Citat:
Ursprungligen postat av
Tinman
Ser du nagon utvag ur dilemmat?
Jag har ännu inte sett dilemmat. Jag betvivlar inte att det finns.
Låt mig börja med att framhålla att jag upplever användandet av aao istf åäö
som betungande. Det gör texten tyngre. Det alstrar ett motstånd.
Vilket haft det goda med sig att det lett mig till en reflektion över vad det kan vara som gör att en text är "tung" - att det har att göra med hur mycket processorkraft den kräver - hur många och omständliga översättningar/tolkningar som måste göras innan
klartexten kommer fram.
Och det verkar som att min hjärna backar inför uppgiften att placera ut dom här prickarna, och den här ringen.
- Hurra, vad

jag blir!
är mer lättläst än
- Hurra, vad

jag blir!
Citat:
For hur skulle en symbol fortfarande kunna vara en symbol om den saknar betydelse eller refererar till ingenting? Eller kan den det?
Jag tror att jag (Möjligen för ovanlighetens skull) har en mer laidback inställning till detta.
Att jag använde ordet "definition" tog jag inte så allvarligt. Det var avsett att kunna flyta hur som helst.
Jag tror också att jag här förhåller mig till begreppet Symbol på ett mer vardagligt plan, bryr mig inte om dess abstrakta ytterområden.
En symbol som betecknar ingenting, eller allting, blir därför inte aktuell för mig.
En symbol ska rimligen beteckna någonting, ja. Inte inget eller allt.
Citat:
Def 2 leder oss, sa som jag ser det, om jag inte har fel, med nodvandighet till att vi maste acceptera att det finns en intelligibel idevarld var rakneord och annat sant finns ( universaler ).
Ja, när det gäller dom där siffrorna, talen, matematiken
kan jag inte säga att jag tycker mig förstå någonting.
Men jag har gjort en reflektion : Det abstrakta talet referar möjligen till ett konkret
antal av någonting (till exempel äpplen).
Dvs om jag ser ett antal äpplen framför mig, kan dessa för mig utgöra en konkret representation av vad 4 är.
(Vilket leder till den intressanta reflektionen att en egenskap som finns hos ett ting, och som såvitt jag förstår oftast, eller alltid, utelämnas när man räknar upp dess egenskaper (färg, hårdhet, form...), är att dess antal är 1.
Eller snarare - när en filosof sätter igång och babblar om "det här skrivbordet jag har framför mig" och dess egenskaper, så utgör Antal en av dessa egenskaper, en egenskap som tenderar att utelämnas ur listan.)
("annat sant" är ett bra exempel där självkorrigerandet blir tungt, processorkrävande.)
Citat:
Symbolen 4 kan inte referera till sig sjalv. Vad refererar den till? Det kan ju inte vara nagot empiriskt!
Vad sägs om mitt förslag ovan? 4 refererar till antalet empiriskt upplevda äpplen?
Citat:
Tanker jag fel pa nagot satt?
Det kan vi nog lugnt utgå ifrån.
Citat:
Kunde man tanka sig att omformulera den ursprungliga definitionen pa nagot satt, ( den vi kallar Def 1 )?
Allt efter behag. Gärna med någon intresseväckande förklaring till varför.
Jag har också kommit att tänka på att någonting, till exempel x, kan utgöra både beteckning och betecknat -
dock inte i samma sats (Vilket vi enats om tidigare).
Så, om
x betyder x
inte accepteras (som ett exempel på en symbol)
kan däremot
x betyder y
z betyder x
accepteras, och leder till att x förekommer både som beteckning, och som betecknat.
Vilket troligen ger x en schizofren karaktär:
Är x det som betyder y eller det som z betyder?
Tänker jag fel på något sätt?
Det utgår jag lugnt från.