Citat:
Ursprungligen postat av
Savoy
Jo visst, det är ju ytterligare ett land i regionen med gränser ritade av europeiska kolonialmakter som avsiktligt velat söndra och härska - Irak skulle givetvis också helst delats upp noggrannare.
Precis sådana problem du nämner kommer ju som ett brev på posten när man försöker ta bort diktatorn, som i Iraks fall, sunni-diktatorn Saddam, som gick brutalt fram mot shiiter och kurder. Vilket genom hämndmotiv gör att det går att dra en tydlig parallell till vad jag skriver om vad som väntar religiösa minoriteter i Syrien om/när Assad faller.
Och i jämförelse med Saddam är Assad rena drömmen - han hotade aldrig på allvar något annat land, Israel hade stenkoll på vad han gjorde och Syrien var rent allmänt ett väldigt lugnt och sekulärt land för att vara i Mellanöstern. Han har också varit utpräglat inriktad på att skydda minoriteter. Självklart har han varit en diktator och Syriens tortyrkammare bland de mest fruktade i MÖ - men diktatur, tortyr och övergrepp är tyvärr standard oavsett vem som styr i arabiska Mellanöstern. Varför skulle det upphöra bara för att Assad avsätts kan man undra?
Självklart, och jag försökte inte göra någon jämförelse mellan Turkiets och arabländernas nuvarande status, utan en jämförelse mellan riktningen i den politiska utvecklingen/folkviljan i dessa länder, som pekar åt samma håll överallt - mot mer islamism och fundamentalism.
Och istället kommer...vad då, vem då? Om engagemanget för Syrien skulle minska från grannländerna, oavsett vilken sida de stod på under kriget nu, så går ju Syrien samma väg som Libyen, mot kaos och anarki. Vilket brukar efterföljas av diktatur och förtryck...osv.
Hur menar du att gulfländerna gjort sig av med hotet från Iran genom att ta bort Assad, det förstår jag inte alls?
Naturligtvis kommer ett nytt sunnidominerat styre att förtrycka de som tidigare gynnades av Assad, det är ju inte ens typiskt för Mellanöstern utan helt universellt.
Jo visst. Jag hoppas för min del att man är modig nog att tänka nytt och komma fram till lösningar som faktiskt ÄR hållbara och inte bara ska framstå så i deklarationer. Dvs att man börjar fundera på allvar kring att dela Syrien och varför inte Irak samtidigt. Som man skulle löst det i Europa. Så småningom kanske resultatet av detta kan bli riktiga länder som är livskraftiga och väl sammanhållna. En väg som inte provats hittills i Mellanöstern...
Men hur skall det egentligen gå till? Finns det resurser nog att ge alla folkgrupper varsitt land med någon möjlighet att kunna försörja sig själva?
Hur skall man göra med vattenresurser och den krympande åkerarealen?
En massa småstater som inte är livskraftiga på egen hand skulle jag tro bara leder till ännu mera krig om de få resurser som finns kvar.
Någon kommer nog få ta den sämsta lotten och i stort bara få makten över sand och öken medan någon får stora oljereserver.
Vad kommeer hindra att den som är starkast helt enkelt tar det de vill ha? Den som får kontrollen över oljekällorna kan ju utöva påtryckningar likt rika Saudi gör mot den luspanke grannen i Yemen.