Vad är feministiskt självförsvar?

Ja, killar kan ju i regel inget alls så det borde inte vara några problem. Dock så ska ju självklart bjj:n vara nån sorts sista utväg. En kvinna som ha chansen att springa iväg kanske inte ska hoppa guard och sen försöka sig på en armbar.

Men en annan sak som är bra är att dom lär sig att kontrollera våldsmannen, då blir det ju lite lättare att skydda sig. En klockren submission får kanske ses som en bonus.
Dom kanske måste rabbla grumliga feministiska teorier samtidigt som dom knäar en docka mellan benen.

Har du hört något om detta: http://www.modelmugging.org/

kommer inte ihåg sammanhanget jag hörde talas om det men jag fick höra att det byggde rätt mycket på att det nästan är omöjligt att komma åt någon som är duktig på att försvara sig från ryggläge så länge man är en mot en.

Personligen skulle jag uppskatta att höra på aktuellt om någon som gjorde en triangelchoke till och med ännu mer än den där lilla tjejen som tränade krav maga och sparkade ner en som hoppade på henne, kollade så att han fortfarande hade puls och sprang iväg.

Jo, men grejen är ju att bara tjejer får göra det... När bara vita får vara med blir PKisterna galna...

Och du är förvånad?

Nej, feministerna har aldrig varit särskilt förtjusta i jämställdhet.

Ja, det har du ju rätt i. Feministiskt självförsvarskurser måste innebära att man lär ut hur man som kvinna bäst skyddar sig mot mannen. Lite underligt att män inte får lära sig självförsvar, eftersom de som bekant oftare råkar ut för våld (uttjatat, jag vet. Ursäkta.).

Vad är upprörande med att tjejer får veta hur de lättast försvarar sig/ tar sig ifrån en obehaglig situation?!
Män är starkare än kvinnor, vad är felet med att lära kvinnor utnyttja det kan använda mot män när de blir obehagligt. Det handlar inte om att sparka knäskålarna ur led på första bästa man.

Det finns svaga män, ska de få vara med? Det finns starka kvinnor, ska de stå utanför?

Ordvalet feministikt självförsvar är lite missvisande då det handlar om kvinnligt självförsvar (tror i alla fall att det är så).
Jag har själv varit gästföreläsare på några kurser inom kvinnligt självförsvar och har en positiv bild av dessa. Problemet som kan uppstå och som många gånger har uppstått är att det skapar ett självförtroende som många gånger är felaktigt. Vid en våldssituation mellan en man och en kvinna så måste kvinnans första priroritet vara att ta sig därifrån. Det finns en del kursdeltagare som tror att det försvar dom har lärt sig räcker för att kunna besegra en man med våld i tankarna och dom väljer då att istället för att fly stanna kvar och möta angreppet.

Snackade med en tjej på fyllan som hade gått självförsvarskurs och pratade om hur bra det var. Jag sa att hon gärna fick testa att knäa mig mellan benen när jag "attackerade" henne lite på skoj. Eftersom jag inte gick mot henne med benen brett isär så lyckades hon bara knäa mig på låret så jag lyfte upp henne på axeln och lade sedan ner henne försiktigt på marken och satte mig i gränsle över henne. Efter det så var hon inte lika inne på att den kurs hon hade gått var så hemskt bra, nu vet hon ju iaf att hon ska springa i förstaläget istället för att försöka slå ner mannen som attackerar.

Att som tjej ta till våld mot en våldtäktsman måste vara sista utvägen när det inte går att komma undan på något annat sätt, hoppas verkligen att dom påpekar det på dessa kurser.

Dom bra kurserna påpekar detta och det var något som jag lade stor focusering vid. De tekniker som ska läras ut är saker som kan vara till hjälp för att ta sig ur fasthållningar så man kan springa därifrån. Jag kan dra flera exempel liknande dina där självförtroendet står i motsatsförhållande till sunt vanligt förnuft.

Sorry OT, men är det någon som råkar sitta på klippet från svt när Gudrun, Ywonne R(ugguggla) samt några tanter till i Riksdagen gick en kurs. Det var svårt att hålla sig för skratt när Gudrun gick till attack i slow-motion "- nej, nej, nej - aiiiha".