Varför tar ni hallucinogener? Tror ni på dess budskap?

Vi lever ju i en alltmer stressad miljö, samhället som för evigt ska utvecklas och effektiviseras. Vi arbetar mot obefintliga mål, en oändlighet av utveckling som kommer leda till utrotning av allt liv på vår planet. Jag anser att samhället är en direkt konsekvens av det mänskliga psyket. Det är en direkt spegelbild av hur människan tänker. Vi kan ju inte skapa något som vi inte förstår, likaså kan vi enbart skapa något som vi förstår. Har något blivit på ett sätt, så har det blivit så av en orsak. Finns det lidande och orättvisor i samhället, så har det skapas av det mänskliga tänkandet.

Jag är av åsikten att människan är psykiskt sjuk. Jag är av åsikten att hallucinogena droger kan få människan att se djupare, bortom det mänskliga psyket. In i den riktiga mänskliga naturen. Där medvetandet får gå fritt, utan att disciplineras och kontrolleras av psyket. Svårt att definiera vad jag anser vara psyket, vi kan kalla det en sjukdom, psykos, egot eller hjärntvättningen. Det spelar ingen roll, något står inte rätt till hos våran art.

Inom oss finns sanningen, vi kan kalla det frihet, upplysning eller förståelse. Hur som helst innebär det frihet från lidande, frihet från fördomar och förakt. Jesus kallade det " the kingdom of heaven is within". Eckhart tolle kallar det "inner peace". Einstein kallade det för "understanding". Hur som helst innebär det alla samma sanningar, att förbise sitt egna intellekts struktur. Att förstå att medvetandet är den enda sanningen för livet, ingen moral, inga rätt eller fel är bättre än några andra.

Jag har som enda mål i livet att förstå detta. Jag har sett vad jesus menade, men jag har endast sett det med hjälp av svamp. Jag har bestämt mig för att lämna drogerna bakom mig, jag ska hitta sanningen på riktigt. Men jag tror på vad svampen har visat mig. Jag tror att det är en "bättre" sanning för människan än den sanning vi lever i idag. Samhället, systemet, moralen, normen, lagarna, ansvar, plikten, kulturen. Alla dessa är en del av sjukdomen; av masspsykosen som människan lider av.


Jag ser att många på forumet här säger; tro inte för mycket på dina upplevelser på psykadeliska droger. Det kan vara farligt osv.

Jag ställer er frågan; om ni inte tror på vad drogerna visar er, varför tar ni då dem? För att fly undan eran verklighet som innehåller så mycket lidande? Eller blir ni helt enkelt för rädda för sanningen ni ser framför er? Det förstår jag isåfall. Det har varit ett aktivt val för mig att tro på det svampen har visat mig.

När jag tog svamp (har endast tagit det 2 gånger) så blev verkligheten såpass annorlunda att det skapade en hel del rädsla, tills jag tvingades att acceptera vad som var framför mig. Hela världen öppnade upp sig, jag fann en sådan överväldigande känsla av frihet och sådan klarhet över vad livet är för något att jag inte kan blunda för det nu i efterhand. Aldrig i hela mitt liv har varit så säker på något som jag var under mitt svamprus. Aldrig har känt sådan lycka, sådant lugn över att äntligen förstå vad livet går ut på. Jag hade kunnat bli korsfäst precis som jesus utan att det skulle ta bort mitt inre lugn. Jag hade kunnat få armarna avsågade, det hade inte förändrat mitt sinnestillstånd. Såpass säker var jag på vad jag upplevde.

Så åter till frågan; varför tar du dessa droger och vad tror du att de ska visa dig?

Jag blev oerhört inspirerad av din text och har faktiskt läst en hel del om effekter, och förändrad verklighetsuppfattning som konsekvens av hallucinogener. Jag kan själv säga att jag länge velat testa svamp men det är bara en sak som hindrar mig hur mycket jag än vill testa...
Kan du försöka beskriva med ord hur verkligheten blev så pass annorlunda när du tog svamp?
Gärna så detaljerat som möjligt.

Jag har skrivit en tripprapport om min upplevelse (https://www.flashback.org/t2130023).
Dock är den skriven i mer underhållande klang, och lite för tätt inpå. Jag förstod inte riktigt vad jag hade upplevt när jag skrev rapporten. Men den ger nog ändå en hyfsat sann bild av hur jag upplevde trippen. Jag vågade inte riktigt tro på upplevelsen när jag skrev rapporten, vilket självklart också påminns i texten. Men läs den för all del ändå.

Jag tar det för att jag vill upptäcka saker mer eller mindre. Samma drivkraft du säger är resan till det inre vad det är beror ju på personen och hur den tolkar verkligheten.

Man kan inte resonera kring att människan kommer förstöra sig själv genom vetenskap eller framsteg mer än hur en komet kan susa in i vår bana och förstöra den mänskliga civilisationen. Eller många andra naturliga saker som kan döda jorden helt på liv spelar mindre roll i den naturliga kosmiska livscykeln. Människor är naturligt nyfikna just på grund av att vi överlever med att resonera och vandra till bättre marker och använda våra händer, like mycket som vi gjorde när mänskliga genen skapades naturligt för några miljoner år sedan. Vi överlever med hjälp av framsteg, så har det alltid varigt.

Tänk på hur sällsynt liv är i universum och hur otroligt det är egentligen att en livsform kan förekomma med hjälp av kosmisk evolution - fram till att se tillbaka och hitta universums mystiska gåtor. Att vi på jorden använder oss av en modell som kan upptäcka saker på riktigt med hjälp av sanningen och observation. Att vi har åkt till månen och skickat farkoster till planeter och utom vårt solsystem och upptäckt atomer. Alla är saker som fascinerar mig djupt. Vi är dock en livsform som inte tänker speciellt långsiktigt sant är väldigt egocentrisk och patriotisk, men det är troligen bara en biprodukt av hur våran evolution ägde rum - den själviska genen som Dawkins menar. Jag anser själv att meningen med livet är upptäckter och framsteg samt också själva livet. Men att uppleva spirituella syner och revelationer tänker jag kritiskt på eftersom att viljan att se något kan få mig att se saker kan orsaka dem och kan till exempel vara en projektion i mitt eget inre. Vetenskap jakten på sanningen kan också leda till att man förlorar egot på sitt eget sätt.

Kritiskt tänkande för att förkorta det för mig. Vi är ett sätt för universum att förstå sig självt och för mig är det något vackert. Hallucinationer får mig att tänka på andra banor. Människor är inte sjuka, det är bara så vi har kommit till, möjligheterna ur framtiden är enorma. En restprodukt av universum.

Jag långt och länge funderat över varför jag använder mig av olika berusningspreparat. Både lagliga och olagliga. Svaret jag har kommit fram till är egentligen väldigt simpelt, för att det får mig att må bra. Mitt syfte, har jag kommit fram till, är att det ska höja min generella livskvalité. Med generella menar jag inte bara under påverkan, utan även i nyktert tillstånd och rent allmänt i mitt liv.

Har endast tagit hallucinogena droger en gång. Det var helt klart en obeskrivligt mindblowing upplevelse. Under trippens gång fick jag ett annat perspektiv på vår tillvaro, universum och oändlighet. Jag kände mig otroligt liten när jag försökte föreställa mig universums oändliga storlek, och jag skrattade åt hur betydelselöst mitt liv var, en "kosmoprutt" i universums oändlighet. Det var en oerhört intensiv upplevelse.

Dock så har det inte direkt påverkat min existensperception i efterhand. De tankegångar och insikter jag fick under trippen, tog jag inte med mig vidare. Anledningen är att de helt enkelt saknar en empirisk grund. Att tro att man upptäcker "sanningen" när man är kraftigt påverkad av hallucinogena droger, mer eller mindre helt saknar rationellt tänkande och dessutom är märkbart förvirrad tycker jag är löjligt. Men då ska understrykas att jag är en väldigt analyserande och rationell person.

Jag respekterar självklart de personer som valt att tolka sitt möte med hallucinogena annorlunda, men jag tycker ofta det blir foliehattresonemang rätt så snabbt.

Håller med helt. "Don't open your mind so much that your brain falls out". Haha

Tycker faktiskt inte det behöver vara ett sånt anting-eller scenario som du målar upp. Jag köper det helt att folk kan tycka det finns MASSOR att lära sig om under trippar, men det betyder inte att dom behöver "tro" på allt som the Other world visar en. Det är liksom skillnad på om jag under en svamptripp blir medveten om beteenden i mitt vardagliga liv som jag inte är nöjd på och vill ändra - och på om jag under t.ex. en DMT-resa träffar en klown-fe-maskin som ena sekunden bjuder in mig och andra sekunden skrämmer mig. En annan gång när den dyker upp så blir jag inte insläppt

Nänänä, ajabaja. Om du ska behandla detta sådär slentrianmässigt så får du inte komma in

Det var inget "den" sa, utan mer känslan den gav, som vanligt med ett litet busleende på läpparna. Jag kan inte helt ärligt säga att jag är övertygad om att jag träffar en annan varelse/en entitet de gånger jag kommit iväg längre under DMT-rus. Men jag kan inte heller påstå att jag är helt säker på att allt bara är i mitt huvud.

Jag menar absolut inte att det man upplever under en tripp inte skulle vara verkligt, det vore befängt i min mening. Upplever man det det så händer det ju, per definition. Men vikten jag lägger kring - i detta fall dessa två upplevelser - kommer att skilja.
Det finns delar av mitt vardagliga jag som, utan att jag vill det, tvekar på några av de insikter som jag egentligen VET är sanna. Gamla beteendemönster och vanor som tar tid och arbete att jobba bort, antar jag. Jag vet inte riktigt om det handlar om rädsla för min del, snarare om någon sorts oklar tvekan.

Ibland vill jag begrunda knepigare frågor som medvetande, intelligent liv och universum.
En annan del av mig, eller kanske under en annan tripp så vill jag bara få den där skiften i mitt medvetande som gör att jag ser saker mycket klarare, utan att min inlärda hjärna har massa fördomar och tar genvägar - för att sedan begrunda någon till av min personlighet eller en relation.
En tredje gång vill jag bara ha mitt ego och verklighetsuppfattning helt söndertrasat, uppleva och ta mig igenom det där djävulskt jobbiga som en starkare svamptripp kan ge en.
En fjärde gång vill jag utforska Other world/Innerspace/Hyperspace för att se om jag träffar på några entiteter och om dom har något att säga till mig.
En femte gång vill jag kanske bara få en svag förskjutning för att sedan uppleva musik eller film starkare eller från en ny synvinkel.
Och så vidare. Ofta är det ju såklart en kombination av två eller flera.

Min poäng är, det finns massor av anledningar som gör att jag tar dessa substanser men det betyder inte att jag tror till 100% på allt jag upplever, det gör jag inte i mitt nyktra leverna heller. Jag tycker det är viktigt att inte lita blint på någonting man upplever. Vi människor gör massor med logiska felslut, vi lider av den drös biases och vi kan vara övertygade att saker har hänt men som faktiskt aldrig ägt rum. Under påverkan av psykadelia tenderar vi att inte falla i lika många mindtraps, men ett exempel på en bias man kan få under påverkan är att få för sig att saker har större mening än vad de har eller att allting verkar trippat.

Wow, jag tappade ut fyra godisbitar ur påsen tidigare under kvällen och nu så ligger just 4 stenar här på vägen och klockan är 04.00! Vad sjukt. Det KAN inte vara ett sammanträffande!

Shit fan vad dom som gjorde den här musiken var trippade när dom gjorde skrev texten!

Jävlar dom som kom på den här filmen MÅSTE vara trippare!



----

I vilket fall, jag delar din syn på samhället, människans sjukdom och sanningen som finns bakom alla våra filter, hinder, känslor, beteenden och så vidare. Både Eckhart Tolle, Einstein. Jesus och Buddha pratade om samma sak, det är jag övertygad om. Vi verkar vi ha upplevt liknande saker.

Jag får passa på att tacka för en underbar läsning om din himmelska svamppsykos i Kanada. Jag har tipsat flera vänner å just referensen till Jesus är något som jag använt mig av flera gånger. Minns att jag blev tårögd första gången jag läste den. 10/10.

Jo jag är ledsen att jag målade upp ett så svart eller vitt ställningstagande, det var inte riktigt meningen. Frågan uppkom egentligen till mig själv, där jag också har varit tveksam till att acceptera alla mina insikter och upplevelser som "sanna" eller vad man nu ska kalla det. Det finns självfallet ett förnuft bakom varje upplevelse så att säga.

Frågeställningen här är egentligen mer fundamental om människans natur än ett ställningstagande om sant eller osant. Frågan är bara egentligen när man vet att man har kommit på något viktigt; ska man fullfölja eller inte. Det kan förändra ditt liv på ett sådant fundamentalt sätt att det vara väldigt överväldigande och tvinga dig att göra ytterst svåra val.

Ner till grunden så handlar frågan inte ens längre om hallucinogena droger, men vad ska man göra. Jag tycker mer det är intressant att höra vad folk tycker om sina egna erfarenheter, jag dömer inte era upplevelser som rätt eller fel oavsett.


Tack för dina ord. Jag håller med i vad du säger, erkänner att frågeställningen blev lite missvisande.

För mig manifesterar hallucinogener endast det vi egentligen redan insett/tror på, det kan dock höja insikten/tron ut ur dunklet in i det mest självklara ljus och få en att omvärdera insikten/tron.

Jag tror inte på att man kan uppnå någon högre insikt eller liknande. Då får man vända sig till filosofi eller liknande nyttig litteratur som kan förändra ens sätt att tänka eller någon seriös form av meditation under längre tid.

Som jag ser det är även de flesta insikter så att säga temporära det vill säga de klingar av med tiden, även om visa viktiga insikter blir permanenta och dem ska man vara tacksam för.

Kan väl tillägga att jag inte gillar svamp då tankarna blir för grötiga jfr:t med det kristallklara ruset som LSD ger och jag trippar upplevelsens skull, inget annat. Vad upplevelsen ska innehålla bestämmer jag aldrig från början, den får bli vad jag vill egentligen vill ha och behöver.

De första åren jag hade med hallucinogener så tog jag det för att vidga mina vyer och tänka lite utanför lådan (ja, plus att jag ville vara skitväck också såklart), men numera fungerar det mer som ett sätt att rensa tankarna från fördomar och småsinta dumheter.

Jag har inte varit med om en enda tripp där jag inte på något sätt kommit till insikt.

Kan du säga ngn vettig insikt du kommit fram till under en tripp?