Utkast till frågor ur halvfärdig tanke kring Symbol

Ordet "symbol" kommer här att användas på ett sätt
där det är väldigt utbytbart mot ordet "ord".
Orden "beteckna" och "betyda" kommer här att användas som synonyma.

Definition :
d1.En symbol är någonting som betyder någonting
men kunde betytt någonting annat.

Till exempel :
Symbolen "tangentbord" betecknar det som jag skriver den här texten med,
men kunde istället/även betecknat det som jag äter äpplekaka med.

Några frågor uppstår :
f1. Kan "tangentbord" beteckna det psykiska välbefinnande som uppstår i en 5-årig flicka när en vuxen man har sex med henne?

f2. Kan symbolen "Allah" beteckna den externa delen av grisens andningsorgan?

Antag förekomsten av en symbol, sådan,
att den inte kan beteckna någonting annat än det den betecknar.
Detta skulle i så fall motsäga definition d1.

Ska vi fastställa att en symbol som inte kan beteckna någonting annat
än det den betecknar inte är en symbol
och därför :
d2. Det som betecknar någonting, men inte kan beteckna någonting annat, skall inte räknas till mängden Symboler
?

Orden ratt, skont, gott, triangel kan aldrig betyda nagot annat an det dom betyder.

Bevis: om ratt hade kunnat betyda nagot annat da hade det kunnat betyda oratt..

Prodikos!

Om vi tanker oss det skona sjalvt. Inte en skon sten eller nagot annat foremal, utan det som vi kan fa syn pa med var inre blick efter att ha sysslat med filosofi ett tag och efter att ha levt ett riktigt och rattfardigt liv ett tag; om vi tanker oss denna "egenskap", denna inre fornimmelse, da forstar vi att det ar omojligt att vi skulle kalla det vi med svarighet lyckats fa en glimt av for nagot oskont och fult.

Vi kan beskriva det skona sjalvt med ord och via atererinringen av dessa beskrivningar verifiera att var inre fornimmelse ar den samma och att det skona sjalvt alltid har funnits och att det maste finnas.

Det skona sjalvt har alltsa en fast given betydelse. Men det skona sjalvt ar samtidigt det ratta och det goda, men mest ar det det skona sjalvt.

Men om du talar om bilar, artefakter, foretagsnamn och annat sant strunt finns dar ju ingen betydelse. Eller skulle du vilja havda att "forgasare" och " svangrem" betyder nagot?

Nej. Jag tror att jag menade mer i stil med att "barnsex" kan betyda både "sex där barn är inblandade" och "sex som utövas i stallet/ladan", beroende på om ordet förekommer i samband med att svenska talas, eller engelska.

Dvs uppfattningen att det inte finns någonting inherent (heter det så?)
i bokstavsföljden "barn" som kopplar det till människor av låg ålder.

Att ur en vetenskaplig synvinkel är den symbol vi väljer godtycklig.
Att om den symbol som används för att beteckna något inte är utbytbar, så vete fan om "symbol" är rätt ord.

Att det är själva kärnan i begreppet "symbol", att en symbol är inte det den betecknar.
Du kan inte släcka törsten med "ett glas vatten".

Men, som rubriken försöker informera om, tanken är halvfärdig, och lär väl så förbli.
("Sant strunt" - den är bra)

(Symbolens innebörd har skapats genom en kulturell process. En association har upprättats.)

(Jag placerar asken i kartongen.
- Nej! Fel plats! Kan du inte placera den i ladan i stallet?)

Definition :
d1.En symbol är någonting som betyder någonting
men kunde betytt någonting annat.

Definitionen ar lite marklig. Skanker den inte utrymme for att symboler kan betyda sig sjalva?

Alltsa, en symbol ar nagonting x som betyder nagonting y men kunde betytt nagonting annat ( mojligen x ). Kan du acceptera det?

Kan du acceptera att det ar mojligt att x betyder x eller ett oandligt antal andra betydelser?

Definitionen är med all säkerhet minst sagt lite märklig.
Den skänker säkert utrymme för det du nämner.

Det förefaller mig dock som att det i åtminstone vissa fall då jag kommer i kontakt med någons ordande kring begreppet symbol, ges uttryck för följande :

En röd lampa i ett fönster är en röd lampa i ett fönster, men kan också vara en symbol (signal skulle passa bättre här) för "Kom upp! Kusten är klar!".
Och så plötsligt : Vad som helst kan vara en symbol för vad som helst.
En röd lampa i ett fönster kan vara en symbol för "Dra åt helvete! Kartongen höll!".
En halväten banan i en svångrem runt halsen kan vara en symbol för "Kom upp! Kusten är klar!".

Jag utgår från den tanken, och undrar vad som händer om en inskränkning sker,
antingen i vad som kan beteckna, eller i vad som kan betecknas.

Dvs om det uppstår antingen en fix association mellan företeelse A och företeelse B,
så att A inte får användas för att beteckna någonting annat än B,

eller om någonting som betecknar företeelsen B inte får lov att finnas, eftersom företeelse B inte får lov att finnas.

Något uttömmande resonemang kring begreppet symbol har jag ej ambitionen att föra,
åtminstone inte än.

Jag skulle tro att om en symbol betyder sig själv, så kallar vi det inte en symbol,
dvs någonting som betyder sig själv tillhör inte mängden Symboler.
Med det vill jag inte hindra något från att göra så, om denne känner sig manad därtill,
jag tror dock inte att det är så jag gör i praktiken.

"När jag lyfter fingret mot näsan så betyder det att jag lyfter fingret mot näsan!"
"Okej!"

Jag har redan kommit att tänka på att namn ibland är reserverade symboler.
"Erik Ullenhag", får, får till exempel inte användas för att beteckna vad som helst.
Det kan vara ärekränkning, förtal.
Och namn på gudomar kan sägas traditionellt räknas till den gruppen.

Jag har också kommit att tänka på att en symbol kan beteckna någonting som betecknar någonting som betecknar någonting osv.
Det är troligen en orsak till att det är svårt att förstå meningen.

Ge inte upp nu, du narmar dig sanningen.

Jag tolkar dig som att du inte ar beredd att omformulera definitionen fran:


En symbol är någonting som betyder någonting
men kunde betytt någonting annat.

till

En symbol är någonting som betyder någonting
men kunde betytt någonting annat, forutom sig sjalv.


Alltsa om den betyder sig sjalv ar symbolen inte en symbol for da skulle det betecknande och det betecknade vara samma sak och da kunde vi inte skilja pa symbolen och det den betecknar. Ar detta en korrekt tolkning av din uppfattning?Ar vi nojda med den har definitionen? Tacker den alla mojligheter? Eller saknas nagot?

Wooot? Var fick du det ifrån?
Begriper inlägget, men ditt val att formulera den meningen finner jag högst märkligt.

Det ar av den har anledningen som man granskar varandras texter. Dom kan latt bli helt obegripliga annars. Jag skrev inte i misstag.

Sa har ska det sta:

Jag tolkar dig som sa att du ar beredd att omformulera definitionen fran:


En symbol är någonting som betyder någonting
men kunde betytt någonting annat.

till

En symbol är någonting som betyder någonting
men kunde betytt någonting annat, forutom sig sjalv.


Alltsa om den betyder sig sjalv ar symbolen inte en symbol for da skulle det betecknande och det betecknade vara samma sak och da kunde vi inte skilja pa symbolen och det den betecknar. Ar detta en korrekt tolkning av din uppfattning?Ar vi nojda med den har definitionen? Tacker den alla mojligheter? Eller saknas nagot?

Hoppas att du inte blev helt forvirrad nu! Hur tokigt kan det inte bli nar man ar i sina egna tankar eller var man ar.

Det är onekligen intressant med skrivfel.
(Jag ser att jag skrev "något" istf "någon" i mitt tidigare inlägg. Ett inte lika allvarligt misstag, men fortfarande ett misstag.)

En konsekvens av att man vet att skrivfel existerar kan vara att man,
då man inte omedelbart begriper en text,
avstår från att fördjupa sig i den - det kan ju finnas ett skrivfel där.

Jag har sett uttrycket "Felets universum".
Möjligen ett uttryck som antyder att det finns ett 'skrivfel' i universum.
Vilket i så fall skulle kunna vara en anledning att inte fördjupa sig i frågan om livets mening.
Såvida man inte finner ett nöje i själva fördjupandet.

(En annan intressant aspekt är att vissa misstag (tex "något" istf "någon") kan korrigeras av läsarens hjärna. Andra misstag, som det du gjorde, är inte korrigerbara på det sättet.
Man kan undra hur många sådana 'självkorrigeringar' som en persons förståelse av tex social interaktion innehåller.)

Du menar att du finner valet av exempel högst märkligt?
Jag ville använda ett exempel som tänjer valfriheten så långt möjligt. Gärna så långt att relativitetseffekter uppstår.
(Med "relativitetseffekter" menar jag tänk- och otänkbara former av distorsion av grundläggande begrepp.)

Det psykiska välbefinnande som uppstår i en 5-årig flicka när en vuxen man har sex med henne
är, såvitt jag förstår, någonting som inte finns.
Men inte nog med det. Jag tror också att det icke-finns på ett helt annat sätt än det fysiska välbefinnande som uppstår i en 32-åring man när han blir knuffad nerför en trappa.

Jag tror att valen av exempel är av utomordentligt stor betydelse.
Kanske inte minst i en filosofisk text.
Skrivbordet framför mig är, vad jag förstår, det klassiska exemplet.

Exemplet utgör en sorts glimt genom slöjan.
Eller snarare: Har potentialen för att utgöra en glimt genom slöjan.
En blick över axeln (i grottan).

Jag är definitivt beredd att acceptera den omformuleringen.

Menar du att det finns något av stor vikt i att notera denna begränsning av vad symbolen kan symbolisera?
En vikt jag har missat?

Det verkar inte finnas någon anledning att tveka om att symbol-begreppet är av omfattande dimensioner. Min utgångspunkt hade inte ambitionen att utgöra mer än en försiktig skrapning med lillfingernageln.

Apropå självkorrigering: Jag ska också vara kapabel att veta när "sa" betyder "så",
att "fran" betyder "från" och inte "frän" etc. Det är en imponerande prestation.