Finns det någon annan som är som jag är?

Jag är en kille på 36år som mer eller mindre är helt tom inombords. Jag har inga intressen för någonting, inga drömmar och det finns ingenting som jag vill göra. Detta resulterar i att jag inte har några vänner och jag gör aldrig någonting mer än att jobba, äta och sova. Jag känner verkligen att jag bara sitter här och väntar på att livet skall ta slut.

Igår var det nyårsafton, och precis som alla tidigare år så satt jag ensam här vid datorn gick och la mig redan vid 20:00. Jag har aldrig firat varken nyår, midsommar eller en födelsedag. Jag känner helt enkelt inte för att göra någonting.

Jag har jobbat i ca:20år, och varje år så har jag haft 5 veckor semester (så som dom flesta andra). Jag har aldrig någonsin varit iväg någonstans, varken utomlands eller i Sverige, utan jag sitter bara hemma, framför datorn/tv'n

Det är alltså ingen överdrift alls när jag säger att jag aldrig gör någonting. Visst, jag åker och handlar,tvättar kläder ibland, och lite annat som man måste göra, men inget utöver det.

Jag blir chockad över mig själv många gånger.....hur kan en människa vara så ointresserad av precis allt? så tom inombords?

Jag har aldrig någonsin pratat med en annan som känner så som jag gör, och man kan ju alltid hoppas att det inte finns någon.

Jag är helt övertygad om att det finns massvis med människor där ute som mår mycket sämre än mig. Som har starkare ångest o.s.v Finns ju folk som mår såpass dåligt att dom inte klarar av att ha ett jobb, som inte klarar av att träffa människor.....som skär sig och har ett rent helvete. Jag klarar av det mesta, men mitt problem är att jag inte vill någonting....

Jag har aldrig känt någon förväntan över någonting, aldrig varit lycklig eller glad. Jag kan inte säga att jag har haft en enda bra dag i hela mitt liv, samtidigt som heller inte har haft en riktigt dålig dag. Alla dagar är precis likadana. Mitt nya år kommer förmodligen bara vara en repris på föregående år.

Det finns säkert snarlika människor. Men... vill du förändra något? Isåfall vad? Alltså, får du negativa konsekvenser av ditt "varande"?

Jag mår skitdåligt över att vara som jag är. Jag lever ju ett jättetråkigt och meningslöst liv. Jag önskar att jag ville göra saker och ting, jag önskar att jag kunde känna glädje över något. Jag önskar att jag ville umgås med människor, festa o.s.v, istället för att alltid bara sitta ensam och vänta på att få dö.

Jag har gått och pratat med psykolog, och jag har testat 7 olika sorters antidepp. Även olika typer av kosttillskott och vitaminer m.m INGENTING har hjälpt det minsta.

Om det nu är helt omöjligt för mig att känna intresse och vilja göra någonting så skulle jag iallafall vilja må bra med att inte göra ett skit. Alltså känna mig tillfreds med att bara sitta hemma och aldrig träffa några människor, aldrig göra någonting. Men så som det är nu så är jag avundsjuk på alla människor. Alla Facebook-statusar om gott nytt år, och hur kul dom har det o.s.v......gör ont...

Det var väldigt trist att du "valde" att gå den vägen.
Skulle rekommendera dig att gå i terapi, du kan inte fortsätta sådär. Gå ut på krogen och skaffa vänner och ha kul! Du lever bara en gång för fan. Ta ledigt från jobbet och res! Jag lovar att du kommer tillbaka som en mycket bättre människa efter att du har rest & upptäckt.
Eller så kanske borde du hitta den rätta. Du är ju trots allt 36. Men något måste du göra åt det här iaf. Det är bara du som kan göra något åt det. Men terapi är nog det första steget.

Förresten, gott nytt år på dig!

Har du provat att gå ut på krogen? Det kanske hjälper

Du är 36. Du har kontakt inom vården redan, det är bra. Intensifiera den kontakten. Jag tror det går att ta sig ur den där skiten.

Skaffa dig hund/katt eller börja rida hästar så ska du se att det löser sig. De flesta har inte så roligt som de ger sken av så sluta jämföra dig själv med andra. Det du ser av andras liv är deras bästa stunder (finns folk som är lyckliga mest hela tiden men de är mycket få). Vill du få ett annorlunda liv så måste du själv ta tag i det. Du måste aktivera dig även om det tar emot.

Jag gissar att du har en bra ekonomi. Mitt förslag är att du bokar en helgresa till någon stad.

Köp en kamera och gör helgresan till ett projekt som du kan göra en bildberättelse av.

Du kanske är ensam hela resan eller kanske möter någon människa att utbyta några ord med.

Men det blir oavsett ett avbrott från din vardag. Resan är en upplevelse där du ser nya saker.

Kameran är din kompis. Så du inte känner dig ensam. Med kameran undersöker du vad du ser och försöker ta fina bilder.

Så även om du är ensam så har du fått chansen känna på ett äventyr. På hur det är att göra en resa med de alla upplevelser som följer med.

Unna dig äta gott. Titta på folk. Du kommer märka att du får kontakt med folk som visar dig uppmärksamhet av olika anledningar.

Skaffa en kvinna, där har du en hel del tid att "sumpa" (och pengar också för den delen, de har nämligen en tendens att vara som svarta hål på den fronten)

Släpp allt och lev som en munk i Tibet eller vad som helst, bara GÖR något. Inget händer om man inte ändrar något. Så släpp allt och bara dra.

Alltså, jag tror ni missuppfattat trådskaparen monumentalt. Omständigheter lär inte hjälpa till eller från. Bortsett det tipset ovan att "aktivera" sig. Alltså fortsätta träna och röra sig, äta rätt m.m.

Detta är bortom vinna en miljon på lotto eller bli förälskad.
Jag trodde det var uppenbart.

Det här med att tvinga sig att göra saker och ting har jag testat på, och då mår jag bara ännu sämre. Så fort jag är utanför dörren och gör någonting annat så vill jag bara hem och sätta mig så fort jag kan.

Krogen var jag ute på för 10-15 år sedan, med min bror och hans vänner, och jag verkligen avskydde det. Det är ingenting som jag någonsin kan tänka mig att göra igen. Jag avskyr alkohol och fulla människor, det är så motbjudande. Tycker heller inte om musik, det är mest störande....speciellt på ett uteställe där det spelas på alldeles för hög volym. Plussa sedan på klibbiga golv, äckliga toaletter och människor som desperat söker efter någon att gå hem med.....nej tack, inte ens om jag fick betalt för det.

Skulle jag åka utomlands så är jag rätt övertygad om att jag skulle sitta på hotellrummet och titta på tv eller surfa på en dator. Jag har inget intresse av att gå utanför dörren då jag är hemma så varför skulle jag göra det i ett annat land.

Det enda jag kan sakna ibland är närhet, och det är väl egentligen det enda jag försöker göra något åt. Och eftersom jag inte går ut och träffar människor så har jag under alla år sen internet funnits försökt på olika chattsiter och dejtingsiter att träffa någon. Men det är verkligen helt hopplöst. JAg har inte ens varit i närheten av att få gå på en dejt ens. Sex har jag inte haft på 15år, och det blir mer och mer uppenbart att det är något jag aldrig kommer få uppleva igen.