Är många "dyslektiker" helt enkelt lata?

Jag har funderat på detta. Används dyslexi under svenskundervisningen ungefär som tjejerna skyllde på mens under idrotten när jag gick i skolan? Om jag nu skulle börja skolan, skulle jag kunna skylla mina svårigheter för matematik på numerofobi, istället för att slita timtals med multiplikationstabellerna?

Njäe, en del kan säkert påstå att de är dyslektiker för att komma undan emellanåt, men det är ganska lätt att genomskåda. En "riktig" dyslektiker skriver fel inom några ganska satta mönster, så det går lätt att urskilja en dyslektiker från en latmask som bara slarvar lite på måfå.

Ja, Kenneth Lard har nog rätt. Vad jag vet kan det vara väldigt svårt att få diagnosen "dyslektiker" även om man faktiskt har det. Har man en mildare variant så blir man oftast stämplad som lat istället.

Hur fan kan man vara lat när man skriver? Så istället för att skriva katt så skriver man kat? Verkar ypperligen skumt. Det känns inte som att man stavar fel med flit för att spara några extra millisekunder i sitt liv.

Det handlar väl i sådana fall om att hitta ett legitimt skäl till att helt slippa skriva?

Fast det vore ju oerhört dumt - även dyslektiker blir bättre på att läsa och skriva med träning, så de borde ju vara de sista som skulle "slippa undan" läs och skrivundervisning. Framför allt för deras egen skull.

Men jag tror att det är oerhört ovanligt att folk låtsas vara dyslektiker...

Det är väl inte riktigt det det handlar om här, utan om att inte ta sig tiden att läsa igenom det man skrivit innan man skickar.
Det är DÄR som folk är lata!
Eller då dyslektiker.
Fast jag tror i de flesta fall på lata.

Då måste jag föra frågan vidare. I den ofantligt roliga tråden om bögar som blodgivare har jag...hrrm...påpekat att fet&elak skriver som ....tja någon som inte orkar göra sig förstådd.

Alas vår polare icke-socialist skriver då snällt det här inlägget:
http://forum.flashback.info/scandinavia/showpost.php?p=2562139&postcount=117
och det är inget fel på hans åsikter.
Men min undran är denna: här på FB uttrycker folk sin avsky och sitt hat inför
*Göran Persson
*Muslimer
*Muslimer och Göran Persson
*Kommunister och miljöpartister
*Invandrare
*Feminister
*Socialdemokrater
*Socialdemokratiska muslimer
mfl mfl.
Och som ni vet är språkbruket inte alltid av det mer resonsliga slaget.
Men skulle man hävda att någon bör uttrycka sig begripligt och se över sin stavning. Jadå jävlar för man höra att man inte skall vara elak mot dyslektiker.
Av samma människor som dagligen vräker ur sin avsky över de mest luddiga grupperingar i samhället!
Nu vill jag inte på något sätt peka ut icke-socialist som ansvarig för alla andra som skriver inlägg på FB.
Hans svar fick mig mest att undra. Och det var ett bra exempel eftersom det skedde här. Det här förekommer även på andra internetfora.
Hur kommer det sig att alla som inte orkar bry sig skit om hur de stavar är allmänt skyddade av de mest skilda människor??? Är internet ett Israel för låtsatsdyslektikerna?
Jag tycker det är jättekonstigt.

Kanske var mest det jag var ute efter. Om man har boxhandskar på sig när man skriver kanske man borde kolla vad man gjort efteråt... lite som man använder toaborsten efter man varit och dumpat.

jag har dyslexi, men det märkas mer när jag ska räkna eleler stavar i skolan

Marks ratt sa bra har pa FB ocksa...

Tja, det kan ju dels bero på att folk som hakar upp sig på stavning och märker ord allmänt betraktas som rätt stroppiga och otrevliga. En annan orsak kan vara att många av de som vräker ut sin avsky mot de mest luddiga grupperingar i samhället inte själva är så duktiga på att skriva korrekt. Jag har dock märkt, att om en diskussion blir tillräckligt infekterad, är det ofta någon av deltagarna som börjar hacka på språkbruk, något de kanske inte gjorde i början av diskussionen.

Jag tror att många av påstådda dyslektiker bara är lata och åker snålskjuts på riktiga dyslektiker.

Å andra sidan, i Sverige idag får ju alla stöd och bidrag och alla minoriter ska ju skyddas och alla intressen bör tillgodoses. Vad är det som säger att det är bättre att vara dyslektiker än att vara lat? Varför är det mer behjärtansvärt att ge statligt stöd till dyslektiker än till kroniskt lata människor?

Vi lata är ju trots allt den kanske mest osynliggjorda gruppen i samhället. Vi borde organisera oss i stödgrupper och lobbyorganisationer - om vi bara orkade ta tag i det! Istället låtsas vi vara invandrare, sjuka, ha svårt att hitta ett arbeta, lida av dyslexi, med mera.