Gissa poet.

Karlfeldt?

Nix, men en kurbitsmålare med resning och snits figurerar även i det nu citerade diktverket (som samtliga exempel härrör från).

´-

Bo Setterlind?

Låttexten isåfall "Du är den ende".

Kan det vara Erik Ofvandahl? Och vistexten i så fall av Ulf Peder Olrog?

Varken Setterlind eller Ofvandahl. Diktaren vi söker var även skådespelare och spelade huvudrollen i en filmatisering av det nu sökta verket. Här en central scen:

KURBITSMÅLAREN
Hvi sitter du så ensam här
i gruvelse och svårt besvär?

MATS
Helt visst jag är i själanöd.
I dag min käresta är död.

De togo henne från min syn
och förde henne ned till byn.

De kommo ifrån sjöastrand
och buro rep och klov i hand.

De bundo henne som ett djur
och satte henne i en bur.

Den stängde de med bom och spak,
den slängde de på vagnens flak.

De foro innan ljusan dag
och gåvo henne hugg och slag.

Och ingen var så ren likväl,
och vitare var ingen själ.

Nu säger jag mig natt och dag:
Hvi skall en skuldlös lida slag?

KURBITSMÅLAREN
Din klagolåt mig vånda gör.
Min vän, vad skall du ta dig för?

MATS
Jag tänkte gå till Himlens hus
och språka med Herran utan krus.

Med honom, som allting styr och vet,
jag tänkte få tala i ensamhet.

Jag ville kräva en rättvis dom
hos honom däruppe i Himlenom.

KURBITSMÅLAREN
Det löper en väg uppåt Himmelens stad
i en kritvit och högtidlig värld.
Den löper bland blommor och saftiga blad,
och på den är en himmelsfärd.

Jag har lustvandrat ofta med pensel och färg
under skuggiga persikosnår
och sett Abraham offra på ljusblåa berg
och sett Absalom hängd i sitt hår.

Där rustar sig Simson som väpnad soldat
och river ett lejon i stycken.
Och med Döparens huvud på silverne fat
går Salome i ringar och smycken.

Där skådar jag Josef på hastiga ben
från Potifars kammare springa.
Där skjuter kung David en flygande sten
i Goliats buskiga bringa.

MATS (avbryter)
Så säg mig då var den vägen är,
så vilje vi bägge vandra där?

KURBITSMÅLAREN
Så månde du se och förbida.
Här nalkas en annan trakt,
där heliga karlar skrida
i långsam och värdig takt.

Här vandra de Gamla Profeter
på solblekta hallonfall.
Och stället du skådar, det heter
Profeternas Fäbodvall.

Rune Lindström?

Yay! Ur Ett spel om en väg som till himla bär eller "Himlaspelet". Det skall ha varit i en paus under arbetet med detta som Lindström och Håkan Norlén passade på att svänga ihop även den suggestiva Visa vid midsommartid. Över till Skrävlaren.

Jag ser ett hem - jag känner det - jag ser den tända gran;
Med knäppta händer stå de små, som själv jag varit van.
Därute är det kallt och mörkt och yrar nu som bäst.
Därinne är det varmt och ljust på Jesusbarnets fest.

Stumt är livets sorl och skogens röster,
daggen tillrar tyst från blad till blad,
ingen strimma rodnar än i öster -
äng i månskensbad.

Det är här i tystnaden du talar,
vita blomma, och ditt tal är doft.
Vällukt vandrar över bleka dalar
under dunkelt loft.

Allt det svårmodstunga, osägbara
i naturen strömmar från din mund.
Vita blomma, du dess tolk vill vara
denna korta stund.

Mänskobarn, som här i natten vankar,
kanske gäller talet också dig;
lägg dig ned med dina kvalda tankar
här vid daggig stig!

Ställd inför din egen levnads gåta,
dunkel väv av drömmar och begär,
göm din kind i detta gräs, det våta -
ingen ser det här.

Gunnar Mascoll Silfverstolpe?

Nej, men han kunde ta Gunnar i hand.