Livets mening = Jobbets Eufori.... 2000-talets statskultur

Jag vill börja med att berätta lite kort om mig själv
Jag är född 1983 och bor i Göteborg.
Jag har ett jobb som jag trivs med d.v.s de åtta timmarna känns som fyra-fem samt att kollegorna är helt okej.

Denna tråden kom till efter att ha läst tråden "Jobba, äta och sova. Fyfan vad ruttet." samt återläst min egna tråd "Sista semesterdagen hur överlever man dygnet och framtiden"

I den förstnämnda tråden klagar TS MED RÄTTA på vardagens meningslöshet.
Att man jobbar åtta timmar för att sedan ta pendeln hem och laga mat, och efter att de grundläggande behoven är tillfredsställa så är har han ingen ork eller tid att ägna åt sina intressen.

TS blir givetvis anklagad för att vara en otacksam lat 90-talist trots att han jobbar precis lika mycket mycket som forumets 40-talister.
Han får även tips om att säga upp sig och börja jobba med något han brinner för.

Detta är totalt idiotiskt !
TS kanske är som jag 30 år gammal och då är det faktiskt för sent för att sadla om till hockeyproffs och när man har sin nuvarande ekonomiska standard har man inte lust att påbörja ett studentliv med pasta, sofiero och gå med hål i skorna i kalla vintern.

D.V.S leva på 7500 kr i månaden.


Många i min och Improperguy tråd berättar för oss hur underbart deras jobb är med alla dess utmaningar och underbara kollegor och en del går så långt att de tycker deras jobb är bättre än deras fritid.

"Den bästa slaven är den som tror han är fri" Mayer Rothschild

Jag närmar mig pudelns kärna !

Idag känns det som människan identifierar sig till 90% med sitt arbete och det är även måttstocken på deras lycka och självrespekt.

Om man börjar prata med någon på krogen så berättar de gärna vad de jobbar med och hur mycket de älskar sitt jobb men väldigt sällan vad de älskar utanför jobbet.

Om man går in på lite dejtingsajter så presenterar väldigt många sig där med sina yrken och hur de älskar detta det kan exempelvis se ut såhär

"Hej jag heter Angelica och är en go tjej från göteborg på 28 vårar som jobbar som lärare och verkligen älskar mitt jobb"



Om man går till biblioteket och tittar lite i samhällshyllan eller psykologi så översköljs av titlar som "Energitjuvar på jobbet" "
"Dra åt samma håll : att skapa glädje och effektivt samarbete på jobbet"
"Etikett på jobbet"
"Självkänsla på jobbet"
"Samtal på jobbet"
"Att lyckas på jobbet"
"Att bli rövknullad på jobbet" mm

Det känns även som att företagsfester ala after work är det mest trendiga och avslappnande som finns på jorden och har man tur kan det utvecklas till en riktigt härlig utekväll där kotteriet är lika spännande och utvalt som journalistkårens fester fast det egentligen bara är ens normala kollegor.

Sedan vill ju även föräldrar lämna sina barn på dagis tre dagar efter förlossningen för att kunna komma tillbaka till sitt spännande jobb och slippa sina trista ungar ?

Hur är det då på Flashback forum ?
Kategorin "Arbetsliv och Arbetsmarknad" har består av 790 sidor
Kategorin "Musik Allmänt" har 508 sidor
Kategorin Hobby 24 sidor och mat har 303 sidor.

Lever vi inte i ett ganska så sjukt samhälle när vi diskuterar 790 sidor jobb och 24 sidor hobby ?
Visst ingår hobby i mycket annat som faller in under kategorierna här som "Politik" och "Sport" men jag tycker ändå mönstret är ganska tydligt.

Eller är det bara jag som tycker att jobb fyller en allt för stor plats i dagens Sverige ?
(Sedan skall man förövrigt alltid vara mellan två jobb och ha haft 30 olika jobb innan man fyllt 25)

https://www.flashback.org/t2243958 Sista semesterdagen
https://www.flashback.org/t2193003 Jobba äta sova fy fan

PS : Jag vet redan att jag stavar som en kratta och är en idiot så det behövs inte sägas

Tråkigt att så många jobbar bort sina liv!
Speciellt när tekniken och kunskapen finns för att göra det flesta arbeten överflödiga redan nu.

Problemet är att de rika vill fortsätta vara rika och för att kunna fortsätta vara det måste således en fattig arbetarklass finnas för att skapa de enorma klyftor vi har på planeten jorden idag.

Medborgarlön skulle vara ett steg i rätt riktning.

Vänstertomte! "Medborgarlön"

Vad skulle motivera latmaskar eller entreprenörer isf !

Men detta är en annan diskussion och inte det jag vill diskutera.

Det jag vill diskutera är kulturen i vårat land där så mycket numera handlar om jobb !

Om folk gav sig själva två nyårslöften skulle jag lova dig att det ena skulle vara typ "Att tapetsera om lägenheten" och det andra skulle vara "Att motivera mig ännu mer på jobbet"

Livets mening = monetära systemets kretslopp.
Vi förslavar oss och ger blod,svett och tårar för ynka papperslappar. Som egentligen inte är värt mycket i sig. Det är tjänsterna som vi köper dem som är själva värdet. Eller det vi tror har värde.

Mycket riktigt är det som du säger med att människor identifierar och objektiverar sig själva genom de saker som utgör deras ''vardag'' jobb. Varje generation gör uppror på tidigare generationers tillvägagångssätt. Det ligger i människans natur att ifrågasätta och förändra. Dock blir många bekväma med att acceptera att saker och ting är som det är. Dvs vill du ha en egen plats,bil, kunna göra nöjen så krävs det att du har ett jobb. Vanligast 8-16 jobb. Är det optimalt?

Du jobbar hela livet ( du har bara ett) och det skall du slösa på att springa i hamsterhjulet vi kallar samhället idag för att sedan dö ut och bli näring i jorden.

Här är två utdrag av en text jag skrivit för mindre en än månad sen

''Det finns flera vägar du kan välja med livet, karriär, jobb , resa och familj är som ovannämnt rätt vanligt. Det finns andra vägar, utanför samhällets ramar och den ideologi som berättar om vad som är människligt och inte människligt. Vad man ska göra med sitt liv är upp till varje individ som i sin tur har prackats med alternativ och vägar från sina föräldrar. Klart du blir påverkad av det som fött dig. Den omgivning osv inget snack om saken. Men vad händer när du blir medveten om att det finns annat som kan göra ditt liv fyllt. ''

''Personligen tror jag på att allt som finns som är skapat av människor är något som kan justeras, ändras och berövas oavsett vad andra tycker och tänker. Allt har sin del på vågen men du behöver inte använda vågen bara för. Om vi ska ta ett exempel p å detta kan vi ta Kalle och John. Kalle håller sig inom ’ramarna’ han jobbar får lön in på kontot och gör något som för andra är vettigt så som skattar, betalar räkningar. Allt detta för att han tror att samhället behöver honom för att det ska gå runt. John däremot är motsatsen han ägnar sig åt kontobedrägeri dvs han snor andras förtjänade pengar. På ett sätt är detta också ett slags jobb då john lägger tid på någon form av arbete som sedan genereras med pengar. Kalle och John gör samma sak i grund och botten, etik och moral slår in hos dig och du tänker att John gör helt fel. Men egentligen gör Kalle samma sak, men istället är det ett samhällsystem som går emot John. Ett system som bygger på att man tjänar pengar genom hederligt arbete och genom att göra skapade sysslor. John har hittat en väg för att nå till pengar men han gör det bakvägen den vägen som inte räknas med i vågen som jag nämnde innan. Helt enkelt det som klassas som rätt o fel, plus o minus. ''

Läs om ni orkar och kommentera gärna!

Jag håller med i mycket men inte i allt!

Däremot är inte tanken med denna tråden att enbart beklaga sig över hur tråkigt det är att jobba utan om att jobbet ersätter så mycket annat.

Man har så stor del av en sociala nätverk på jobbet (man träffar kollegorna på helgerna på kvällarna osv)
Ens ambitioner är ofta grundmurade i jobbet man bryr sig mindre om sin familj och ens intressen som exempelvis ångmaskiner.
De blir åsidosatta därför man lägger hellre ned mer tankar och tid på att bli en bra kollega och funderar hemma på hur man kan bredda sig i sitt yrke och man lånar hem boken "Bli en gladare kollega" istället för " Den sanna historien om Pinocchios näsa" som man gottar ned sig i.

När man kommer hem och loggar in Facebook så pratar man gärna med Nils på företaget om dagens knepiga kund som var inne i affären.

Intressanta tankar!

Jag har ingenting att tillföra direkt mer än att konstatera att identiteten hos människor ligger mycke i deras arbete.

Min Morfar var en riktig arbetare i den mening att man "skall jobba tills man stupar", fast åren innan han plötsligt dog, kom han till underfund med att livet inte alls var att jobba på fabrik(där han jobbade), hans hobby var att göra knivar i "snickerboa", fiska på sjön eller köra skoter med hund' .

Hans sista år blev bra, i hans mening.


Jag har på någotvis aldrig anammat "jakten på att göra karriär", samhället är matematiskt fucked up ändå , att kampen "dit" känns rätt meningslös i det långa loppet...istället gör jag bara det jag tycker är kul och givande. Men hyra/mat & nöjen måste ju såklart existera, men vissa har ingen rim och reson...

Ibland tror jag folk glömmer bort att dom faktiskt existerar och hur mystiskt, det i sig, är.

Edit: Påtal om Medborgarlön så är det ingen dum idé. Inte heller 6 timmars arbetsdag. Hellre något sådant istället för skattesänkningar och bidrag till företagen att anställa "hittepå" jobb som egentligen inte behövs, FAS 3 eller vafan allt het!

Jag har aldrig heller varit någon "karriärsmänniska" och när jag tänker på mig själv tänker jag väldigt sällan på mitt jobb.
Jag tänker på min klassbakgrund mina åsikter mm mm

Ingen annan på flashback som har någon tanke ?

Absolut! Sånt spelar nog roll, på både gott och ont. Man ska försöka vara en tänkande fri människa, börjar man "nyfikna", börjar man få mer perspektiv på saker och ting. Så är min erfarenhet. Till slut hittar man något värt att finna "mening" med, kort sagt.


Hahaha, tycker det var skitkul att det var just House musik och Splatter film som delvis skiljt er åt? Kom igen, alla musikgenrer utvecklas och det finns en del bra House och då är jag dödsmetal i grunden, at least honest?

Splatter film, mannen.......MACHETE? http://www.youtube.com/watch?v=1Loq9OkHURw


Människor förändras. På mycket fler sätt än vad man kan kategorisea om, även om House är grejen så har ju givetvis den "mediala bilden", av världen, format den omgivning vi till viss del upplever. Men folk utvecklas ju individiuellt också(och inte bara kollektivt).

Senast igår faktiskt så blev en god vän till mig skitförbannad när dom käkade snabbmat och jag påpekade hur många kossor Mcdonalds slaktar per dag n aall breaks loose. Det var inge snälla ord om min personlighet och det var dittan och dattan att jag förstörde hans måltid. Värt och tillägga är att jag inte hade min köttdag, jag kan äta snabbmat själv, men inte just den gången...det var egentligen inget menat provocerat men det VAR liksom bara SÅ, det ÄR ju SÅ! :P Om han stör sig på det är han en hycklare som reagerar, i mina ögon.

Det sista stycker har ingenting med det jag vill komma till. Jag har förändras, han har förändras. Vi har "vuxit" ifrån varandra. Om det menast mentalt eller bara helt skiljda syn på saker, vet jag inte. Men det var inget illa menat i tonlägena efter. Jag ser han forftfarande som en God vän och det vet jag att han tycker om mig med.

Men man förändras som människa ut över dom upplevelserna man har haft. Oavsett vad man har gjort i sitt liv så har man "levt" i den kontext fysiskt och medvetandets intryck märks inte direkt men på långsigt, förändras människor.

Många människor är "flockdjur" i någon bemärkelse, vi enstöringar finns med. haha


Alla är vi olika, man ska åtminstone försöka se saker positiv!

God Lördag!

men oj, det där inlägget blev helt fel ovanför! det skulle egentligen hit.... https://www.flashback.org/sp45848828


förlåt flashback

Hänger inte riktigt med i vad du vill ha sagt