Spara till barn - Hur tänker ni?

Jag sparar månadsvis till mina barn men kontona står i mitt namn. Jag resonerar som så att dessa pengar är pengar som skall användas antingen för att skapa bättre förutsättningar (betala körkort, betala kontantinsats, betala studier) när de växer upp. Men även betala för saker som får de att växa som människor, det kan vara allt ifrån studieresor, plugga utomlands, betala kurser etc.

Först var jag inne på att hela summan skulle tilldelas den dagen de fyller 20 år men man kan ju inte hjälpa ifall de har träffat en fel sorts kille eller kommer supa och leva livet i några år och falla ner i den gropen med en stor summa pengar.

Annan tanke som slog mig var att alla utdelningar ifrån aktier och sånt skulle sättas in i deras konto, samtidigt som aktievärdet får stå och växa till sig. Men ifall depån är värd mycket så blir det även mycket i passiv inkomst till barnen vilket får följdfrågan ifall barnen blir lata och inte anstränger sig för jobb etc, då de ändå har en passiv inkomst varje år?

Svår balansgång men jag känner mig nöjd med min nuvarande planering att ge dom pengar vid bra behov. Sen får dom ju det i en klumpsumma den dag jag dör, men ska göra mitt bästa för att dom ska förstå värdet av tid och "compound" så de inte blåser hela kapitalet direkt.

Hur tänker ni som sparar till era barn/skall spara? Hur tänker ni göra när det är dags att ge pengar?

Slösade mina sparpengar på mdma, svamp, gräs öl och luder i Amsterdam sommaren jag fyllde 18. Hade aldrig varit utomlands tidigare och ångrar inget, 30 lakan var mer då än när man börjat få in lön..

Hur som helst, du kanske får anpassa dig till deras inställning när de väl blir myndiga/fyller 20. Kan inte komma på någon annan jag känner som gjorde samma sak med sina fondpengar direkt, men då är jag inte särskilt mogen heller. Skulle gjort samma sak idag om jag fick oväntade pengar

Spara till dom men berätta inte hur mycket pengar det handlar om. Ha pengarna i fonder el aktier, upplever att de flesta är mindre benägna att sälja dom för att spendera.

Du får lita på dina barn helt enkelt, du kan aldrig veta eller kräva vad de ska lägga pengar på. Lära dem att investera i sina liv får du lösa under uppväxten. Allmänt dumt att ställa krav på sina barn anser jag, kan lätt få motsatt effekt.

Jag vet för många som har fått ett par hundratusen när de fyllt 18 och sen bara spenderat det på skit för att någonsin vilja göra så åt mina barn. Jag tror mer på planen att man hjälper dem med vettiga saker, allt från att ta körkort till att hjälpa dem under studier så de slipper lån, allt efter vad man har förutsättningar till.

Har man inte heller öronmärkt pengarna genom att sätta in dem på barn X konto så har man en annan flexibilitet gällande att göra av med pengarna. Jag anser t ex att om man skulle hamna i ekonomiska problem så är det familjens bästa man ska prioritera och inte "det är barn X pengar, de kan vi inte använda".

Sist men inte minst så kommer jag ihåg någon kompis som fick dyrare saker under förutsättningen att det drogs från barnets sparkonto. Usel lösning enligt mig, en tonåring lär inte tänka så långt att det är bättre att sparkontot växer än att h*n får en ny mobil osv.

Varje barn har ett eget konto som jag administrerar och förvaltar. Barnbidragen går in där månadsvis, plus någon extra tusenlapp vid valda tillfällen. Sedan förra året ligger pengarna på investeringssparkonto. Cirka 50 % av kapitalet utgör aktier, 30 % räntepapper och 20 % råvaror.

Jag är av uppfattningen att ungarna skall fostras att ansvara för sin ekonomi, varför det är min skyldighet att se till så att de inte super bort pengarna på sin 18-årsdag. Låter man dem successivt ta fler och fler beslut - och ansvar - rörande sin egen privatekonomi, så går det alldeles utmärkt att fostra individer som inte "träffar fel sorts kille" eller eljest inte kan hantera sin privatekonomiska situation.

Så här gjorde min föräldrar också, en del på fonder och en del på ett sparkonto. Jag fick tillgång till pengarna den dagen jag fyllde 18 år. Men jag har fått nalla lite från kontot, som när jag köpte en moped tog jag hälften från sparkontot och hälften från mina egna pengar. Samma med när jag köpte en dator. Dock så skulle alla pengar tillbaka den dagen jag sålde mina ägodelar, vilket de även gjorde. Dessutom fick jag nalla lite när jag tog körkort, då jag körde risk-1 och risk-2 innan jag blev 18.

Kommer mina barn ha samma tankesätt som dig så har jag lyckats i min uppfostran. Om vi förutsätter att jag ändrar mig och ger pengarna i en klumpsumma istället och barnen investerar det hur de vill istället, och resonerar att om dom tar ut pengar så är det pengar som ska sättas in när det går igen. Som ett tillfälligt lån. Så att bufferten alltid är trygg.

Exakt. Betala själv de saker de behöver.

Topic: Som self made har jag dock mycket svårt för folk som får lägenheter och dylikt. Men å andra sidan ärver man förr eller senare. Men anser då att de får vänta på arvet.

Vi sätter varje månad in pengar till barnen på varsin fond och fonderna står i barnens namn. Märker jag att något av dem inte lär kunna hantera en större summa pengar kommer vi flytta över pengarna till våra konton innan de själva kan sätta sprätt på dem.

jag tycker att du ska spara i ditt egna namn och ge pengarna lite längre in på livet tex när ditt barn börjat jobba, flyttat till sin första lägenhet och lärt sig lite ekonomiskt sinne och värdet av pengar.

Annars blir det som för mig att man spenderar det på skit och sitter i efterhand, när man väl vet vad pengarna var värda utan att ha ett öre av dom kvar.

Vad ska ett barn med alla dom pengarna till när de just fyllt 18? Inget jobb, bor hemma kanske. Vad behöver de dessa pengar till som ett barn utan sparade pengar skulle klarat sig bra utan?

Senare då när ditt barn har ordnad ekonomi efter att ha gått igenom den första fasen som ung vuxen som helt plötsligt tjänar en massa pengar kommer dessa pengar vara ett väldigt fint tillskott inför framtida bostadsköp.

Ger du det på 18års dagen har du förmodligen sparat till sprit och resor för något års tid.

Du kan däremot berätta om att pengarna finns när ditt barn fyller 18. 18års presenten är att det finns en massa pengar tills när han/hon ska köpa bostad i framtiden.

Detta är faktiskt en bra poäng. Att ge pengarna till någon som fortfarande bor hemma och är arbetslös kanske inte direkt är sparken i röven personen behöver för att bli aktiv arbetssökande. Nu är alla olika, men när jag var 18 och om jag hade fått ett sexsiffrigt belopp på banken hade kanske inte min första tanke varit "söka jobb". Utan mer "vart kan jag resa".

Jag menade inte att risken skulle vara att personen inte söker jobb.

Det jag menar är att det först är när man har jobb och flyttat hemifrån (samt bott själv ett tag) som man inser pengarnas egentliga värde. Finns ingen mening att ge pengarna till en personen innan denne har gått igenom denna fas i livet.

Som sagt så har jag själv varit i den sitsen. Det var först i efterhand som jag insåg vad pengarna faktiskt var värda. Hade jag haft den insikt jag har idag hade jag inte lagt ned pengarn på sprit och resor.

Men man tror ju som 18åring som inte haft ett heltidsjobb att man lätt sparar ihop dessa pengar igen, det är ingen fara. Men man inser snabbt att så inte är fallet när man blir vuxen på riktit.

Så gör ditt barn en tjänst och ge dessa länge in på livet. Tex när ditt barn levt på egen hand några år och kanske funderar på att köpa bostad.

Ditt barn kommer gynnas av att han/hon inte behöver sitta med ångest över att han/hon inte borde ha gjort av med pengarna på skit som naiv 18åring (ser du att du var inne på 20dock).

Hoppas du förstår vad jag menar. 18 är man enligt lagen vuxen men det innebär inte per automtik att man kan hantera pengar ens vid 20. Vänta tills personen har jobb och ordnad ekonomi. kommer denne ha stor glädje av.

Talar av erfarenhet