Min pojkvän vill inte ha sex med mej?

Hej Flashback, jag har egentligen postat det här på Familjeliv-forumen också, men här har vi ju relations-AKUTEN och det känns som att det lite passar in där, eftersom jag idag verkligen kom på mejsjälv med att tänka "Sätter inte på mej nu så gör jag slut" - och mena det...

Såhär är det:

Jag och min pojkvän (jag är 31, han är 37) har varit tillsammans i sex månader nu - det är inte vidare länge och kanske borde jag helt enkelt inse att det inte blir bättre och göra slut innan jag blir För fäst vid honom. Problemet är att det Är jag redan - jag älskar det här jävla fanstyget och jag blir så frustrerad och ledsen när jag tänker på det

När vi träffades hade jag tänkt mej ett ONS - jag var inte ute efter ett förhållande för jag vet att jag har en tendens att gå För mycket upp i min partner när jag har förhållanden, så jag hade lite bestämt mej för att helt enkelt leva som singel resten av mitt liv.

Så träffades vi och jag drog hem honom för sex och han hade väl möjligen lite fylle-potens-problem, men inget extremt (även om det var första gången det hänt mej - jag visste inte riktigt hur jag skulle reagera...jag har aldrig träffat någon som haft problem att få upp kuken förr) så det löste sej och vi hade faktiskt bra sex. Jag vaknade dagen efter och tänkte inte mer på saken förrän han la till mej på Facebook (haha) så jag tänkte att han kunde ju bli min KK så kunde jag ha sex och ändå vara singel.

Johejdu - 13 dagar tog det så var vi så upp över öronen kära båda två att vi bestämde oss för att ha ett förhållande istället.
Så långt allt väl. Typ.

Nu kommer det jobbiga, men jag vet fan inte i vilken ände jag ska börja...
Jag märkte rätt tidigt att jag vill ha mer sex än honom - vi pratade om det och han berättade att han aldrig haft direkt överväldigande sexlust, och att det lett till ganska extrema problem tidigare - han har varit gift med en kvinna som också tyckte att hon fick för lite sex (även om hon visst fick en hel del mer än jag får...)

Hennes lösning på det problemet var att helt enkelt ställa ultimatum VARJE gång hon ville ha sex och säga "Antingen sätter du på mej nu, eller så går jag och har sex med någon annan" - han tyckte inte att det var en direkt supersexig situation, kände sej stressad och fick någon form av psykiskt framkallade potensproblem och fick oftare och oftare se henne dra iväg för att ha sex med någon annan, medan han satt hemma och kände sej mer och mer värdelös.

Efter 10 års äktenskap slutade det i skilsmässa. Jag fattar inte hur fan det höll så länge ens.
Nåja, nu är han med mej och vi har fan inte heller sex.
Bland det första han sa till mej - efter ungefär två veckor eller så, INNAN jag märkt av att vi aldrig hade sex (vi träffades inte så ofta, pga skiftjobb, så jag hade inte reagerat på det än) var att "Om du vill så får du ha sex med andra - så länge du berättar det för mej och inte använder det som någon form av maktspel"

Jag undrade då om han ville ha sex med andra, så att det var därför han sa så, men han sa att nej, han ville inte ha sex med någon annan - han var bara orolig att han inte skulle räcka till åt mej. Jag skrattade bort det och sa att han var perfekt som han var.

Nu vet jag bättre - men jag Vill verkligen inte dumpa honom bara för att vi aldrig har sex ("aldrig" är Rent skitsnack från min sida - ungefär en gång i veckan blir det faktiskt...oftast i alla fall...eller varannan eller så...som sagt, jag skäms över att jag skriver det här...)

Liksom - han är gosig och kramig och Oerhört fysisk - vi har timlånga hångelsessioner, han vill hålla hand eller hålla om mej eller ta på mej nästan hela tiden, vad vi än gör - han säger att han älskar mej flera gånger om dagen, han ger mej tid och uppmärksamhet och ömhet och...jag är en jävla subba som bara vill knulla.

Nej, alltså, nej - jag är orättvis mot mejsjälv också. Jag älskar honom, jag tycker om att bara gosa eller kyssas - men han är så löjligt sexig och det slutar Alltid med att jag är så kåt så jag vill skrika eller gnida mej mot möbler, medan han säger att han är trött, pussar mej godnatt och vänder ryggen mot mej (men vill hemskt gärna att jag ska vara "stora skeden" och hålla om honom när vi sover)

Jag blir bara mer och mer frustrerad och när vi pratar om det så vet jag ju att han bara känner sej pressad, stressad och olycklig, och känner sej ännu mindre sugen - men vad ska jag göra då?

Jag VILL INTE ha sex med någon annan. Det vore en så enkel lösning, men jag vill inte.
Jag vill att han ska vilja ha mej

Jag är livrädd att han ska träffa någon annan, som sexet funkar med och lämna mej på grund av det (och, rent objektivt så är han ett kap - begåvad och skitsnygg och konstnärlig och hela den biten, så det är inte som att det inte redan är en hel del tjejer som försöker ragga på honom...) Samtidigt sitter jag och verkligen funderar om jag kan leva såhär...

Jag känner mej ful och osexig och när vi ligger nakna och hånglar i en timme och han fan inte ens får LITE stånd så...vad är det för FEL på mej?!
Varför tänder han inte på mej?

För sex månader sedan förstod jag inte - nu börjar jag förstå - för nu börjar jag känna mej äcklig och osexig och därmed Blir jag det också - jag orkar inte bry mej om hur jag ser ut eller försöka göra speciella saker eller ta initiativ eller klä upp mej, för det leder ingen vart - jag börjar dessutom bli ganska deprimerad av det här, så nu har jag gått upp ungefär 5 kilo (jag var ganska rund redan innan, nu är jag fan TJOCK) så NU förstår jag att han inte tänder på mej.

Men han ville ju knappt ha sex alls innan det heller...

Idag sa jag alltså till mejsjälv att "har vi inte sex idag så gör jag faktiskt slut" (vilket är LÖJLIGT - hur stort svin Är jag?!) men - när han verkligen försökte så bara tvärlåste det sej för MEJ istället - jag har aldrig känt mej så sjukt osexig, så jag bara vände mej bort. Fast sen kändes det som att jag KAN ju inte avvisa honom - då kanske han aldrig mer provar, så då fick det bli en avsugning istället, efter lite pill och hångel - men jag fick fan suga upp kuken åt honom först - inte så att han inte ville, men den var liksom inte med på noterna.

Jag fattar inte - han har ju inga FYSISKA erektions-problem - han fixar ju allt från runk till morgonstånd utan problem, fan har han stånd hela jävla natten medan han sover (och jag vill bara gråta...) Sitter allt det här i huvet på honom eller ÄR det mej det är fel på - och vad fan ska jag Göra?

(Jag inser att jag öppnar för en hel del elaka kommentarer här, men det är lugnt - jag har nog redan sagt allt elakt som kan sägas i ämnet till mejsälv, så det bästa vore om jag kunde få lite konstruktiva ideer, eftersom min pojkvän själv inte har några bra förslag heller när jag tar upp det här...han bara säger att han aldrig haft så mycket sexlust, sen säger han att "en gång om dagen låter väl rätt normalt i alla fall" och sen blir det ÄNDÅ bara varannan vecka eller så...)

Hjälp?

kanske bär din kille på en hemlighet?, han kanske är bög? eller så kan det vara så att han inte tänder på dig? det finns många anledningar och jag antar att det här är jobbigt för er båda, men grabben måste droppa bomben för något är det som trycker honom.

Hoppas det löser sig, annars är du välkommen till mig

Han har prestationsångest. Ge honom Viagra och/eller Cialis så blir det bra.
Sug upp honom. Börja knulla så fort han är hård (smid medans järnet är varmt).

Alltså, tråkigt läge men tycker att du ska gå vidare. Han verkar ju inte ha någon sexdrift alls. Svårt att ändra på sånt. Och som om inte det vore nog vill han alltid vara lill-sked. Usch vad tråkigt. Han vill nog bara ha någon som påminner om hans mamma som kan hålla om honom och mysa med honom.

Nej, det här blev en dumpa-och-gå-vidare...

Nu är jag sådär jobbig som citerar hela inlägget, såhär långt läste jag fram till att jag kan dra slutsatsen att detta är det som förstör hela situationen att "sex" är något spontant som sker pga av känslor emellan varandra. Sex för honom är förknippat med tvång :/

Uppenbart ligger det numera som ett "tvång" för honom att han ska ha sex, det kommer inte av sig själv som är meningen. Utan att han blir påmind från sitt förra förhållande, att "-Har jag inte sex, kommer hon välja en annan". Kan vi undvika ämnet om sex, så blir jag inte bortvald.

Detta ligger med all säkerhet som ett otroligt stort press och skapar absolut ingen bra känsla hos honom. Kan du uppfatta honom som deprimerad ?

Ta med honom till parterapi, där ni kan sätta er ner tillsammans och han får veta att du älskar honom för den han är och inte den du vill att han skall vara. I hans tidigare förhållande försökte hans ex att forma honom till någon han inte var, vilket med all säkerhet har resulterat i ett brustet hjärta samt taskig självkänsla.

Jag har inga förslag på lösningar, men din pojkvän kan vara asexuell? Det innebär att man helt enkelt saknar sexuell lust. Vissa är asexuella från början (det blir lite som en läggning), men det kan också uppstå av hälsoorsaker.

(Eventuellt homosexuell, men det borde han isåfall ha förstått vid det här laget.)

Lider du av lässvårigheter ? Ganska glasklart att du inte ens läst texten

1. Killen har blivit brutalt känslo misshandlad av sitt ex, därav orsaken att han inte "vågar" ha sex, då han undermedvetet är rädd att TS ska lämna honom, han vill med all säkerhet inte ens ta upp sex som förslag. Utan det är ts som får pusha på att det ska bli av.

2. Han gillar att ha intim kontakt av kramar,mys,kyssar då det inte ställer något större krav på prestation från honom.

Vad ska han droppa för "bomb" ? Hade du läst texten och hade någorlunda uns av uppfattning gällande relationer och psykologiska ting, så kan en utläsa efter ett par meningar vad problemet är till att han inte vill ha sex.

Skicka pm så ger jag dig goda svar på hur du löser detta.

Allt handlar om taskig självkänsla och rädslan av press, att prestera. Det du måste göra främst är att få honom att lita på dig, att slappna av tillsammans med dig och veta att "sex" inte är något prestationsmässigt utan att det handlar om känslor mellan 2 människor.

Att du förklarar att du inte är intresserad av någon annan än honom, svartmåla gärna hans ex som ett jävla avskum. Då hon betett sig fruktansvärt illa! Har en problem och väljer att vara otrogen, så gör en bäst i att skiljas innan det händer om en ser det som den enda utvägen till lösning i ett förhållande.

Hon var en dålig människa och det måste han få veta, just nu tar han på sig ansvaret att "han" var den dåliga i förhållandet som inte kunde ge henne det hon ville ha. Tänk dig känslan att du inte mår bra och inte vill ha sex, och din partner "tvingar dig" -Nu har vi sex, annars har jag sex med någon annan". Har en någon uns av självspegling så förstår en hur fruktansvärt hemskt det må vara att uppleva.

Börjar du tvinga honom, så kommer erat förhållande att bli döfött och hans självkänsla blir än sämre.

Börja prata och förklara likt jag skrivit ovan och nå in till honom, fråga även om han är intresserad av parterapi. Då en kan urskilja att han är en bra kille du trivs med, så är det väl helt klart värt att satsa på honom ?

När ni gjort framsteg så kan ni unna er en resa utomlands eller till något spa/relax center där ni får tid till varandra, men framförallt inga krav! Utan att du låter honom få bestämma och känna sig fram att sex är mer än sex. Det handlar om romantik och känslor!

Sinclaire, jag gillar hur du tänker och jag tror faktiskt du har väldigt rätt dessutom.

Jag tror också att det beroor mycket på hur hans ex behandlade honom - och jag har märkt ett visst mönster i när vi har sex, vilket får mej att känna mej ännu värre. Det är lite så att vi har inte sex - förrän jag börjar känna mej exakt såhär, och seriöst funderar på om jag verkligen kan leva såhär.

Då verkar han lite snappa upp att något är fel, och så har han sex med mej och så mår jag bra i några dagar igen - men för varje gång känns det mer och mer som att han gör det just för att jag Inte ska känna mej värdelös, alternativt överväga att göra slut.

Jag ställer alltså samma press på honom som hon gjorde, även om jag inte säger rakt ut att "sätt på mej nu, annars duger du inte åt mej" - så jag gör ju bara att det fortsätter på samma sätt.

Jag vet verkligen inte vad fasen jag ska göra - han är Helt emot terapi av alla former och slag, dessutom, så det enda jag liksom Kan göra är att säga att "Så stort problem är det inte - jag har ju valt dej, trots det här" - och det har jag ju, men han vet ju också (tror jag) att jag upplever hela situationen som ett faktiskt Problem - även om jag inte tror att han vet hur dåligt jag verkligen mår av det, eftersom jag inte riktigt kan hitta orden att förklara det med utan att känna mej som en hysterisk, självisk subba :/

Blä!

Inget lätt problem det där.

Vill inte vara den som skriker ut att han är bög, som gjordes tidigare i tråden. Men antar att man måste kunna vända på alla stenar, och det skulle väl kanske kunna vara en möjlighet, som han kanske inte ens själv villig att erkänna för sig själv, om än inte så trolig möjlighet.

Du skriver att han får morgonstånd och runkar? Hur funkar det? Runkar han bara rakt upp och ner? Göra han det med dig närvarande eller när han är själv?

Så klart måste man ju fråga också om han kollar på porr och i så fall i vilken utsträckning? En del killar (i alla fall om man ska lita till flashback) kan ju bli porrskadade och inte få till det i verkliga livet utan att kolla på porr. Kanske är något speciellt han i så fall dras till som inte levereras i verkliga livet?

Men som Sinclaire skriver, så kan det mycket väl komma ur hans tidigare relationer och att han förknippar sex med tvång, hot och en allmänt olustig känsla. Nu är jag ingen psykolog eller så och vet inte alls hur det funkar och hur kroppen kan reagera på psyket, men jag tycker att det låter lite fishy att han inte ens får stånd när ni ligger nakna och hånglar och sådär. Kroppen borde ju lite reagera efter sig själv, särskilt när han ju fysiskt kan få stånd i andra sammanhang.
Men som sagt, är ingen psykolog. Och där av också de tidigare tankarna om det helt enkelt kan vara så att han bara tänder på något speciellt som inte finns i sängkammaren.

Oavsett vilket, så bör du väl prata med honom ordentligt. Lägga alla korten på bordet och säga som det är och berätta hur du upplever problemet. Ställa honom mot väggen lite för att få fram vad som är hans problem, för något problem har han ju. Sedan om det är fysiskt, mentalt eller annat vet du ju inte, och innan man vet vad problemet är, de verkliga orsakerna bakom, så kan man ju inte göra något åt det.
Mycket möjligt är det så att oavsett om han vill det eller inte, så behöver han gå i terapi. Kanske enskilt eller tillsammans som par, alternativt både och.

Annars är det svårt att råda dig hur du ska göra. Själv hade man nog inte kunnat med att leva i en sexlös kärleksrelation eller att man ska behöva tjata sig till eller hota sig till sex. Då är det något som inte stämmer.

Lycka till!

Nejda, bög är han - enligt sejsjälv - inte - jag var också inne på det, men han hävdar att han möjligen experimenterade med det någon gång i tonåren men kom fram till att han föredrar tjejer.

Varje gång vi har pratat om det här så hävdar han ju även att han anser att jag är skitsnygg och sexig och hela den biten.

Jag vet att han glor på porr, men inte ofta - han har roligare saker för sej (typ måla, spela gitarr, fotografera och ha sej - han är iaf inte kuk-styrd, det får jag ju erkänna - och det kan ju vara bra, I guess...) och jag vet att när jag Inte är där så kan han få någon sorts ryck och skicka "sexiga" meddelanden och babbla om att han vill sätta på mej - det är just i verkligheten vi har problem: i teori funkar det tokbra, satte han på mej lika ofta som han påstår att han skulle vilja så skulle jag inte kunna gå!)

Så jag tror det handlar om tre alternativ, typ:

1.) Han är asexuell (men då borde han väl inte onanera, kolla på porr eller ha brytt sej om att alls säga ja när jag frågade om han ville knulla första gången vi träffades? (Ja, det var verkligen så; han sa "Du har snygg röv" och jag sa "Så bra då. Vill du knulla?" och han sa "Ja, ok, varför inte" och så var det med det - OTROLIGT romantiskt...jag inser att jag låter som värsta ludret när jag framför det så, men vi hade liksom...klickat redan innan, så det var mest ett skämt som slog ut jäkligt väl )

2.) Han tänder inte på mej (men om han inte gör det, varför har han mej isf? Varför vill han kramas och kyssas och gosa och - ibland, om än sällan - ha sex? Varför ska han ha mej som flickvän om han inte tänder på mej? Då kunde vi väl lika gärna vara "bara vänner"?)

3.) Som Sinclaire säger; hans rubbade ex-kärring har sabbat det för honom och fått honom att känna sej oduglig och pressad. (Jag kommer fan slå ihjäl tanten när jag träffar henne...det har han också uttryckt en viss oro för att jag ska göra - han är överygad om att jag kommer ge henne stryk när jag ser hur hon beter sej mot honom än idag - hon gifte sej med hans lillebror efter skilsmässan - ja, jag vet, det är fan rubbat det med - så jag Kommer ju träffa henne....)

Det är de tre alternativ jag ser, typ.

klart du gillar Sinclares efterhandskonstruktion, (Sorry Sinclaire, men jag har läst hela texten)
eftersom den inger hopp och kastar ljus över det svårbegripliga.

du skrev dock att han berättat att detta var problem innan och att hans exfrus beteende var en följd av detta, inte tvärtom. detta går inte att skylla på exfrun, även om du gärna vill ha en syndabock.
Inse att han har svag sexdrift och sök hjälp gemensamt eller lämna. thats it.

och du ska inte ha dåligt samvete för att du vill ha sex.