Kärleken

Har kärleken en källa/grund/ett ursprung? I så fall:varifrån kommer kärleken?

Ur ett antal signalsubstanser som skickas mellan diverse nervceller. Romantiken är död.

Kärlek är sprungen ur separation. Allt var en gång ett och inom oss finns en drift att det åter ska bli så. Inom oss, i våra hjärtan finns denna kraft. Längtan efter att slippa separation, att uppnå enhet gör att vi älskar andra. När det gäller kärlek mellan könen handlar det även om motsatser som förenas. Den som inte är separat från det övriga universum älskar allt.

Det handlar även om saknad. Man vill helst ha det man saknar och inte är. Kärleken för det motsatta könet är inte bara biologisk utan handlar om att man vill bli hel.

Menar du att kärleken har syfte?

Naturligtvis. Kärleken är en kraft och dess syfte är att förena.

Det är lite som jultomten, iom man behövde mer och mer konsumenter/producenter - för att se till det omsattes mer och mer pengar som gav bankirer mer och mer makt - och alla gick över till att föröka sig hej vilt som mongolider hittade man på en ursäkt till varför man gjorde så eftersom man normalt sett borde haft lite eftertanke kring det hela - där orsaken till det fick heta "kärlek".

Typ gå knulla fram lite bastarder så vi har tillräcklig med belånade människor som upprätthåller hela världsekonomin om 50 år - det är meningen med er a liv: det är "kärlek".

Oxytocin

Vad tycker du om karlek till visheten da ( filo-sofi ) eller karlek till pojken inom oss ( fil-ebos)? Finns dessa saker eller ar det ocksa bara som det heter?

Kärleken ÄR källan men det går även bra att säga livet, sanningen eller medvetenhet.
Kärleken Är. Den har inget ursprung. Den finns överallt, genomsyrar allt. T om under all hat, ondska, förtvivlan och misär hittar du kärlek.

Så kärleken kan tänka...

Följdfråga: Vilken typ av kärlek?

Intima relationer?
Vänskapsrelationer?
Kärlek till djur?
Kärlek till materiella ting?

Det finns en dialog som behandlar karleken, den tillskrivs Platon, men jag tvivlar pa att den ar akta. Jag bestallde den fran ett tyskt forlag och fick en bok vars omslag hade fargen av nagot spygront. Till att borja med dolde jag min olust under gladjen att jag nu antligen hade fatt den och oversattningen var av samma person som hade oversatt den superba bla boken faidon, men sa borjade jag bladdra i den, fy fan vad acklig den ar. Nar jag kom ner till en grekisk o fick jag nog, jag slangde den...tillsammans med mina egna anteckningar. Det gick inte att bara pa det langre. Nu bar jag pa parmenides, Bhagavadgita, faidon, sokrates forsvarstal, teaitetos, charmides, protagoras och menon.

Men sist jag tankte pa nagot annat an den animala karleken ( som ju ibland dyker upp i drommar ) sa uppfattade jag det som en slags stravan av nagot slag...vet inte riktigt. Tycker det ar lite genant det dar med karlek for om den ar en slags stravan da var det ju karlek det som hande igar. En kringstrykande hund med utathangande tunga kom fram till mig och borjade jucka pa mitt ben och nar jag stack ivag kom den efter och skulle borja leka...da kom jag att tanka pa att vi ar lika som hundar. Om vi ar sa pass enfaldiga att vi onanerar eller beter oss besynnerlig blir vi overgivna av vara agare, men om hunden blir overgiven av sin agare p g a detta fula beteende, vem ar da vara agare? Det finns val bara ett svar. Gudarna.

Om det resonemanget stammer blir vi alltsa overgivna av vara agare gudarna om vi onanerar och stor andra manniskor ( i likhet med dom kristna ). Och i synnerhet far man tro om vi stor gudarna, hur det nu sen gar till.