Deprimerad, ensam och självmordstankar

Jag har insett att ingen ringer mig, ingen smsar mig. Bara familjemedlemmar, men det känns så tragiskt. Drogerna har jag tagit en paus från, dock ersatt det med självskadebeteende (skär mig själv). Depressionerna kommer i vågor (då väldigt intensiva, och inte sällsynta alls) och jag känner mig ensam och oälskad. Misstänker även att jag har borderline, och om man kollar den genomsnittliga livslängden för sådana som mig så har jag väl levt ungefär halva mitt liv redan och inte fått någonting speciellt gjort - Varför ska jag då leva? Vad är syftet?

Jag skulle inte säga att jag är ful, men har aldrig varit älskad och är ensam. Trivs inte med de flesta människor jag har runt mig även fast det finns riktigt snälla människor, vet dock inte om de gillar mig på samma sätt jag gillar dem. Ingen verkar förstå hur deprimerad jag är. Brukar väl bli så att man döljer det?

Tänker på självmord ofta, skulle dock aldrig kunna göra det. Tänker på droger igen och det känns tomt, vill bara gå och köpa heroin eller andra opiater och sväva iväg, men det är fan ingen lösning, men jag vet inte riktigt vad jag ska göra. Att prata med psykolog verkar inte speciellt effektivt.

Har du prövat att prata med psykolog? Om inte bör du kanske ge det ett försök, och man ska inte döma ut det för att de ej funkar alla gånger det gäller ju att hitta rätt psykolog för dig för att de ska fungera bra.

Dels. Men förstår inte riktigt hur det skulle lösa situationen, jag lär ju vara lika ensam och miserabel.

Ja, du är verkligen inte ensam om att känna dig deprimerad eller ensam i livet.

Har du provat gå ut lite på stan på någon fredags kväll och lära känna nytt folk, ha kul, festa tillsammans?
Börja träna, träning hjälper en hel del. Att lyssna på depp musik och tycka att allt är hopplöst gör bara saker värre, det hjälper ju inte precis.

När du känner dig deprimerad dra på en skön rulle komedi eller något roligt klipp på YouTube du kan skratta lite till.
Se livet från en positiv vinkel, uppskatta det du har i livet.

Vad är syftet med livet?
Wow, det finns en hel del ska jag säga dig!
Tänk dig bara allt du kan göra i livet, allt från resa till något varmt och skönt land till att ha sex med en åsna.
Så mycket möjligheter det finns i livet att man kan knappt hinna med allt i ett människo liv.

Mitt tips till dig är att du ska börja träna något, skaffa dig en hobby. Om inget annat så ut och spring varje kväll eller ta en lång promenad varje kväll med lite skön musik du gillar i öronen, dock ingen depp musik. Jag menar musik som får dig att bli lite pumpad, en typ utav en BadAss.

Släpp det negativa tänkandet, det finns så mycket människor med värre problem ska du veta. Acceptera det du har som sagt, uppskatta det!

Kommer ihåg ett inlägg här på Fb jag läste för ett tag sen, det handlade också om en snubbe som inte orkade med livet och ville ta livet av sig.
Det var då en kille som postade ett inlägg som sa att han hade försökt ta livet av sig ett antal gånger, senaste gången han försökte var när han hoppade från sin balkong från femte våningen. Nu sitter snubben i rullstol med krossade ben, nu förstår han vad han hade och ångrar det han gjorde varje dag.
Man uppskattar inte det man har förrän det tragiska händer.

Hur som helst, ta hand om dig och tänk på att se livet från en positiv vinkel och uppskatta det du har i livet, jag är kanske tjatig om det men du måste förstå att det finns någon mening i det hela.
Lycka till nu!

Det kommer ta lång tid men du måste aktivera dig. Sakta men säkert bygga upp din vardag med vettiga saker. Även fast du tycker det suger just då så kommer det hjälpa dig. Är du deppig går det inte att tänka på tid som dagar eller veckor, nu är det månader kanske längre än ett år som gäller.

Är man deppig och nere så GÅR det fan inte att tänka positivt. I alla fall inte för mig. Jag blev fruktansvärt close minded, tunnelseende, oresonliga tankar som återkom även fast jag vid vissa tillfällen av logisk klarhet förstod att tankarna var just det, oresonliga. Men de fortsatte ändå.

Så. Sätt ditt mind set på att "jag kommer på skit i flera månader" och medan du mår skit så kommer du få göra saker som suger att göra just då, alternativet är ju dock att du ligger i soffan och tycker synd om dig själv medan dina fötter står kvar på ruta 1.

Tillslut kommer glädjen tillbaks.

ja det är inte alltid det är så uppenbart hur ngt kan hjälpa en innan man prövar det och själv får se vilken hjälp man får av det. Jag tycker iaf du borde försöka dig på ngn samtalskontakt me någon psykolog och se vad det ger dig, det är rätt liten chans att du iaf skulle bli sämre av det iaf =) Om du sedan känner dig ensam kan det även va trevligt o träffa en psykolog o snacka med!

Jo har en vän som blev allvarligt skadad efter ett misslyckat självmordsförsök. Det gjorde mig jävligt ledsen. Vill helst inte gå ut och festa och så, känns som om alkoholen kommer bli ännu ett missbruk för mig. Men det var bra skrivet, dock har jag tappat motivationen för alla mina hobbys och när jag tränar på gymmet känner jag mig bara som en fjant för att jag är en nybörjare.


Jo jag har insett att detta inte är någonting man löser på ett tag, jag sitter just nu gråtfärdig och vet inte hur det har blivit såhär. Jag gör allting för att vara snäll mot människor men man får knappt något tillbaks, ingen som hör av sig även fast jag alltid finns där för folk. Det verkar inte uppskattas alls. Sen har man väl kanske inte haft det lättaste livet heller, det påverkar ju en.

Stämmer att det är rätt så svårt att tänka rationellt när man är deprimerad. Man avvisar ju allting, det suger.

Sen att jag känner mig så jävla äcklig för att jag lyckades klanta till ett långdistansförhållande på grund av att jag blev psykotisk och var paranoid, hade humörsvängningar osv. gör inte att jag mår bättre. Jag förtjänar inte att leva när jag märker hur illa jag behandlade en av de få personer som verkligen älskade mig. Det var väl den långa distansen som satte en sådan jävla press på mig, det svider så mycket att älska någon som bor så långt bort, så undermedvetet försökte jag väl få henne att hata mig bara så att jag kunde avsluta smärtan.

Ssri.

Det är bra att du lär dig ifrån andras misstag och inte efter dina egna.

Du behöver inte dricka dig redlös utan du måste bestämma lite gränser, tycker jag så slipper du missbruka det för det vore ju väldigt tråkigt ifall du skulle göra det.
Dessutom behöver du inte vara Alkohol påverkad för att festa, eller hur?
Gå ut för att träffa nytt folk inte för att bli full och inte veta vad du gör.

Att du tappat motivationen för alla dina hobbys är ju tråkigt att höra, har du inga nya idéer som inte kostar så mycket och passar din ekonomi?
Ex. Fiska, vandra i skogen, plocka blåbär eller svampar osv...

Alla är nybörjare någon gång och det är bara acceptera att man inte kan vara bäst på första försöket eller se ut som en Body Builder efter första träningspasset på gymmet.
Ifall du skäms så kan du göra som jag gjorde, springa mitt i natten som en idiot... Ja, det fungerar såklart och efter två månader kunde jag acceptera mig själv in i gymmet igen.

Sprang som en idiot på natten och gjorde armhävningar och sit-ups hemma i ca 2-3 månader. När jag var tillräckligt nöjd med min kropp så gick jag och betalade för 6 månader på gymmet, gången innan så betalade jag för en månad i onödan... Skämdes så pass mycket att jag lät bli att gå dit.
Men nu är det okej och jag har byggt upp mig lagom mycket jag vill.

Sätt mål i livet. Sträva för något, brinn för något.
Och säger det igen, se livet från en positiv vinkel, släpp det negativa i livet, ta inte åt dig allt BS som folk säger, var stark inombords!
Lycka till, du kommer klara det, det vet jag bara du bygger upp dit självförtroende och självkänslan så blir det bra. Ligg i och ge inte upp!

Fint inlägg. Antar att du har rätt angående alkoholen men det blir ju ofta stelt när man är nykter och ingen annan är det, men jag förstår din poäng. Tack för svar

Det är sjukt hur lika vi verkar

Ja, absolut att det blir stelt men då kan du ta bara några öl så du blir lite flummig så du kan slappna av lite och va dig själv

Hoppas du kommer på några roliga idéer du kan göra.
Vi finns här för dig och du är inte ensam om att må dåligt, det ska du ha klart för dig.

För övrigt så kan du anytime skicka ett PM till mig så får du skriva av dig lite ifall du vill det och jag lovar dig att jag kommer finnas där för dig och stötta dig.
Lycka till!