Hur dog Fred Åkerström?

Hur dog Fred Åkerström? Och var? Och varför?

Jag har hört så många olika versioner att nåt måste vara fel eller onaturligt. Hans scennärvaro, som dottern framhäver, är väl att promillehalten krävde hög koncentration för att inte trilla ner i orkesterdiket...

Fred Åkerström föddes i Stockholm 1937. Hans genombrott som vissångare kom 1963 sedan han vunnit en talangtävling på Källaren PB i Gamla Stan i Stockholm. Förstapriset var ett skivkontrakt.

Hans debut-LP var en tolkning av Ruben Nilsons "Vanvördiga visor". Efter det gick hans karriär spikrakt uppåt. Fred spelade på pubar i hela landet och på somrarna turnerade han i folkparkerna.

I slutet av 1960-talet blev Fred mer politiskt inriktad i sin repertoar. Tillsammans med Cornelis Vreeswijk sjöng han radikala sånger mot Vietnamkriget och sociala orättvisor. Han blev kallad "visrevolutionär" och var inte längre välkommen i de fina salongerna.

När den röda fredsvågen hade lagt sig innebar hans tidigare politiska ställningstagande att Fred fick svårt att få engagemang.

Som nygift och nybliven småbarnspappa till Cajsa-Stina (född 1967 och döpt efter Fredmans första epistel) var Fred Åkerström tvungen att kuska land och rike runt för att få ekonomin att gå ihop. Det ledde till att hans hälsa tog stryk. På våren 1970 lades han in på Karolinska Sjukhuset för stressmage.

Fred Åkerström hade alltid varit en mat- och vinglad herre, rund om magen och skäggprydd, men nu började han se alltmer blek och tärd ut. För att återfå förtroendet hos publiken och samtidigt lösa sina finansiella problem började Fred sjunga "snälla" visor. Radikalismen lades på hyllan. Under sommaren 1970 reste han runt och spelade på olika frikyrkliga läger.

Hans lyckokast var att börja sjunga Bellman. I Freds mullrande strupe fick dessa texter liv och djup och publiken kunde helt enkelt inte få nog av Freds mustiga Bellmantolkningar. Han blev Fred(man) Åkerström med hela svenska folket och fick till och med spela rollen som Fredman i Lars Forssells uppsättning av "Haren och Wråken" på Stadsteatern 1978.

Rollen var som klippt och skuren för Fred och succén given.

I slutet av 1970-talet hade Fred hunnit skilja sig. Hans exhustru Ingrid hade tagit dottern Cajsa-Stina med sig och flyttat till Karlskrona. Fred blev lämnad ensam och depressionen var nära. Men så träffade han Expressen-journalisten Margareta Frost. De gifte sig 1980 och Fred kom på fötter igen. Han gick ner 20 kilo och började en sundare livsstil.

Men fyra år senare tog kärleken slut och skilsmässan var ett faktum. Fred Åkerström lämnade Stockholm och flyttade till Karlskrona för att komma närmare sin älskade dotter Cajsa-Stina. Men tiden i Karlskrona blev dyster och Fred mådde allt sämre både psykiskt och fysiskt.

Fredagen den 9 augusti hittades Fred Åkerström död i sin lägenhet i Karlskrona. Han blev bara 48 år gammal. I Dagens Nyheter den 11 augusti 1985 kunde man läsa : "Kvar finns bara en rungande tystnad".

Han vilar i ett undanskymt hörn på Norra begravningsplatsen.

Fred Åkerström har gått till den svenska musikhistorien som en av våra främsta trubadurer. Dottern Cajsa-Stina Åkerström går numera i sin fars fotspår. Som liten sjöng de ofta tillsammans, men efter hans tragiska bortgång, troligen orsakad av en hjärtinfarkt, lade hon musiken på hyllan.

Men 1994 började Cajsa-Stina sjunga igen. Hennes debutalbum "Cajsa-Stina" blev en enorm succé och sålde i över 130.000 exemplar. Låten "Fråga stjärnorna" låg på svensktoppen i flera månader och i dag är Cajsa-Stina lika känd som sin avlidne, karismatiske far.

http://www.dn.se/DNet/jsp/polopoly.j...9&viewAll=true

I dokumentären om Cornelis Vreesvjik så berättar Ewa Hanson tror jag hon heter att när dom tre turnerade så va det obligatorisk snaps till maten varje dag och ibland så hade det blivit väldigt mycket snaps så dom två kunde inte spela på kvällen.

Fred ansåg aldrig själv att han var bra som sångare/artist (depressionen "hjälpte" nog till). Han ansåg sig också misslyckad som människa.
Hans alkoholmissbruk ska tolkas som ett utdraget självmord (enligt en nära anhörig - nej, inte dottern) och det var till slut alkoholen som gjorde att kroppen inte längre orkade med.

En anna grej som knäckte Fred Å i förtid var att han kom upp till sitt skivbolag med ett knippe sånger som Cornelis skrivit - detta innan han var upptäckt - och som Fred ville sjunga in i hopp om att få en kanonplatta. Men skivbolaget ville höra Cornelis själv sjunga och det blev CW:s stora genombrott - på Åkerströms bekostnad. Fred glömde aldrig detta och relationen med Cornelis var under många gånger väldigt ansträngd. Mycket bittert.

han fick en gitarr i huvet

Klart man ska vara bitter när ens lånta fjädrar blir stulna av ägaren. Sen dör man.

Ja eller hur varför blir han sne när den som gjort låtarna får cred för det, jävla loser har aldrig gillat honom eller hans jävla dotter....

Fred Åkerström tillhör de verkligt stora inom Svensk musik, hans visor, framför allt Bellman tolkningar som redan nämnts är bland det vassaste som frambringats. När man läser om honom så ser man den lidande konstnären som inte duger i sina egna ögon och har de svartaste demoner inom sig att kämpa mot. Men hans musik lever kvar.

Ingen har väl tolkat Bellman så bra att det blir nästan hopplöst för nästa generation att ens försöka?


Vill gärna slippa Stefan Sundström och Hellströms klåfingrar här...

M2k: Tack för en fin redogörelse om Fred Åkerström. Låt honom vila i frid och vi lyckönskar hans dotter till en bra framtid. Övriga inlägg i debatten anser jag bara är skvaller.

På tal om det: En släkting till mig var god vän med en tjej som haft sex med både
Fred och Cornelis. Tydligen var Cornelis en riktigt bra älskare, "men Fred..." [här
såg tjejen helt salig ut. Han var tydligen suverän.]