Citat:
Ursprungligen postat av
Iloveluda
Här är den rätta domen. Ni som är vana att läsa sådant här kanske kan tala om hur dom kan dömma så märkligt?
B 731-12
http://www.1000shared.com/jnfty75m2sj1/AvgDok.pdf.htm
RMV säger att de inte kan uppskatta någon hastighet med vilken hojen träffade flickan. Advokaten har gjort en uträkning som inte utan vidare kan betraktas som trams, som kommer fram till att JA har kört i cirka 30 km/h - vilket iofs är jävligt fort om man kör på en trottoar nära fotgängare. Och i och med att han fick nån typ av smäll i ansiktet i samband med olyckan är han oförhindrad att försöka hitta på vilka sagor som helst om hur han har fått något i ansiktet, som fått honom att tappa kontrollen över sitt fordon, och att det var enbart därför han kom upp på trottoaren öht. Den chansen har han tagit.
De resonemang i domen som möjligen kan kritiseras är att rätten utgår från att JA har saktat in när han kom upp på gångbanan, eftersom han påstår det, och i det sammanhanget förklarar bort flickornas samstämmiga berättelse om att han
inte saktade in med att de kan ha misstolkat ljudet när han "crossväxlade" ner. Tingsrätten är också påfallande välvillig mot JA vad gäller det faktum att han hade en
annan bortförklaring till olyckan direkt efter densamma. Det kan bero på att han har varit skadad och chockad, anser tingsrätten, men det bedömer jag som påtagligt osannolikt. Om man har fått ett föremål i ansiktet och därav tappat kontrollen över fordonet, nog säger man det snarare än
något på hojen hakade upp sig, även om man är chockad och omtumlad?
Man kan möjligen också konstatera att tingsrätten inte lagt ner särdeles mycket möda på varifrån föremålet som skulle ha träffat JA i ansiktet kan ha kommit. Crosscykeln hade fullt funktionsdugliga stänkskydd både bak och fram, så det är mer eller mindre omöjligt att det kördes upp av det egna fordonet. Det skulle naturligtvis ha kunnat köras upp av en omkörande eller mötande bil, men någon sådan bil verkar inte ha funnits - inga vittnesmål om någon sådan, och ingen bilförare heller vittne. Då återstår att någon person från det fördolda har kastat ett föremål i ansiktet på JA. Jag vet inte om jag tycker att den förklaringen är så osökt att den ligger inom
rimligt tvivel.
Vidare kanske jag skulle ha nagelfarit JA:s sannolikheten i JA:s påstående om att han successivt förlorade medvetandet efter att ha blivit träffad i ansiktet lite mer om jag hade varit med och dömt. Det är inte riktigt det normala förloppet.
Sammantaget tycker jag att det finns en tillräckligt påfallande välvilja mot JA från tingsrättens sida för att det ska vara motiverat att överklaga, men det är inte alls säkert att hovrätten kommer till annan slutsats. Det går att ljuga sig fri ibland, om man är tillräckligt skrupelfri, det är svårt att undvika.