Spara till barn - Hur tänker ni?

Ren idioti att spara pengar till barnen som de ska få på ett bräde när de fyller x år/flyttar hemifrån. Pengarna lär gå till något som är mer eller mindre onödigt men som känns som en jävla bra idé just där och då förmodligen (bil, sprit, resor).

Mina barn kommer jag att spara åt, men de kommer inte att få veta om det. Pengarna kommer gå till sådant de behöver under den senare delen av deras uppväxt för att hjälpa dem på traven, på samma vis som mina föräldrar gjort för mig. Exempelvis tänker jag sponsra körkort (helt eller delvis), stötta när de flyttar hemifrån och även längre fram efter att de har flyttat.

Vem vet, det kanske är så att de drar ut för att plugga, gör det i 3-5 år och sedan får trixa med arbetsmarknaden lite varpå de behöver bo hemma eller behöver stöd för att överleva i väntan på jobb. Då är det fint att ha den där summan kvar. Går den sedan inte åt helt för sådant så lär det bli en fin överraskning när det är dags för husköp exempelvis.

Intressant!!

Jag är sjukt kass på ekonomi men bra på att ha mkt pengar. Min filosofi har alltid varit att pengar i sig är helt menlösa utan det är vad man kan göra för dom som är det intressanta.

Sen vår son föddes ser jag lite annorlunda på det,men bara lite!! Jag har sparat varje barnbidrag + 1000 kr extra sen han föddes(är nu 4 år) Har pengarna på ett låst 5-års konto!! Har även investerat i en bostadsrätt åt han(nybygge) 2a m kök. Hyran är på 4800:- Jag har nu hyrt ut den för 8000:- i mån i snart två år och det har funkat perfekt!! Då jag inte behövde låna på insatsen känns det som en sund investering då jag tror staden kommer fortsätta växa. Jag räknar inte att göra samma klipp som jag själv gjort men ser nybyggen med bra läge som bästa köp för både framtida boende alt försäljning.

Grabbens mormor och morfar har sparat 500kr var sedan han föddes. Jag har fått godkänt att ta deras sparpengar oxå om jag har en idé till bättre avkastning.

Men jag är rätt lost här. Funderar på att låsa dom igen med så mkt kapital som möjligt om jag får en hyfsad ränta. Är ju medveten att detta inte är det smartaste,men ändå bättre än att ha pengarna på ett vanligt konto.

När han fyllt fem år,och jag kan öppna kontot skulle jag tippa att han har runt 200 000. Nån som har nåt bra tips hur jag ska tänka??

Det där är ju ett tecken på misslyckad uppfostran. Låter du barnen själv tjäna pengar och gradvis ta större ansvar för sin ekonomi, så skall du se att risken att de utvecklas till misslyckade wt, utan kontroll över sina tillgångar, minskar avsevärt.
Förslagsvis sätter du dig med en privatekonomisk rådgivare från din bank och går igenom sparandet.

Att välja att skaffa barn ser jag som det största åtagandet man kommer att göra i livet och det är inget man gör utan att känna att tiden och förutsättningarna är helt rätt. Därför blir det helt enkelt aldrig något problem med tillit gentemot de barn man har eftersom man har tagit sitt ansvar och sett till att kunna providera sina barn med en uppfostran och skolning som leder till ansvarstagande unga vuxna individer. Det kan ju nämnas att det i dagens Sverige innefattar hemskolning då skolväsendet brister i alla aspekter och internatskolning inte är något alternativ då jag inte anser att det är en särskilt varken kärleksfull eller på något sätt föredragsbar uppväxt att internatskolas.

Jag tror därtill också att den enda egentliga nyttan med att spara till sina barn är att övertagandet av ansvar över en betydande summa pengar vid lämplig ålder definitivt är något som är utvecklande och givande för deras personliga utveckling och stärkande i känslan av att deras föräldrar ser dem som vuxna. Summans storlek bör därför vara med åtanke på det tidigare nämnda och vad det innebär i olika familjesituationer varierar naturligtvis.

Beroende på hur gamla barnen är så kan man ge dem inflytande över hur pengarna investeras. Min mamma brukade låta mig vara med och bestämma vilken sparform jag skulle ha (premieobligation, fonder, aktieindexobligation). Jag kanske inte gjorde de allra bästa valen alla gånger, men det gjorde mig intresserad och att jag lärde mig om hur man kan spara. Och bara det är värt väldigt mycket för mig idag!

Har absolut inte blivit lat eller så av att jag fick några hundratusen. Alla de pengar jag fått sparat av dem eller ärvt har gått till att betala på min bostad. Har jag velat köpa något annat så har jag fått jobba för det.

Med tanke på hur samhället ser ut idag så känns det överlag tveksamt att ge en 18 åring fri tillgång till en större summa pengar, men det beror ju på vad man som förälder vill att pengarna ska gå till. Hur bra man än uppfostrar sina barn så kan det beroende på situation bli en för stor frestelse.

Att spara pengarna i en avgiftsfri KF med barnen som förmånstagare är ju en variant att själv kunna välja när barnen ska få hela eller delar av kapitalet. Har en kompis vars föräldrar sparade hela barnbidraget och placerade i värdepapper. När det sedan var dags för universitetsstudier så kunde h*n utnyttja delar av avkastningen tillsammans med studiestödet för att finansiera dessa. När studierna var klara så var h*n skuldfri och investeringarna fortsatte att ge avkastning och delar användes sedan till insats till lägenhetsköp. Rätt schysst upplägg men långt ifrån alla som har den möjligheten.

Hade h*n haft möjlighet att få alla pengarna vid 18 års ålder så hade nog läget sett väldigt annorlunda ut.

"utlandsstudier, studieresor och andra saker som får de att växa som människor"

DRIVER DU?! Det som fått mig att växa mest som människa var att flytta till Spanien, bränna massa pengar på sprit, knark och annan skit jag inte behövde under tiden jag umgicks med människor som var mycket olik mig på många sett som jag förde konversationer med om livet osv.

Vi har exakt samma upplägg. Månadsvis sparande i fonder i barnens namn. Förhoppningsvis lyckas vi uppfostra barnen till att kunna axla ansvaret med pengar. Om inte får vi helt enkelt föra över pengarna till oss innan 18-års dagen.

Tror det är bättre att låta barnen få en känsla av att ha egna pengar när de blir 18 istället för att spara allt i mitt och min frus namn och sen pytsa över pengar till barnen när de behöver något. Då får dom en känsla av hur mycket pengar de har att spendera istället för att be oss om pengar så fort det behövs.

Och föreningen har ännu inte haft synpunkter på din andrahandsuthyrning? Du vet om att du riskerar en tvångsförsäljning va?

Du är min själsfrände när det kommer till sparande till barn. Jag har exakt samma principer när det kommer till hur mycket jag stoppar undan fast kör bara aktier (eller delvis likvid såklart).

Samma gäller med tanke gången kring överföringen av pengarna till barnen i myndig ålder. Det viktigaste, om man är orolig för att barnen ska slösa bort pengarna, är att lära barnen värdet av pengar i tidig ålder, lära dem vikten av hårt förtjänade pengar och framförallt ett sunt ekonomiskt och långsiktigt tänk.

Kapitalförsäkring, med valfri (dvs barnets) förmånstagare. Kontakta din bank

jag ser ingen vidare poäng med att ge barnen en stor klumpsumma när de fyller 18 eller så. jag har därför inget sparande som är specifikt tillägnat något av barnen.

däremot har jag länge jobbat hårt för att familjen har ekonomisk trygghet. med det kommer vi också ha goda möjligheter att betala barnens körkort och att bistå med saker och ting under eventuell studietid efter gymnasiet, samt när det är dags för dem att skaffa sin första egna bostad.

som andra skrivit i tråden är allra viktigaste för mig att barnen ska lära sig hur pengar fungerar och hur man hanterar dem. det är där den stora utmaningen ligger för mig