Ångest över 9-5 livet...

Hej!

Sitter här en lördagskväll med en ångest + en gnutta livsglädje.

Idag var jag på Ikea och när jag stod i badrums-avdelningen så var det som allt stannade upp för mig. Jag tittade mig omkring och såg alla dessa par som var och handlade. Vad jag såg framför mig var:

*Trötta par som spenderade sin älskade lördag på Ikea (jag var också där så jag är väl lika trött).
*9-5 jobb med helgen att se fram emot.
*Fast i detta eviga hamsterhjul som de har lärt sig att passa in i.

Och detta fick mig att dels få en ångest som kvävde mig en aning, men del hopp om att jag kan göra vad fan jag vill med mitt liv. Inget som säger att jag behöver bli som alla andra.

Jag är så jävla trött på hur alla ska passa in i samhället och alla dessa regler. Jag vill bara supa till en jävla kväll och vakna upp på nån färja på väg till nån ö i Asien.
Eller helt enkelt göra allt som går emot den här jävla 9-5 kvävande livsstilen som de flesta lever....

Kanske låter lite hård mot denna livsstil och alla som lever den. Men menar inget ont alls. Om ni har hittat vad ni trivs med så avundas jag er! Eftersom det måste vara så jäkla skönt att ha hittat vad man trivs med istället för att gå och söka nya saker hela tiden.

Har själv känt denna kvävande känsla i snart 6 månader, och ibland kan jag bli så nere att jag ibland "fejkar" sjukdom för att vara hemma från jobbet.

Är bara 21 år, så jag antar att detta är en fas i livet många går igenom? Ni som gjort det, hur gjorde ni? Just nu vill jag bara ta första flyget utomlands och aldrig komma tillbaks...

Sparar pengar just nu så kommer för eller senare resa. Men det är den här eviga väntan och veta att när jag kommer hem igen så måste jag anpassa mig in i ledet igen och börja jobba och leva den här jävla tråkiga livsstilen..

Måste finnas mer än jag som känner såhär! Hur gör ni?

Jag har jobbat inom äldrevården där man jobbar 7-12 en dag och 13-21 nästa dag och sen är man ledig en dag och sen jobbar man 7-16 och så jobbar man lör-mån osv osv. Tro mig, den livsstilen är inte heller så härlig..

Gör det du älskar allra mest. (Fritidsintresse) Försök kombinera med det och jobb. Våga tro på dig själv, förvänta dig allt du vill ha annars kommer du ingen vart. Lycka till!

Jävlar vad jag känner exakt som dig. Jag har dessutom ingen aning om vad jag vill plugga vidare till...

Då är vi två kan jag säga dig!

det e förjävligt att man ska måste jobbe för att tjäna pengar

Detta är ett ämne jag har funderat över något oerhört det senaste månaderna..
Något som förbryllar mig är hur många människor som går större delen av sitt liv till ett ställe där de inte trivs..
Jag har alltid fått höra "jobba gör man bara, ingen vill jobba", men..
Tänk hur många nya talanger inom olika områden vi skulle fått om gemene man bara fick lite mer tid på sig att hitta det man verkligen vill göra, i stället för att leva hela livet precis som det förväntas av oss.
En lustig tankebana, i vilken man snabbt förstår att något är skevt i vårt samhälle.

Hav en god natts sömn.

Ställer mig i ledet jag med. Snart 23 och haft samma ångest ett bra tag. Är nog bra som sagt om man utbildar sig till något man skulle gilla. Har dock aldrig varit särskilt målmedveten eller motiverad personligen, men visst finns vi.

Förstår dina tankar, tänkte ungefär likadant i 2an i gymnasiet. Det som är det jobbiga är ju ångesten man får när man tänker "fan imorgon ska jag göra det där och det där, och det ska jag göra i flera år framåt".

Själv pluggar jag högskola, har väldigt lätt för det jag pluggar och drar därför inte till skolan varje dag utan pluggar istället 4-5 dagar innan varje tenta. Innebär alltså att jag har helt fria dagar och för att fylla upp dem har jag 3 extrajobb som jag tycker är roliga och som är rätt flexibla. Jag umgås mycket med vännerna, drar vi inte ut på krogen eller på fest så är det hemmakväll vid skype och spela som gäller. Jag tror det viktiga är att man alltid ska se fram emot något. Vi har t.ex. bokat resa till thailand i December, 8 pers. Kommer bli skitskoj! Har även börjat gymma (= ännu en aktivitet jag gör varje/varannan dag) och ser fram emot när kroppen ser ut precis som jag vill att den ska göra.


Mitt enda egentliga problem är väl pengar, vilket är anledningen till att jag längtar så in i helvete till examen om 2 år. Linjen jag går har i stort sett garanterat jobb direkt efter examen med ingångslön på 29.000:-. Jävlar vad härligt det ska bli, just nu lever jag på runt 8k i månaden. Ser fram emot att köpa egen villa, inspelningsstudio etc.

Har jobbat timanställd på flera olika jobb och det är fan inte roligt att inte kunna planera något. Det är det som gör 9-5 livet så jävla värt, du åker till jobbet, gör ditt och resten av tiden är du ledig och kan planera vad som helst. Jag tror att om man inte gillar 9-5 livet så har man inte rätt jobb. Jobbar jag med något jag tycker är kul, där jag lär mig grejer, reser etc så kommer jag se fram emot att gå till jobbet, ingen söndagsångest alltså!

MEN det är såklart ännu viktigare att ha ett socialt liv, vänner som gillar att hitta på saker. Men även hobbys, pilla med datorn, programmera, bygga lådbilar, vafan vet jag

Grundtanken för att klara varje dag är i slutändan att längta tills något ska hända. Längta tills kvällen kommer så man kan sitta och ta det lugnt, längta till thailandresan, längta till helgen för då ska man hoppa fallskärm, ni fattar. Utan längtan så är ju ingenting värt, köper jag en biljett och åker till thailand ikväll så kommer det aldrig bli lika uppskattat som den resan jag väntat ett halvår på

Jag tror du missförstod budskapet..

Haha tror jag har precis förstått mig på självmordsbombare. Fatta va nice för dom. Fatta hur mycket dom längtar tills paradiset och himlen och så "vet" dom med 100% övertygelse att dom gör någonting extremt bra för världen och så får dom åka till paradiset och göra vad fan dom vill. Fatta hur det är för kyrksnubbar då, munkar, dom får längta hela sitt liv, från när dom vaknar, tills de lägger sig, att åka upp till himlen där allt är fett nice och gud tar hand om dig.

Min poäng är att jag tror inte längtan kommer lösa ts problem. Går du till jobbet med en tråkig zombie mentalitet så blir du och får det också. Jobba inom restuarangbrachen vetja! Försök se hur kul det är att jobba 100h /vecka och gå till jobbet med en "jag hatar mitt jobb,19h tills jag kan sätta mig på en stol.. längtar hem som fan eller tills denna arbetsvecka är över". Alla är olika och olika saker fungerar för olika människor. Ditt bidrag är uppskattad

Fler och fler upptäcker att vi lever inte livet, livet lever oss. Det har med att vår medvetandenivå höjs.