Konflikten i Syrien

USA-koalitionen begår allvarliga brott i Syrien. Deras militära närvaro i landet är ett brott i sig. De kränker Syriens suveränitet.

Dessutom bombar USA civila och infrastruktur i stor utsträckning, vilket är krigsbrott. Syrien har anmält många sådana händelser till FN.

USA bryter också mot terrorlagstiftningen när de samarbetar med terrorstämplade grupper, finansierar dem, beväpnar dem, tränar dem.

USA bryter också mot Säkerhetsrådets resolutioner om Syrien. De har skrivit under på resolutionen som hävdar Syriens enhet som land och dess självständighet och deras ockupation är ett brott mot detta löfte.

Listan på USA:s brott i Syrien är alltså lång och innehåller mycket grova förbrytelser.
Deras terroristers brott mot civila är dessutom sanslöst många och mycket allvarliga.

Och allt detta har pågått i 6 år.

Syrien har begärt en kommission för att utreda dessa brott. Det är väldigt viktigt att det görs, ju fortare dess bättre.

Och vad skall man säga om alla falska beskyllningar som dessa har gjort sig skyldiga till? Deras propaganda är full av lögner och falska anklagelser för att dölja sina egna brott. Och det är genom att media generöst sprider denna propaganda som deras kriminella verksamhet har kunnat fortsätta.

Den "fria" median förmedlar bara de kriminellas syn. De förvrider miljoner människors kunskap om kriget. Många har pratat om medias haveri i Syrien.
Detta är naturligtvis oerhört farligt.
Hur skall man stoppa sådana här lögner? I Syrien och i framtiden.

Att försvara sig mot dessa brott är naturligtvis fullkomligt lagligt. Det är en regerings plikt att försvara sitt land och sitt folk mot utländska angripare och terrorister.
Dock måste man förstås följa krigets lagar och det gör Syrien och deras allierade. Alla anklagelser har fallit platt till marken därför att bevis saknas.

Ingen nämnd, ingen glömd:


The Associated Press
‏ @AP


https://twitter.com/AP/status/970940487665442818

1. HRW har inte ett disproportionellt fokus gentemot Venezuela. Organisationen har dokumenterat i detalj folkrättsförbrytelser begångna i Colombia samt tydliggjort för amerikanska statens samröre med paramilitärer.

2. HRW har inte försökt att bortse från att majoriteten av bilderna visar annat än de systematiskt torterade av oppositionen. Det är ingen manipulation som Anderson personligen beskriver.

3. Det är inte människorättsorganisationers plikt att uttala sig hur vida ett krig är rättfärdigad eller inte.

4. Amnesty kritiserade västerländsk massmedia för dess overifierade anklagelser gentemot Gaddafi. Detta förkastade med andra ord den retoriskt "trevliga" rationalen från väst.

5. Amnesty har varit på plats.

Det här låter som ett erbjudande som inte ens terrorister kan tacka nej till.

http://www.presstv.com/Detail/2018/03/06/554512/Russia-Syria-Eastern-Ghouta-Yuri-Yevtushenko

Det har de tydligen - sort of:

Amnesty effectively had no-one ‘on the ground’ during the Syrian conflict, with one
exception. In late 2016, during the battle for Aleppo, media coordinator for Amnesty in
Australia Samuel Hendricks told this writer ‘we do not currently have staff on the ground in
Syria … it is simply not feasible … [however] our senior crisis response adviser Donatella
Rovera, has crossed the border into Syria 10 times … [and] we’ve been documenting
atrocities since the conflict began’ (Hendricks 2016). However Rovera only went (illegally)
into the jihadist held northern areas of Syria. She had prepared the group’s partisan and
misleading reports about Libya; the discredited claims that Amnesty France would later
retract (Cockburn 2011; Kuperman 2015). Yet she was contracted to prepare a set of similar
stories on Syria. On the basis of her visits and testimony from jihadist controlled areas,
Amnesty reported alleged ‘ongoing crimes against humanity’ by the Syrian Army (Amnesty
2012a).

Other than Rovera’s reports and some interviews outside Syria, Amnesty relied on those same
sources embedded in the ‘regime change’ project, including Rami Abdul Rahman’s ‘Syrian
Observatory for Human Rights’. Although the SOHR does not reveal its method, Amnesty
researcher Neil Sammonds claimed Abdul Rahman’s ‘information on the killings of civilians
is very good, definitely one of the best, including the details on the conditions in which people
were supposedly killed’ (MacFarquar 2013). Sammonds does not demonstrate any basis for
concluding that information from this openly partisan source was ‘very good’.

Salil Shetty, Secretary General of Amnesty International, claimed that Amnesty investigates
‘in a very systematic, primary, way where we collect evidence with our own staff on the
ground … [with] corroboration and cross-checking from all parties … it’s very important to
get different points of view and constantly cross check and verify the facts’ (Shetty 2014).
Yet, contrary to these claims, the group relied on third party evidence from sources closely
linked to armed groups in Syria, in particular the SOHR and the SNHR. Scottish academic
Tim Hayward criticises Amnesty for its claims that its research has been ‘systematic’, from
‘primary sources’, verified by corroboration and cross checked with all parties concerned. He
concluded that Amnesty research on Syria does not qualify on any of those counts (Hayward
2017).

How We Were Misled About Syria: Amnesty International

https://timhayward.wordpress.com/2017/01/23/amnesty-internationals-war-crimes-in-syria/

Bevis saknas!?

Det finns inte en enda oberoende källa som bemöter anklagelserna framförda gentemot Assadregimen.

Syrien bryter mot säkerhetsresolutioner och internationell humanitär lag som rutin.

Dags att skriva lite om Amnesty också. Tidigare skrev jag hur HRW lyfter pengar från George Soros. Även Amnesty lyfter pengar av Soros, naturligtvis. Lite godbitar om hur Amnesty finansieras:


Nu är det judar som ger dessa siffror innan ni börjar köra med anti-semitkortet. Krävs inte alltför stort creativitet för att gissa hur Amnesty finansieras mot Venezuela, Ryssland etc.

De var på plats och dokumenterade krigsförbrytelser. Vad är det för relevans kring vilken oppositionell grupp som kontrollerade området? Och varför är människor som är på plats i Assadregimens områden mer trovärdiga?

Sedan så är hela "rapporten" fylld med icke-belagt trams och mångfald av faktafel. Om man accepterar denna rapport som mer trovärdig än dokumentation från kredibla människorättsorganisationer och internationella institutioner så är man avsiktligen ute efter att motstå fakta. Och du har mage att kalla andra människor lättlurade?


Sedan så behöver man inte vara på plats för att bilda sig en legitim uppfattning om händelseförloppet. Vittnesmål från tusentals oberoende personer med olika ursprung i Syrien bekräftar förekomsten av en systematisk policy. Eller de ljuger allihopa?

Tim Hayward Har du någon kärlek för assadistiska clowner utan kredibilitet?

SOHR spelar inte oppositionen i händerna. Du kan bevittna deras material och rimligt komma till slutsatsen att assadregimen är en nödvändig ondska. Detta i konflikt med oppositionens narrativ.

Tim Anderson är ett psykfall som bör buras in. Detta är irrelevant till hur vida hans argumentation är korrekt utan med tanke på hans beteende och sympatier så är det en rimlig plats för honom.

Du kan besvara tidigare frågeställning istället för att vilseleda diskussionen till irrelevans.

Du gillar inte Amnesty för att de kritiserar Erdoganadministrationen, det är allt. Du kan inte besvara någonting då Soros är helt irrelevant för diskussionen.

Representerar Soros "sionistiska" intressen?

Vet inte men en del tycker tydligen tvärtom:


https://timhayward.wordpress.com/2017/01/23/amnesty-internationals-war-crimes-in-syria/

[23] No mention is made to it on Amnesty’s webpages, and the annual report of 2014/15 offers a cursory mention conveying that the election was of no real significance: ‘In June, President al-Assad won presidential elections held only in government-controlled areas, and returned to of ce for a third seven-year term. The following week, he announced an amnesty, which resulted in few prisoner releases; the vast majority of prisoners of conscience and other political prisoners held by the government continued to be detained.’ (p.355, available at https://www.amnesty.org/en/documents/pol10/0001/2015/en/)

[24] Reported in the Guardian 4 June 2014. https://www.theguardian.com/world/2014/jun/04/bashar-al-assad-winds-reelection-in-landslide-victory. The total population of Syria, including children, was 17,951,639 in 2014. https://en.wikipedia.org/wiki/Demographics_of_Syria

Although most of the Western press ignored or downplayed the result, there were some exceptions. The LA Times noted that ‘Assad’s regional and international supporters hailed his win as the elusive political solution to the crisis and a clear indication of Syrians’ will.’ http://www.latimes.com/world/middleeast/la-fg-syria-prisoner-release-20140607-story.html In a report on Fox News via Associated Press, too, there is a very clear description of the depth of support: Syrian election shows depth of popular support for Assad, even among Sunni majority. http://www.foxnews.com/world/2014/06/04/syrian-election-shows-depth-popular-support-for-assad-even-among-sunni-majority.html The report explains numerous reasons for the support, in a way that appears to give the lie to the usual mainstream narrative in the West.

The Guardian reports: ‘Securing a third presidential term is Assad’s answer to the uprising, which started in March 2011 with peaceful demonstrators calling for reforms but has since morphed into a fully fledged war that has shaken the Middle East and the world. And now, with an estimated 160,000 dead, millions displaced at home and abroad, outside powers backing both sides, and al-Qaida-linked jihadist groups gaining more control in the north and east, many Syrians believe that Assad alone is capable of ending the conflict.’

Steven MacMillan offers a pro-Assad account of the election in New Eastern Outlook http://journal-neo.org/2015/12/20/bashar-al-assad-the-democratically-elected-president-of-syria/

Irrelevant för hur vida anklagelserna gentemot Assadregimen är legitima. 99 % av syriska folket skulle kunna öppet sympatisera med Assad utan att det skulle motbevisa begångna krigsbrott.

Sedan så av uppenbara skäl bör man betrakta sådana där "val" med skepticism samt rimligt förhålla sig till att valet genomfördes 2014 när oppositionen dominerats av islamistiska förband. I början av upproret var oppositionens karaktär mer vag så sympati för dessa skulle antagligen varit större vid det tillfället än för nuvarande då många syrier ser Assadregimen som en nödvändig ondska.

Det fetstilade är en rimlig sammanfattning av dina senaste inlägg angående Assadregimens krigsförbrytelser.

Yasko?