Citat:
Ursprungligen postat av
Sardinbrus
Jag förstår inte hur det här går till; det räcker alltså med att man säger att man är risig och behöver hjälp så börjar kulorna att trilla in?
Hur fungerar systemet med att ens familjemedlemmar blir vårdare oavsett huruvida de har sjukvårdskompetens eller ej? De säger alltså upp sig från sina jobb för att vakta sin krymplingasläkting, och får då ersättning för detta? Eller får de pengar för de där timmarna efter jobbet då de hjälper gamla farsan på muggen, etcetera?
Hur fan ser dessa människor system ut egentligen? Det vill jag gärna veta, om någon sitter på kunskap.
Jag ställer mig samma frågor... Sedan får nog skilja på vård och omvårdnad.
Det märkliga är att det
finns ett system med s.k. förtroendeläkare/förtroendetandläkare som ska biträda försäkringskassan. Dessa läkare/tandläkare är så att säga "neutrala" och kan inte väljas av den som söker hjälp/bidrag av FK. I teorin låter det som en sund tanke - att en opartisk bedömning ska göras. Men det finns flera exempel på hur en motsträvig förtroendeläkare underkänner intyg från ett flertal behandlande läkare, i vissa fall
specialister inom sitt område, som faktiskt har träffat och bedömt/behandlat patienten. Och då blir det (med rätta!) feta rubriker om att "Anna, 45" av FK (d.v.s av förtroendeläkaren) bedöms vara till minst 25% arbetsför fast "Anna, 45) är sängbunden cancerpatient och ligger hemma med dropp. Och det är ju heltokigt, det inser alla, men systemet med en opartisk bedömning är i grunden bra. Felaktigheter förekommer i alla verksamheter, alltid, överallt.
MEN: för driftiga personer (vi vet vilka de är...

) så är det jättelätt att hitta en (eller två eller flera) läkare som man kan lura/muta att skriva ett intyg på i stort sett vad som helst. Och den situationen är väl precis vad man (egentligen) har förtroendeläkare-systemet till för att upptäcka?
OK,
man kan lura/muta enskilda läkare eller andra personer som har rätt att utfärda intyg och fatta beslut (t.ex. personer som jobbar på bilprovningen, ansvariga inom kommunen som hanterar ansökningar om parkeringstillstånd för rörelsehindrade, etc.). Så ser verkligheten ut, tyvärr. Men när polisen utför en "flygande besiktning" och upptäcker att en (av bilbesiktningen godkänd) bil saknar fungerande bromsar, lysen, godkänt däckdjup, och har våldsamma glapp i styrinrättningen - då hittar man snart källan till fuskintyget och slår till. Det
har hänt - några anställda i den numera "privatiserade" bilprovningen har blivit åtalade och fällda för utfärdandet av falska intyg.
Men väldigt få läkare (som livnär sig på att utfärda falska intyg) har fällts. Jag har googlat!

Om de begår dumheten att felaktigt förskriva narkotiska preparat så ligger de däremot sämre till.
Nej, jag talar inte "i egen sak". Har varken vänner eller släktingar som har fått avslag eller godkännande av en förtroendeläkare. Har fått en "2:a" på bilbesiktningen
en enda gång (är 50+

). En avtagbar dragkrok som inte gick att sätta fast ordentigt (har aldrig använt den och hittade först inte nyckeln).
Vi har kontrollmyndigheter (bra) som fallerar (inte bra). Att det verkar vara så lätt, för den som verkligen vill och lägger ner lite jobb, att försörja sig på bidrag är verkligen inte bra....