Ångest över 9-5 livet...

Ja alla upplever lite av Ground Hog Day (film med Bill Murray).

Du känner behov av att resa. Det är inte säkert att resande i Europa eller Asien (eller var som helst på jordklotet) kommer ge dig någonting, men om det gör det är det för att den yttre resan sätter igång en resa inombords. Medvetandet är djupt och sträcker sig lika långt inåt som universum utåt. Det är den inre resan som ger frid, spänning, lycka, etc. Att resa inåt är möjligt samtidigt med ett 9-5 jobb. Men du kan inte köpa det med de pengar du tjänar. Ingen konsumerism kan lösa det problemet. Att köpa saker ger bara tomhet, för det är bara sockerpiller för själen.

Att resa inåt kan handla om att under en trött dag plocka en blomma och se den vissna. Eller att ta sig tid att titta på himlen och kanske fånga ett stjärnfall. Om detta ger dig en inre resa. Att hitta utrymme i vardagslunken för befriande ögonblick. Men det kan också handla om mer systematiska kontemplationer och meditationer. Vad du väljer att göra beror på din personlighet. Men utan den inre resan kommer du fortsätta vara olycklig.

Just nu är din hjärna stressad av att vara i samma tillstånd hela tiden. Samma medvetandeform. Det är en typ av medvetandeform som behövs annars kan vi inte arbeta och hålla uppe vår samhällsform. Men det är inte den enda medvetandeform man alltid bör vara i. Om du skjuter in lite vila (inte genom att slappa för det gör ingen skillnad) med befriande ögonblick som kommer från din egen personlighet (vad du behöver kan du få reda på genom kontemplation) kan det göra stor skillnad. Det kan ge variation på medvetandeformen, vilket får känslan av att vara trängd i ett hörn att upphöra.

Hej!

Sitter här en lördagskväll med en ångest + en gnutta livsglädje.

Idag var jag på Ikea och när jag stod i badrums-avdelningen så var det som allt stannade upp för mig. Jag tittade mig omkring och såg alla dessa par som var och handlade. Vad jag såg framför mig var:

*Trötta par som spenderade sin älskade lördag på Ikea (jag var också där så jag är väl lika trött).
*9-5 jobb med helgen att se fram emot.
*Fast i detta eviga hamsterhjul som de har lärt sig att passa in i.

Och detta fick mig att dels få en ångest som kvävde mig en aning, men del hopp om att jag kan göra vad fan jag vill med mitt liv. Inget som säger att jag behöver bli som alla andra.

Jag är så jävla trött på hur alla ska passa in i samhället och alla dessa regler. Jag vill bara supa till en jävla kväll och vakna upp på nån färja på väg till nån ö i Asien.
Eller helt enkelt göra allt som går emot den här jävla 9-5 kvävande livsstilen som de flesta lever....

Kanske låter lite hård mot denna livsstil och alla som lever den. Men menar inget ont alls. Om ni har hittat vad ni trivs med så avundas jag er! Eftersom det måste vara så jäkla skönt att ha hittat vad man trivs med istället för att gå och söka nya saker hela tiden.

Har själv känt denna kvävande känsla i snart 6 månader, och ibland kan jag bli så nere att jag ibland "fejkar" sjukdom för att vara hemma från jobbet.

Är bara 21 år, så jag antar att detta är en fas i livet många går igenom? Ni som gjort det, hur gjorde ni? Just nu vill jag bara ta första flyget utomlands och aldrig komma tillbaks...

Sparar pengar just nu så kommer för eller senare resa. Men det är den här eviga väntan och veta att när jag kommer hem igen så måste jag anpassa mig in i ledet igen och börja jobba och leva den här jävla tråkiga livsstilen..

Måste finnas mer än jag som känner såhär! Hur gör ni?