Olöst försvinnande: Erik Sarin, Vanda, Finland, 1988

Om jag hade mer fantasi, skulle jag utan vidare tro att dunkla krafter var verksamma i Finland under hösten 1988. I september försvann 78-åriga Aili Sarpio från ett sjukhusrum i Heinola. I oktober gick 15-åriga Piia Ristikankare upp i rök i Pikis. Och en natt i november hände det gruvliga ting i det trista förortsområdet Gruvsta (finska Kaivoksela) i Vanda (Vantaa), omkring en mil norr om Helsingfors centrum. Den 32-årige förtullaren Erik Sarin kravlade ut ur en taxi efter en glad kväll med arbetskamraterna och lullade iväg mot sin bostad hundra meter därifrån. Under den korta promenaden försvann han spårlöst, och hans försvinnande är ouppklarat än idag.

Sarin var anställd vid en importfirma vid Fabriksgatan (Tehtaankatu) i södra Helsingfors, i stadens mest respektabla kvarter. Onsdagen den 2 november gick han och några arbetskamrater ut efter jobbet för att fira en smula, under städade former. Först gick de och spelade bowling, sen blev det bastu och ett antal öl på ett hotell. Efter några timmar i hotellbaren var Sarin tämligen påstruken - han brukade bli full relativt lätt - och när sällskapet försökte komma in på en krog blev de inte insläppta, tydligen på grund av Sarins tillstånd. Gänget tog därför taxi till kontoret vid Fabriksgatan, där de drack en del whisky. Sarin var nu ganska berusad och ramlade omkull flera gånger.

Lite efter midnatt beslutade sällskapet att bryta upp. Sarin strosade tydligen till taxistationen vid Kaptensgatan (Kapteeninkatu), en tvärgata till Fabriksgatan, och steg in i en vit taxibil av märket Mercedes Benz. Han bad att bli körd till Gruvstavägen (Kaivokselantie) 4 C i Gruvsta, knappt 100 meter från sin bostad. Natten var ovanligt kall, som lägst -16 grader, och i mindre vattensamlingar var istäcket drygt 10 cm tjockt.

Enligt det vittnesmål taxichauffören senare gav hade inte Sarin förefallit så värst berusad. Han hade undrat vad frun skulle säga då han kommer hem på sniskan, och diskuterat med föraren om vädret och andra likgiltiga ämnen. Han steg av på Gruvstavägen 4, och taximannen såg honom gå in i parken mellan Gruvstavägen och Gruvfogdevägen (Kaivovoudintie), i riktning mot köpcentret. Det var den sista säkra observationen av Erik Sarin.

På kvällen den 3 november anmälde Sarins fru honom som saknad. Hon visste ännu inget om mannens sista taxifärd. Droskföraren hörde av sig först efter ett par veckor då polisen inlett spaningar och gått ut med en efterlysning.

I den officiella rapporten, som Jussi Pajuoja och Markku Salminen citerade i sin bok Kadonneet henkilöt (Försvunna personer) år 1996 (mer om boken här), beskrivs spaningarna som "mycket omfattande." Bland annat finkammades havsstränderna, och i Gruvsta började brandkårens dykare undersöka de gamla vattenfyllda gruvhålen, en del av dem över 50 meter djupa. Det grumliga vattnet och allt skräp som kastats ner i schakten försvårade letandet, och polisen övervägde att pumpa upp vattnet. Men man avstod från tanken eftersom det skulle ha vållat stora skador på miljön. Hur som helst - Sarin hittades inte, varken där eller någon annanstans.

Sedan april 1989 är det Centralkriminalpolisen (CKP) som har ansvar för utredningen, men inte heller där har några framsteg skett. Vanligtvis brukar försvunna personer hittas inom något år, men Erik Sarins försvinnande är alltjämt, 25 år efteråt, ett fullkomligt mysterium.

Sarin var gift och barnlös, 32 år, 175 cm lång, av smärt kroppsbyggnad, med mörkt hår och bruna ögon. Vid försvinnandet var han iförd en halvlång röd och blå sportjacka av märket Sail Ski, blå jeans och svarta skor. Han var barhuvad och utan handskar. Körkortet och andra dokument hade han lämnat hemma, och hans bankkonto var orört.

Sarin skildras som en trevlig kille, som kom väl överens med arbetskamrater och andra människor. Han förde ett ordnat liv, led inte av några sjukdomar och hade knappast några självdestruktiva tankar. Han använde alkohol med måtta, men blev som nämnt full ganska lätt. I fyllan hade han gjort dumma saker och haft moralisk baksmälla efteråt. Men den där kvällen var han inte så illa däran att han kunde ha vållat någon olycka, det var arbetskompisarnas och taxichaffisens åsikt.

CKP ansåg det som mest troligt att Sarin fallit offer för brott, eventuellt blivit överkörd av en rattfyllerist som sedan gömt eller gjort sig av med kroppen. Men man har inga bevis på att så skett - för övrigt låter det i mitt tycke ganska otroligt att någon rattfyllerist skulle börja handla så på en gata i ett förortsområde.

Kriminalmagasinet Alibis senaste nummer (1/2014) har en artikel om försvinnandet, som är en nästan ordagrann upprepning av en tidigare artikel i nummer 6/1993. I den senare artikeln kan man läsa att försvinnandet inte har utretts aktivt på flera år, och att ovissheten om Erik Sarins öde har plågat hans anhöriga svårt. Våren 1993 utlovade de anhöriga en belöning för tips som kunde leda till att fallet uppklarades. Men inte ens belöningen, som enligt CKP var "betydande", har kunnat bidra till gåtans lösning.

Källorna är det ovannämnda Alibi-numret 1/2014 (för första gången i mitt liv nedlät jag mig att köpa ett nytt exemplar av blaskan ) samt nedanstående tråd på murha.info. Där återges den tidigare Alibi-artikeln från 1993 samt avsnittet ur Salminens och Pajuojas bok.

http://murha.info/phpbb2/viewtopic.php?f=7&t=3874

Hej Ördög
Vill tacka för alla intressanta trådar du startar

Rent spontant kan man ju tro att han i fyllan och villan gick fel och druttade i den lilla sjön som ligger på andra sidan vägen, jag antar att det såg annorlunda ut där då.
Men samtidigt låg det ju is så det är borde inte vara ett tänkbart scenario OM inte nu brandkåren dykt i en del gruvhål.
Varför dök dom i gruvhålen? låg inte isen fast då?

Du skriver havsstränder men jag antar att du menar stränderna runt sjöarna?

Han gick genom köpcentret vilket också skulle kunna leda till att han sprang på ett pågående inbrott som slutade olyckligt för hans del och då kan han ju tyvärr ligga varsomhelst.

Som alltid lika intressant när du skapar en tråd Ördög.

Har aldrig hört talats om denne mans försvinnande förut. Verkar ha varit en hel del märkliga tillika olösta försvinnanden just under hösten 1988 i Finland.

Att Erik Sarin skulle ha försvunnit frivilligt låter inte troligt. Den sista kända observationen av Sarin är när han gick in i en park. Verkar som om något ev. kan ha hänt där? Att han var berusad då han försvann kan mycket väl ha spelat in.

Ett liknande försvinnande: (FB) Olöst försvinnande: Odd Åserud, Norge, 1961.

Tack för kommentarerna och för de förklaringar ni lägger fram - jag har ju tidigare medgett att jag är dålig på sånt. Ett par små noteringar:


Kanske de krossade isen ... Jag vet faktiskt inte hur isläget utvecklades senare under vintern, jag återger bara fallet så som jag sett det skildras.


Nej, det var havsstränder som avsågs. Helsingfors har totalt över 120 kilometer strandlinje, och folk som försvunnit brukar vara benägna att ligga och skvalpa nånstans längs den sträckan. Det finns faktiskt inga egentliga sjöar på Helsingfors stads område, bara enstaka gölar, och också i Vanda finns bara någon enstaka liten sjö. I Esbo, den tredje av de städer som utgör Stor-Helsingfors, finns tiotals sjöar, men det är en bra bit från Gruvsta till den närmaste av dem. (Det är i och för sig också flera kilometer från Gruvsta till havet, men jag antar att poliserna vet var det lönar sig att leta ...)

Karta:
http://kartta.helsinginseutu.fi/index_sv.html

På https://kadonneet.net/henkilo/erik-sarin/ står det att Erik inte var kraftigt berusad och att det kan röra sig om ett mord...

Samma öde som Dick Stenberg?

Det verkar råda delade meningar om hur full Erik Sarin ska ha varit, men nog tycker jag - av Ördögs trådstart att döma - att han dels hade lätt för att bli rejält full, dels hade druckit rätt mycket.

Jag skulle vilka fråga dig, Ördög, som ju har koll på vad som skrivs i Finland om försvunna personer, om det har spekulerats något om taxichaufförens eventuella roll i försvinnandet?

Det står ju så här: "Droskföraren hörde av sig först efter ett par veckor då polisen inlett spaningar och gått ut med en efterlysning."

Varför väntade taxichauffören så länge med att höra av sig? Det är väl en relevant fråga, eller hur?

Tecknaren Dick Stenberg, känd genom teckningar signerade Dagens Dick, försvann en kall vinternatt 1994 i Östersund. Där visade det sig så småningom att en taxichaufför ledsnade på Dick för att denne inte hade några pengar kvar att betala taxiresan hem med, och skjutsade därför ut honom cirka en kilometer ut från Östersund på vägen mot Stugun till och lämnade honom där. Dick hade nämligen gjort det till en återkommande vana att inte betala sina taxiresor hem från krogen och den här gången bestraffades han för det.

Fem år senare hittades Dick bara cirka 30 meter från vägen och det antogs att han vinglat ut i skogen, somnat där och frusit ihjäl.

Kan något liknande ha hänt Erik Sarin? Kanske hade han inte pengar att betala taxiresan för varpå taxichauffören kan ha kört ut honom ur stan och dumpat av honom på en avlägsen plats. I 16 minusgrader fryser de allra flesta ihjäl om de somnar ute.

Det har inte varit alltför ovanligt att taxichaufförer gjort det på det här viset. Det drabbade en gammal vän till mig en gång som fick traska två kilometer tillbaka till stan, också det en kall vinternatt, efter att inte ha betalat för taxiresan och blev då utkörd och avlämnad på en skogsbilväg. Det hände också i Östersund men några år innan Dicks försvinnande. Efter det tror jag ingen taxichaufför i Östersund har vågat använda sig av den metoden. Åtminstone inte vintertid.

Min vän överlevde ju promenaden men fick problem med fötterna efteråt. Lågskorna han hade på sig klarade inte kylan så bra

(FB) Mysteriet vid väg 87: Dick Stenberg, 1993.