Extremt orolig att vara allvarligt sjuk

Jag vill bara lätta på mina tankar och funderingar lite. Jag har länge haft en svullen lymfkörtel under hakan. Jag har undersökt för denna vid 2 tillfällen och läkaren har känt på den och sen har jag tagit blodprov och det har ej varit så mycket mer. Blodproven har aldrig visat något och det har aldrig vidareundersökts.
Jag lider även dagligen av vad jag tror är ångest, jag har aldrig fått diagnosen att jag lider av panikångest eller ångest, men har en familjehistoria av detta och har utgått ifrån att det är det. Och dessa oros moment triggar ångesten mer och mer och den sitter i mer eller mindre hela dagarna.

Symptomen jag har är bl.a.
-Ofta tungt att andas, svårt att ta djupa andetag
-Känns som kroppen skakar inombords
-Trött, svårt att koncentrera mig
- Ofta spänd i halsen/halsmuskler

Nu på senare tid har jag upptäckt små svullna lymfknutor/körtlar på vänster sida av halsen och nere vid nyckelbenet, på höger sida samma sak nere vid nyckelbenet. Hade även en svullen lymfkörtel bakom vänster öra en bit under, men den verkar ha minskat nu.
Jag har besökt läkare för detta också och har tagit blodprov igen samt att han känt på knölarna. Han hittade även blåsor i min hals.
Knölen under hakan kunde han ej säga att är en lymfkörtel utan det kunde också vara en cysta. Brist på b-12 hittades. Fick receptbelagda b12 tabletter. Har ej fått resten av svaren än, men han sa att blodbilden verkade se normal ut annars och att han har svårt att tro att det skulle vara något allvarligt. Ska på ultraljud på halsens mjukdelar den 8 januari.

Jag har suttit och forskat lite i detta och det som dyker upp oftast är hodgkins lymfom. Är så sjukt orolig att det kan vara detta. Även att man läser att detta ej kan upptäckas på vanliga blodprov gör ju inte att jag tänker mer positivt.

Någon annan som sitter i samma sits? känner ångest över att gå till jobbet varje dag när alla dessa tankar snurrar i mitt huvud. Har även en dotter på snart 6 månader som lider av att se sin pappa må dåligt.

Att lymfnoderna blir mindre är ett gott tecken. En cancertumör går inte tillbaka så där av sig själv såsom du beskriver. Det är dessutom väldigt vanligt med svullna lymfnoder.
Sen.. om det är just Hodkins lymfom du är orolig över så är det en sjukdom med fantastiskt bra prognos. Vänta du lugnt in ultraljudet och oroa dig inte förrän du behöver!

mvh

Kunde lika gärna varit jag som skrev det där. I mitt fall handlar det om en lymfkörtel i halsen. Har varit hos läkaren och han tyckte inte det var något att oroa sig för men tipsade mig till vårdcentralen för KBT och blodprov för att lätta mina tankar när svaren visar positivt. Saken är att jag inte vågar ta en blodprov. Detta tar på så mycket energi och jag är så rädd för hodgkins.

Jag tror faktiskt inte att du behöver oroa dig för allvarlig sjukdom. På din beskrivning låter det helt godartat. Du får väl lita på provsvaren och fokusera på din dotter istället.

Du går och oroar dig för sjukdomar och vågar inte ta blodprov ??? Detta är faktiskt inte klokt. Vad är det med provtagning som skrämmer dig? Ett litet stick på någon sekund? Att du ska se blod? Att du ska svimma? Att du kommer dö av ett blodprov? Nä, det blir bara för tramsigt faktiskt.

Jag håller med. Helt jävla tramsigt. Det är bara att jag svimmar av varje gång.

Men be om att få ligga ned när de tar provet då.

Går det inte att svimma av då?

Blodet åker till hjärnan, så det är svårare...

Har just gått igenom samma sak i stort sett. Tillslut blev ångesten så kraftig att jag sökte hjälp och fick medicin. Många av krämporna jag kände försvann av antideppet, men vissa är kvar. Och då främst just nack/käkspänningar. Samt en svullen lymfkörtel. Jag har även ont i halsen emellanåt, så kanske beror svullnaden på det. Jag har även under 4 år ätit en medicin som kan leda till lymfom (non-hodkins), vilket har gjort det hela 100 resor värre.

Samma här, Har haft en lymfkörtel på halsen i aa 6-7år nu. Den är typ finger nagel stor året om och större när jag är sjuk. Läkaren klämde på den engång och sa det är inget men ibland nojjar jag och googlar och då blir allt 1000 gånger värre. Försöker intala mig själv att äää va fan jag lever fortfarande och mår prima så det är inget.

Igår tex så fick jag för mig att kolla ner i halsen och såg att mina halsmandlar såg olika ut och började googla och direkt så kom ångesten. Men men så länge som jag mår bra så lär det ju inte bara något allvarligt som pågår så jag försöker tänka rationellt.

Har du gått med den i 6-7år utan att du har börjat må sämre så är all troligtvis okej.

Har hört att lymkörtlar som är mjuka och rörliga under huden, (nästan) alltid är godartade. Stämmer detta?