NÄR finns jag? - 12:45 i dagen 08 i månaden 11 i året 2013 och ungefär 13,7 miljarder år efter big bang. Det säger mig inte nånting om NÄR jag är.
VAR finns jag? - I rummet > huset > adressen > samhället > komunen > länet > landet > planeten > galaxen > universum. Fattar fortfarande inte var jag är.
VARFÖR finns jag? - Ja, varför?
HUR finns jag? - Ja hur är det möjligt?
Frågan VAR hade passat bättre i astronomi-delen av forumet i guess.
Frågan HUR kanske är biologi?
Men kategorierna NÄR och VARFÖR har jag missat all forskning om.
Jag är rakt av förbannad att ingen tog mig när jag var 3 år och sa: Välkommen till existensen, inte en jävel vet var, när, hur och varför du är här. Under hela min barndom då jag var som mest intresserad av världen så fyllde min omgivning mitt huvud med massa lögner (onödig information) som jag tog som sanning och sedan fick programmera om. När jag först hör ett ord blir jag liksom introducerad en kategori, som jag sedan fyller med information. Då måste väl fan omgivningen se till att det hamnar rätt information i den kategorin så inte grunden blir skit. (Kan ha fel)
Tänk om alla människor i filmen Cube hittade på ett samhällsspel och började leva ett konstgjort liv där 95% av tankarna berör nånting som inte naturen kommit på. Och så börjar dom fundera vad meningen med livet är och blir deprimerade. Ist för varför, när, var, hur man finns och hur man fan tar sig därifrån.
Jag förstår att oddsen att hitta svar på denna lilla yta i existensen som vi kallar vårt universum är väldigt liten. Det är som att jag skulle förvänta mig att hitta svaren i min sko. Men jag vill fortfarande att mina ungar (som jag aldrig kommer skapa då jag tvingar ett perspektiv att leva utan att fråga, och enda sättet perspektivet kan dra är genom att dö vilket inte är så jävla trevligt och något jag skulle vilja erbjuda mitt barn, så bästa gåvan jag kan ge är icke-existens för det är vad jag hade önskat) så tidigt som möjligt funderar på dessa frågor, då den tidiga åldern i princip formar resten av ditt liv. Då ska dom fan inte spendera sin tid åt andra människors fantasier.
Gick lite off topic från de snabba frågorna så får ändra titeln då det är skönt att skriva av sig lite.
Jag skriver som ett as för att jag inte var intresserad av skolan, säkert för att TVn i rummet fick mig att bli intresserad av något annat istället. Allt intresse har växt fram när jag blivit vuxen, och det är det jag inte vill att andra ska gå igenom, man ligger så långt efter.
VAR finns jag? - I rummet > huset > adressen > samhället > komunen > länet > landet > planeten > galaxen > universum. Fattar fortfarande inte var jag är.
VARFÖR finns jag? - Ja, varför?
HUR finns jag? - Ja hur är det möjligt?
Frågan VAR hade passat bättre i astronomi-delen av forumet i guess.
Frågan HUR kanske är biologi?
Men kategorierna NÄR och VARFÖR har jag missat all forskning om.
Jag är rakt av förbannad att ingen tog mig när jag var 3 år och sa: Välkommen till existensen, inte en jävel vet var, när, hur och varför du är här. Under hela min barndom då jag var som mest intresserad av världen så fyllde min omgivning mitt huvud med massa lögner (onödig information) som jag tog som sanning och sedan fick programmera om. När jag först hör ett ord blir jag liksom introducerad en kategori, som jag sedan fyller med information. Då måste väl fan omgivningen se till att det hamnar rätt information i den kategorin så inte grunden blir skit. (Kan ha fel)
Tänk om alla människor i filmen Cube hittade på ett samhällsspel och började leva ett konstgjort liv där 95% av tankarna berör nånting som inte naturen kommit på. Och så börjar dom fundera vad meningen med livet är och blir deprimerade. Ist för varför, när, var, hur man finns och hur man fan tar sig därifrån.
Jag förstår att oddsen att hitta svar på denna lilla yta i existensen som vi kallar vårt universum är väldigt liten. Det är som att jag skulle förvänta mig att hitta svaren i min sko. Men jag vill fortfarande att mina ungar (som jag aldrig kommer skapa då jag tvingar ett perspektiv att leva utan att fråga, och enda sättet perspektivet kan dra är genom att dö vilket inte är så jävla trevligt och något jag skulle vilja erbjuda mitt barn, så bästa gåvan jag kan ge är icke-existens för det är vad jag hade önskat) så tidigt som möjligt funderar på dessa frågor, då den tidiga åldern i princip formar resten av ditt liv. Då ska dom fan inte spendera sin tid åt andra människors fantasier.
Gick lite off topic från de snabba frågorna så får ändra titeln då det är skönt att skriva av sig lite.
Jag skriver som ett as för att jag inte var intresserad av skolan, säkert för att TVn i rummet fick mig att bli intresserad av något annat istället. Allt intresse har växt fram när jag blivit vuxen, och det är det jag inte vill att andra ska gå igenom, man ligger så långt efter.
__________________
Senast redigerad av Finntok 2013-11-08 kl. 13:20.
Senast redigerad av Finntok 2013-11-08 kl. 13:20.