Farsan har en gammal kåk från 1900-talet med granitsockel och krypgrund. Under de senaste 20 åren har han haft ett stort besvär av råttor, och då menar jag inte gulliga möss, utan kattlika aggressiva råttor. Han fångade ett exemplar i modellen av största slagfälla, och den hade bara slagit ohyran över nacken - med fällan monterad längst ut på en två-tum fyra hjälpte jag till att lyfta ut bytet, och det var som att hålla i en julskinka på en blompinne, ett stycke tungt kött! Faktum är att det senaste husdjuret han hade blev attackerat av råttorna och illa biten i kampen om kattmaten. Kattjävelen blev så rädd, att den inte vågade gå in i huset, vilket säger lite om storleken och mentaliteten hos gnagarna.
Hursomhelst så har farsan försökt det mesta, råttfällor, övergjutning av råtthål på utsidan, våldsdåd medelst bandyklubba, svältmord medelst städning, men inget hjälper! Eftersom han i grund och botten är extremt lat, sitter han mest och pladdrar om hur det borde göras si och så, men när han väl har ihjäl ett av kreaturen (eller att likstanken implicerar självdöd) anser han att allt är klappat och klart. Inget mer behöver göras.
Men det varar inte länge, man hör strax ett nytt djur knapra i väggarna, som djävulens stämjärn vässar tänderna i den bärande konstruktionen! Det irriterar farsan, råttorna förolämpar honom och hans lathet! Över en kopp kaffe brukar jag försöka beskriva det handlingsmönster som behövs för att förebygga. Det krävs grävning längs grunden, rostfritt stålnät längs sockeln mot gnagartänderna, grovt grus som fyllning mot de grävande klorna, vittjande och omplacering av fällor för att överlista gnagarvanan - jag erbjuder en mental inställning för att skrida till verket.
Men inte! Han förebygger inte av princip! Besvär förebyggs inte, det motarbetas där det uppkommer på plats, det är hans minsta möjliga besvär filosofi. Detta innebär enligt farsan ett minimalt mått av insats. Så när han hör råttorna hyvla ner kåken inifrån bankar han i väggarna och skrämmer dem, och fantiserar om att dra en slang från bilens avgasrör till torpargrunden för att gör livet obekvämt och jaga ut dem. Helvetes jävla råttjävlar tänker han, och drar en kopp kaffe till.
Hur ska man hjälpa till för att bli av med skadedjuren?
Hursomhelst så har farsan försökt det mesta, råttfällor, övergjutning av råtthål på utsidan, våldsdåd medelst bandyklubba, svältmord medelst städning, men inget hjälper! Eftersom han i grund och botten är extremt lat, sitter han mest och pladdrar om hur det borde göras si och så, men när han väl har ihjäl ett av kreaturen (eller att likstanken implicerar självdöd) anser han att allt är klappat och klart. Inget mer behöver göras.
Men det varar inte länge, man hör strax ett nytt djur knapra i väggarna, som djävulens stämjärn vässar tänderna i den bärande konstruktionen! Det irriterar farsan, råttorna förolämpar honom och hans lathet! Över en kopp kaffe brukar jag försöka beskriva det handlingsmönster som behövs för att förebygga. Det krävs grävning längs grunden, rostfritt stålnät längs sockeln mot gnagartänderna, grovt grus som fyllning mot de grävande klorna, vittjande och omplacering av fällor för att överlista gnagarvanan - jag erbjuder en mental inställning för att skrida till verket.
Men inte! Han förebygger inte av princip! Besvär förebyggs inte, det motarbetas där det uppkommer på plats, det är hans minsta möjliga besvär filosofi. Detta innebär enligt farsan ett minimalt mått av insats. Så när han hör råttorna hyvla ner kåken inifrån bankar han i väggarna och skrämmer dem, och fantiserar om att dra en slang från bilens avgasrör till torpargrunden för att gör livet obekvämt och jaga ut dem. Helvetes jävla råttjävlar tänker han, och drar en kopp kaffe till.
Hur ska man hjälpa till för att bli av med skadedjuren?
__________________
Senast redigerad av femlitersbongen 2013-11-23 kl. 20:16.
Senast redigerad av femlitersbongen 2013-11-23 kl. 20:16.