"Skinn fullt av klot, han rullar dem,
höften vrids i och ur led och han sänker ryggraden
i sin enträgna brådska
liksom en katt på väg under kastade stenar,
under betäckning,
tittar åt sidan och springer
under sin ryggrad. En hemsk, stultande vaggning
liksom en grov aztekisk inälvsutslitare,
svanssvingande, i försök att rundslipa
någon fyrkantig led mellan bakbenen,
och bär huvudet likt ett fyrfat av sprittande glöder,
och munnens svarta bett, han fattar det
mellan kindtänderna, han måste bära skinnet utåt,
han knycker ett slick ur vattenhon vid vändningen
och vrider trampdynan på den blanknötta fläcken
och visar buken som en fjäril.
För varje kliv måste han vika om ett hörn
inne i sig och räta ut det. Hans huvud
är likt den nernötta stumpen av en annan hel jaguar,
hans kropp är bara maskinen som skjuter det fram,
lyfter upp luften och skjuter på under,
av huggtändernas tyngd hänger munnen öppen,
och underkäkren stryker marken. En glupsk blick,
gangster, grov stångpiska släpande bak,
han samlar sig till tunga ovaler,
muttrar något mantra, någon mordisk trumsång,
för att egga raseriet, och gör sitt skinn
outhärdligt, rappat av rosetterna, kainsmärkena,
nötande bort fläckarna inifrån,
och fullgör någon hämnd. I gång som en bönekvarn,
huvudet framtungt, kroppen upprest,
bakbenen släpande efter. Han ringlar, han svänger
batongsvansen som siktade han efter något
och skyndar vidare genom dödsriket, ljudlös."
