Citat:
Jag har en tendens att skriva om sådant som FB-medlemar finner vara intressant och som det oftast pratas om och skrivs om här på forumet. Detta brukar vara relation och samlevnad, politik och ekonomi, Invandrarfrågor och religion Den här gången valde jag att skriva om religion och tron på en skapare.
Hur kan man förneka en skapare?
Hur kan människor vara så naiva att de med vett och vilja förnekar en skapare när det är så uppenbart att alla tingen i naturen har konstruerats på ett mycket smart och ordningsfullt sätt. Det som existerar i naturen fungerar inte bara felfritt utan de är vackra också. Ordning och reda kan vi hitta i universum och i naturen i övrigt. Vi vet att det finns ett mönster och en lag som följs i universum och i naturen. Hu kan vi välja att ignorera det? Jag vill inte här prata om de etablerade religionerna eller ett liv efter döden däremot vill jag diskutera hur en människa kan ignorera att det måste finnas en skapare till allt som existerar?
Om vi utgår från oss själva. Människor är ett gott tecken på att det existerar en skapare och även om vi låter lura oss själva med naturligt urval och Darwins teori så finns det en osäkerhet kring frågan i varje själ som existerar. När man tittar upp mot skyn förundras man över skapelsen. Det är så fascinerande att vårt förnuft och vår intelligens inte kan/vill acceptera det. Hur kan vi någonsin förstå vad 100 000 000 000 galaxer innebär? Det är siffror som vi förtränger på grund av dess omfattning. Men stannar vi till och funderar över dessa siffror så blir vi minst sagt bara stumma. Inte nog med att det finns miljarder med galaxer men sen när vi får förklarat för oss vad en galax är blir det hela mycket mer abstrakt och ofattbart. Hur många av oss reflekterar över 100 000 000 000 galaxer som i sin tur består av 100 000 000 000 stjärnor som i sin tur består av kometer, planeter och månar? Det är helt ofattbart. Men det tar inte slut där. Det sägs att endast ca10% av universum är synligt för oss människor. Då uppstår frågan vad resterande 90%en består av.
Ett sånt system och ordning kräver en skapare som övergår mänskligt förstånd. Och vad som är ännu häpnadsväckande är att vi människor som består av blod och kött, som är beroende av mat och vatten som blir trötta och sjuka och är dödliga och som är helt obetydliga storleksmässigt i detta universum kan faktiskt reflektera över allt det där trots vår storlek och vår beroende. Vi sänder signaler och andra hjälpmedel flera hundra kilometer rakt upp i rymden som sänder tillbaka matnyttig information till oss. Vi människor på jorden vill ge stanna där utan vill undersöka och ha teorier om vad som skulle kunna finnas bakom universum. Detta privilegium har vi ensamrätt om av jordens alla andra arter. Vi människor har fått privilegium som ingen annan art har fått men samtidigt har vi skapats väldigt sårbara och sköra. Det räcker med 5 ynka minuters syrebrist för att vi ska kunna tillskansa oss grava hälsoproblem. Det räcker med att vi fråntas vår andning i några få minuter för att vi ska mista livet. Dessa och mycket mer vill vi inte reflektera över och vad värre är, det är att vi inte lyssnar på våra känslor och inre röst. Den inre rösten vägleder oss genom livet men endast om vi hormoniskt och balanserat lyssnar på vad rösten säger oss utan att inblanda våra förhoppningar och önskningar i bilden. Vi behöver inte ha heliga böcker att rätta oss efter eller andra människor att predika för oss. Allt finns redan inbyggd i vår kropp och själv och vi behöver bara stanna till, reflektera och lyssna på inre rösten. Men blandar man in sina egna förhoppningar och önskningar kan den inre rösten vara förödande.
Jag tänker som sagt var inte prata om de etablerade religionerna, livet efter döden eller paradiset och helvetet. Utan bara om reflektioner och funderingar kring sånt som nästan har blivit tabu i samhället.
Hur harmonisk och lycklig skulle man inte tjäna sig om man levde i harmoni och balans med skaparen till skapelsen? VILKEN LYCKA! EXTAS!
Hur kan man förneka en skapare?
Hur kan människor vara så naiva att de med vett och vilja förnekar en skapare när det är så uppenbart att alla tingen i naturen har konstruerats på ett mycket smart och ordningsfullt sätt. Det som existerar i naturen fungerar inte bara felfritt utan de är vackra också. Ordning och reda kan vi hitta i universum och i naturen i övrigt. Vi vet att det finns ett mönster och en lag som följs i universum och i naturen. Hu kan vi välja att ignorera det? Jag vill inte här prata om de etablerade religionerna eller ett liv efter döden däremot vill jag diskutera hur en människa kan ignorera att det måste finnas en skapare till allt som existerar?
Om vi utgår från oss själva. Människor är ett gott tecken på att det existerar en skapare och även om vi låter lura oss själva med naturligt urval och Darwins teori så finns det en osäkerhet kring frågan i varje själ som existerar. När man tittar upp mot skyn förundras man över skapelsen. Det är så fascinerande att vårt förnuft och vår intelligens inte kan/vill acceptera det. Hur kan vi någonsin förstå vad 100 000 000 000 galaxer innebär? Det är siffror som vi förtränger på grund av dess omfattning. Men stannar vi till och funderar över dessa siffror så blir vi minst sagt bara stumma. Inte nog med att det finns miljarder med galaxer men sen när vi får förklarat för oss vad en galax är blir det hela mycket mer abstrakt och ofattbart. Hur många av oss reflekterar över 100 000 000 000 galaxer som i sin tur består av 100 000 000 000 stjärnor som i sin tur består av kometer, planeter och månar? Det är helt ofattbart. Men det tar inte slut där. Det sägs att endast ca10% av universum är synligt för oss människor. Då uppstår frågan vad resterande 90%en består av.
Ett sånt system och ordning kräver en skapare som övergår mänskligt förstånd. Och vad som är ännu häpnadsväckande är att vi människor som består av blod och kött, som är beroende av mat och vatten som blir trötta och sjuka och är dödliga och som är helt obetydliga storleksmässigt i detta universum kan faktiskt reflektera över allt det där trots vår storlek och vår beroende. Vi sänder signaler och andra hjälpmedel flera hundra kilometer rakt upp i rymden som sänder tillbaka matnyttig information till oss. Vi människor på jorden vill ge stanna där utan vill undersöka och ha teorier om vad som skulle kunna finnas bakom universum. Detta privilegium har vi ensamrätt om av jordens alla andra arter. Vi människor har fått privilegium som ingen annan art har fått men samtidigt har vi skapats väldigt sårbara och sköra. Det räcker med 5 ynka minuters syrebrist för att vi ska kunna tillskansa oss grava hälsoproblem. Det räcker med att vi fråntas vår andning i några få minuter för att vi ska mista livet. Dessa och mycket mer vill vi inte reflektera över och vad värre är, det är att vi inte lyssnar på våra känslor och inre röst. Den inre rösten vägleder oss genom livet men endast om vi hormoniskt och balanserat lyssnar på vad rösten säger oss utan att inblanda våra förhoppningar och önskningar i bilden. Vi behöver inte ha heliga böcker att rätta oss efter eller andra människor att predika för oss. Allt finns redan inbyggd i vår kropp och själv och vi behöver bara stanna till, reflektera och lyssna på inre rösten. Men blandar man in sina egna förhoppningar och önskningar kan den inre rösten vara förödande.
Jag tänker som sagt var inte prata om de etablerade religionerna, livet efter döden eller paradiset och helvetet. Utan bara om reflektioner och funderingar kring sånt som nästan har blivit tabu i samhället.
Hur harmonisk och lycklig skulle man inte tjäna sig om man levde i harmoni och balans med skaparen till skapelsen? VILKEN LYCKA! EXTAS!
Ja,, till att börja med kan man läsa Dawkins "the blind watchmaker" som förklarar just varför ditt argument inte håller.. Hela boken finns som PDF, bara att googla..
Underbart att ni grabbar fortfarande kommer med argument som falsifierats för 30 år sedan..
