Gissa poet.

Vi möttes en söndag på kyrkofärd.
Anna-Mi, Anna-Mi lilla.
Vi voro så unga och skön var Guds värld.
Du gick så blid och så stilla.
Klockorna ringde,
grävaren grov,
men lärkorna sjöngo över ängen.

Vår var våren, så tänkte vi då,
Anna-Mi, Anna-Mi lilla.
Vi trodde att livet det skulle förgå
så solljust och drömmande stilla.
- Kom så ett år,
på nytt blev det vår.
Och borta var Anna-Mi lilla.

Gick jag så ensam på kyrkofärd,
gick jag i minnen stilla.
Klockorna ringde,
grävaren grov
för Anna-Mi, Anna-Mi lilla.
Men lärkorna sjöngo över ängen.

Nu håller lögnpressen sabbat
i de onda dagarnas tid.
Nu gäller det följa fana och färg
vad än samvetet säger därvid.
Det virvlar av lögner, det viner och yr.
Stor sak, vem sedan har rätt!
Men massan skall matas och hållas i styr
på partiets och statskonstens sätt.

Och det går som det ginge i polkatakt
att skriva i raska drag.
Den gula faran, den gula press
den jagar och ljuger i dag.
Den går med så glad och så lustig gång.
Vem hör att den skriker sig hes?
Dess lystringssång är en smädesång,
är lögnpressens marseljäs.

Nu spelar diplomaternas polkamusik
med vinande flöjt och trumma.
Orkestern är nog på effekter rik,
med sårades skrik
och kanoner, som vackert brumma.
Giv en segerkrans, giv en lagerkrans
åt den främste i lögnpressens sabbatsdans,
- och ett ord åt de fallna och stumma!

Korsfararen

Bort från striden jag längtar,
bort från Jerusalem.
Vad jag sökte i fjärran land,
jag finner i eget hem.
Ond var dagen, och ondska
fyllde hela vår värld.
Helga Krist, jag dig finner
blott vid min egen härd.

Ökensanden mig brände,
natten vila ej gav.
Hat och hämnd stodo troget vakt
vid Frälsarns heliga grav.
Ond var staden vi sökte,
ond Jerusalem,
Helga Krist, jag dig finner
blott i mitt eget hem.

Hemgårdsbjörkarna susa,
granen mumlar så gott.
Viv och barn under portens hägg
så länge i längtan stått.
- Sporren rister, och gångarn
lyder tygel och rem.
Helga Krist, jag dig finner
blott i mitt eget hem.

Sommar-marsch

Över bygden skiner sol i blånande sky,
och när sunnan kring fälten dansar
klöverns kransar
sprida sin sommardoft
till alla loft
i grönklädd by.
Och det vajar i björkar och leker i lid,
och det susar av sånger i sommarns glada tid.
Signe Gud den dofterika sommartid.

Och med vännen vill jag vandra hand uti hand,
vill jag vandra bland blomsterängar,
klöversängar,
vandra i solens sken
på åkerren
till älvens strand,
där det vajar i björkar och leker i lid,
där det susar av sånger i sommarns glada tid.
Signe Gud den glädjerika sommartid.