Citat:
Ursprungligen postat av
Kohen
Som fortsättning på mitt förra inlägg: Vi får inte glömma att även alawiter hoppade av SAA eller deserterade vad ni nu kallar det. Vissa i tråden vill få det att låta som att det är ett krig mellan syrier och icke syrier, att det inte är ett inbördeskrig, men det är precis vad det är - ett inbördeskrig. Låt gå att det finns utlänningar och minoriteter i oppositionens sida.
Här är en sida som visar alla alawi befälhavare som hoppade av SAA:
https://freehalab.wordpress.com/2013/06/04/the-free-alawite-front/
Skall därför komma med en ytterst spekulativ regimkritisk synpunkt.
Undra hur många av dessa som var banditer själva och i toppen på korruptionspyramiden och snarare var rädda att lynchas av folket omkring sig?
Vi vet ju att flera av de ursprungliga FSA-ledarna som väst samlade ihop i diasporan var utvisade och bannlysta från Syrien för korruption.
Vi vet att korruptionen var Syriens befolknings absolut största bekymmer innan kriget bröt ut.
Sen måste också sägas att många försvann när hotet om NATO/USA-bombningar var som störst, då skulle man ju garanterat förlorat kriget ändå (vilket nu i backspegeln vore vart det bästa istället för att förstöra all INFRASTRUKTUR i ett långt krig och fylla landet med utländska legosoldater som antagligen måste skjutas av en och en om man någonsin skall bli av med alla problem de skapar.. oavsett vem som vinner kriget i slutändan)
Jag antar att en väldigt stor kritik mot regimen och alawiterna i gemen handlar om att så många tagit tillfället i akt att berika sig själva när de i lång tid haft en gynnsam relation med staten.
Även om nog alla folkgrupper gjorde sitt (de kristna hade väl mest pengar i rena cash) så måste man ju nästan utgå ifrån att alawiterna i maktposition var dem som roffade åt sig mest.
Hafez gamla polare helt enkelt som satt som untouchables och kunde skicka Mokhbarat att tortera alla som hade synpunkter på roffandet. Tro fan det blir protester då till slut för bevisligen fanns det ju många individer som inte klarade motstå frestelsen att missbruka sin makt.
Vill som jag skrivit många gånger tidigare tro att Bashar själv till stor del bara var diktator till namnet, besluten togs ändå i slutändan i stor del av Hafez gamla herrklubb. Vi skall ju inte glömma att Bashar aldrig var påtänkt som president och fick inte sin äldre brors uppfostran eller kontaktknytande som hade behövts för att kontrollera alla viljor. Nu snackar vi alltså det knappa decenniumet innan kriget bröt ut.
Men för att återgå till grundfrågan, jag tror att den stora majoriteten alawiter som vänt Assad ryggen inte aktivt slåss mot honom heller. De har snarare flytt till Europa/USA med kappsäcken full av guld (speciellt de med riktigt höga titlar) och jag kan väl anta att de om någon vet om de kan tänka sig att offra livet eller inte i regimens namn för de har antagligen nästan allihopa någon gång både beordrat tortyr som tagit emot mutor. Finns antagligen undantag såklart.