Finns det någon annan som är som jag är?

Det är omöjligt att vinna en miljon eller en kvinna om man inte gör något åt sin sits.

Ursäkta mig, men du låter precis som Karl Pilkington.

Jag är precis som han! Jag tror dock att han spelar en roll bara....

Han verkar dock trivas med att vara som han är viket inte jag gör.

Hur var din uppväxt?

Det är det jag vill komma till. Jag måste börja med mig själv. Inte resa, leta efter kärleken eller hitta på massa "kul".
Mår jag pissigt och känner mig likgiltig inför det mesta så är det inte yttre omständigheter som gör någon skillnad.

Jag har ingen som helst anledning att må so jag gör. Jag borde egentligen må riktigt bra! Jag har haft en jättebra uppväxt i ett stabilt hem. Jag har alltid haft jobb och en stabil ekonomi. Har aldrig haft några som helst problem. Jag är bara riktigt uttråkad och helt ointresserad av allt.

Jag väljer alltid att sitta ensam hemma för att det är det jag mår bäst utav att göra. Och på en skala mellan 1-10 där 10 är lycklig som fan, så skulle jag vilja säga att jag ligger på en 4 för det mesta. Då det är högtider, som nu då det har varit jul och nyår så ligger jag kanske på 2-3.

De tips om krogen, hundar och damer tycker jag att du ska välja bort. De ställer bara till besvär. Men att resa kan bli en ny start. Boka en resa även om du inte känner för det. Du kommer inte att ångra det när du är hemma igen.

Kanske, kanske inte. Kan ju inte uttala mig om det då det aldrig är något jag har upplevt. Kan bara anta att det skulle vara rätt så hemskt för mig som mår dåligt så länge jag inte är hemma, och vill bara hem då jag är ute någonstans. Och jag har ingen aning om vad jag skulle göra på en annan plats på jorden.....varför skulle jag vilja göra något där om jag inte vill göra något här?

Sen skulle jag aldrig kunna se mig själv resa någonstans helt ensam. Skulle nog inte kunna klara av att flyga heller. Och alla moment som krävs känns alldeles för jobbigt. Först får jag skaffa ett pass, sedan får jag köpa någon form av resväska.....det skall packas.....man skall ta sig till flygplatsen, stå i kö, massa väntetid.....och sedan själva resan i sig. Och nu medan jag sitter och skriver detta så kom jag på att även om jag jättegärna skulle vilja åka någonstans så skulle jag inte kunna det för jag har en katt här hemma som jag inte kan lämna ensam, så det är rätt kört 15år fram i tiden..

Resa, tänker jag att det inte behöver vara så långt. Alla är ju olika men det är ju bara ett förslag. Det jag tänker på mest då du inte kan lämna katten själv länge, är att du åker till någon fin stad i Sverige ett par dagar. Du kan vara borta en eller två nätter. Du kan boka ett hotell med god mat. Och tippset med att ta med sig en kamera verka inte så dumt.

Hör av dig på pm om du pallar snacka lite privat.

Känner igen mig. Jag känner mig för det mesta väldigt oinspirerad. Jag känner mig nästan jämt som att jag sitter fastkedjad i en fängelsecell där någon släckt lyset, stängt dörren och kastat bort nyckeln. Hopplös. Ingenting verkar hjälpa. Känns som det borde vara vad "helvetet" syftar på, en variant av det i alla fall. Jag vet inte vad jag gjort för att förtjäna det, och som sagt har ingen som helst aning om hur jag ska kunna ta mig ur det. Har varit så här större delen av mitt liv.

Kan det vara så att normens uttryck om vad ett "roligt/spännande" liv är, påverkar dig negativt? Vi blir matade med hur vi ska/inte ska leva våra liv och vad som anses värt och inte värt. Tycker inte det är medias sak att bestämma det. Om du nu blir ledsen av Facebooks falska inlägg - ta bort den. Finns inget där av värde att hämta ändå.
Om du nu inte inte upplever glädjen i att gå på nyårsfest så är det helt okej, jag menar, vem säger att det är roligt för alla och måste vara det?
Till viss del kan jag känna igen mig i det du skriver men jag har försökt att acceptera det och istället skita i vad alla andra gör, och göra det till en stolthet.
Vad gör du framför datorn tillexempel? Är det något där du läser om som du intresserar dig för? Eller film, dokumentärer? Gör det till dina intressen, fördjupa dig och tillåt det att kännas som "bra nog" för att vara ett bra liv.

Och att du skrivit om hur du mår och känner dig har du kommit en bra bit påväg. Försök träffa likasinnade och försök i dig själv finna något DU vill göra, utan att bli påverkad av yttre pekpinnar. Vad som helst.