Jag har den senaste veckan tänkt starta en tråd om hur vi missar en viktig debatt om hur journalister medvetet för fram någon slags "offerjournalistik" där det viktiga inte är att leverera sanningen utan att föra fram "offer" för olika omständigheter och när sanningen inte alltid duger så levererar man halvsanningar. Jag tänker osökt på Hanne Kjöllers nya bok "Även en halv sanning är en lögn" och den massiva kritik hon utsatts för på grund av några faktafel.
Kritiken mot henne gör att vi tyvärr inte får den nödvändiga debatten om hur journalister medvetet vinklar sina artiklar eller reportage eftersom fokus nu hamnat på Hanne Kjöller istället. Vi kan nog alla vara överens om att journalister missar fakta ibland, men vad är värst. När man medvetet försöker föra folket bakom ljuset genom att leverera offerjournalistik om offer som egentligen inte finns och inte skulle vara några offer om hela sanningen fördes fram, eller om journalister någon gång då och då råkar föra fram felaktig fakta?
Det började med att någon hittade ett faktafel i Kjöllers bok om en sjukskriven person som Kjöller skrev bodde i bostadsrätt men som visade sig vara hyresrätt. Sedan lät Aftonbladets kultursidor journalisten Gellert Tamas "recensera" Kjöllers bok i ett enda långt personangrepp där han verkar gått igenom allt (förmodligen inte ensam) Kjöller skrivit de senaste tio åren och letat faktafel. Gellert Tamas fick för några år sedan svidande kritik av Kjöller i sitt sätt att okritiskt beskriva de så kallade apatiska flyktingbarnen.
Ni minns kanske de apatiska barnen som dök upp och blev helt plötsligt 400 stycken och numera finns inga apatiska flyktingbarn längre. Det drabbade bara barn från östra Europa som sökte asyl i Sverige och enda sättet att få dem att tillfriskna var att ge dem asyl (det hjälpte verkligen) och allt var samhällets fel som så inhumant vägrade familjerna till apatiska flyktingbarn uppehållstillstånd.
Ungefär så gick debatten och Gellert Tamas var en av dem. Han fick kritik för det av Hanne Kjöller och nu var hämnden ljuv. Personangreppen haglar i den debattartikeln Tamas skriver om Kjöller och artikeln har numera flyttats in som Plus-artikel så att bara betalande kan ta del av den. Tamas skriver dock "Antingen klarar Kjöller inte ens av den mest grundläggande sökningen i ett tidningsarkiv, eller så försöker hon medvetet vilseleda läsarna av Sveriges största morgontidning. Frågan är vilket av alternativen som är värst." med anledning av att Kjöller ville belägga fakta om att Husby inte var särskilt omskrivet innan Husbykravallerna och gjorde en sökning på "Husby" i tidningsarkiven och fick med andra Husby som t.ex. en häst. Att Husby ändå var omskrivet med 367 artiklar under tre år, vilket var det Kjöller ville bevisa låtsas inte Tamas om.
Andra journalister och medier hänger på och debatten om det egentliga problemet uteblir, nämligen att journalister medvetet döljer sanningen genom att leverera halvsanningar. Jan Guillou tar upp det i sin krönika i dagens Aftonbladet.
http://www.aftonbladet.se/nyheter/ko...cle17606304.ab
Diskussionsämne: Det finns redan en tråd om Hanne Kjöller i M&J. Fokus är inte hon som person utan om ni upplever att media och journalister just nu gör sitt allra yttersta för att förhindra den välbehövliga debatten om media försöker ge oss en falsk bild genom att ta fram offer som inte finns eller att förstärka deras utsatthet? Kjöller kritiserar i sin bok bland annat Sveriges radio som gör ett timslångt reportage om "Frida" som är utfattig utan att tala om att hon är god vän med radioproducenten och reportern och att hon är ägare av en bostadsrätt och därför inte får socialbidrag, eller "Stefan", sportdykaren som har svårt att få förlängd sjukskrivning på grund av "ihållande huvudvärk" men som kan dyka nattetid på Borneo och skriva 14-sidiga debattinlägg på nätet.
Kjöller svarar genom förlaget på en del kritik.
http://brombergs.se/pressrum/bromber...t-brev-fran-sr
Kritiken mot henne gör att vi tyvärr inte får den nödvändiga debatten om hur journalister medvetet vinklar sina artiklar eller reportage eftersom fokus nu hamnat på Hanne Kjöller istället. Vi kan nog alla vara överens om att journalister missar fakta ibland, men vad är värst. När man medvetet försöker föra folket bakom ljuset genom att leverera offerjournalistik om offer som egentligen inte finns och inte skulle vara några offer om hela sanningen fördes fram, eller om journalister någon gång då och då råkar föra fram felaktig fakta?
Det började med att någon hittade ett faktafel i Kjöllers bok om en sjukskriven person som Kjöller skrev bodde i bostadsrätt men som visade sig vara hyresrätt. Sedan lät Aftonbladets kultursidor journalisten Gellert Tamas "recensera" Kjöllers bok i ett enda långt personangrepp där han verkar gått igenom allt (förmodligen inte ensam) Kjöller skrivit de senaste tio åren och letat faktafel. Gellert Tamas fick för några år sedan svidande kritik av Kjöller i sitt sätt att okritiskt beskriva de så kallade apatiska flyktingbarnen.
Ni minns kanske de apatiska barnen som dök upp och blev helt plötsligt 400 stycken och numera finns inga apatiska flyktingbarn längre. Det drabbade bara barn från östra Europa som sökte asyl i Sverige och enda sättet att få dem att tillfriskna var att ge dem asyl (det hjälpte verkligen) och allt var samhällets fel som så inhumant vägrade familjerna till apatiska flyktingbarn uppehållstillstånd.
Ungefär så gick debatten och Gellert Tamas var en av dem. Han fick kritik för det av Hanne Kjöller och nu var hämnden ljuv. Personangreppen haglar i den debattartikeln Tamas skriver om Kjöller och artikeln har numera flyttats in som Plus-artikel så att bara betalande kan ta del av den. Tamas skriver dock "Antingen klarar Kjöller inte ens av den mest grundläggande sökningen i ett tidningsarkiv, eller så försöker hon medvetet vilseleda läsarna av Sveriges största morgontidning. Frågan är vilket av alternativen som är värst." med anledning av att Kjöller ville belägga fakta om att Husby inte var särskilt omskrivet innan Husbykravallerna och gjorde en sökning på "Husby" i tidningsarkiven och fick med andra Husby som t.ex. en häst. Att Husby ändå var omskrivet med 367 artiklar under tre år, vilket var det Kjöller ville bevisa låtsas inte Tamas om.
Andra journalister och medier hänger på och debatten om det egentliga problemet uteblir, nämligen att journalister medvetet döljer sanningen genom att leverera halvsanningar. Jan Guillou tar upp det i sin krönika i dagens Aftonbladet.
http://www.aftonbladet.se/nyheter/ko...cle17606304.ab
Diskussionsämne: Det finns redan en tråd om Hanne Kjöller i M&J. Fokus är inte hon som person utan om ni upplever att media och journalister just nu gör sitt allra yttersta för att förhindra den välbehövliga debatten om media försöker ge oss en falsk bild genom att ta fram offer som inte finns eller att förstärka deras utsatthet? Kjöller kritiserar i sin bok bland annat Sveriges radio som gör ett timslångt reportage om "Frida" som är utfattig utan att tala om att hon är god vän med radioproducenten och reportern och att hon är ägare av en bostadsrätt och därför inte får socialbidrag, eller "Stefan", sportdykaren som har svårt att få förlängd sjukskrivning på grund av "ihållande huvudvärk" men som kan dyka nattetid på Borneo och skriva 14-sidiga debattinlägg på nätet.
Kjöller svarar genom förlaget på en del kritik.
http://brombergs.se/pressrum/bromber...t-brev-fran-sr
