Citat:
Du kommer med så mycket bra så jag vet inte var jag ska börja och kommer väl missa hälften av allt. Jag tror att mycket av osäkerheten kommer försvinna, eftersom om jag faktiskt vet att det är mig han är kär i och vill vara tillsammans med kommer jag inte oroa mig över att han är med någon annan och jag kommer veta var jag har honom. Men så kan det mycket väl vara just att han inte vill vara med om ett uppbrott igen, tror att han tog det väldigt hårt senast. Men som du säger, slutar vi träffas är ju det också ett uppbrott och kan vara lika jobbigt det också.
Du vill alltså att ni ska definiera er relation konkret, så att du blir hans flickvän snarare än sväva i limbo? Detta för att få en trygghet, kunna släppa ner axlarna och inte oroa dig över att han ska ha en fot ut ur relationen, ja? Men du är rädd för att ställa detta kravet på honom, därför att han redan inte verkar ha investerat lika mycket emotionellt i detta som du har, och du är rädd för att om du frågar honom, eller framställer detta - så försvinner han? Yes? Utöver detta kan jag föreställa mig att du inte vill att han ska ingå i en relation med dig pga något ultimatum du ställer, utan du vill att det ska komma naturligt för honom, han ska vilja vara med dig för sin egen skull, inte för att du hotar honom med repressalier, eller hur?
En viktig fråga dock: tror du verkligen att den osäkerheten du känner idag, försvinner så fort ni sätter en etikett på vad ni håller på med?
Ingenting kommer ju rent praktiskt att ha förändrats, men du kommer kanske uppleva att du vet var han står i frågan. Men om du ser till agerandet i nuläget, så har du ju redan konkret evidens på hans ståndpunkt. Du säger ju det själv, han "glömmer bort" att ni inte är tillsammans, behandlar dig som om ni redan vore i en relation, ni gör allt tillsammans osv osv. Det enda som egentligen fattas är ju den där etiketten. Du borde egentligen fokusera mer på beteendet än titeln i det här fallet. Det viktiga är väl trots allt att ni är tillsammans? Inte vad ni kallar er? Det är ju det som ska betyda något, både nu och för framtiden. Jag förstår dock om du blir orolig, eller rädd, över att han faktiskt inte vill definiera det ni har, därför att det får dig att börja misstänka att någonting är fel med det hela. Att han som sagt tvekar, eller har en fot ut hela tiden. Den osäkerheten blir så klart jobbig att hantera, men låt oss bryta ner den lite grann.
Beteendet finns där, det som är det centrala.
Epiteten finns där inte, det som ska inkapsla det ovanstående beteendet, och skicka signaler till omvärlden.
Att ni, rent konkret, definierar er relation, kommer inte ändra någonting rent praktiskt. Han kommer inte vara mer benägen (än han är nu) att stanna kvar, bara för att ni är pojkvän/flickvän, istället för Bruce_Lee/RandomKille. Om så hade varit fallet, om titeln i sig hade burit en skyddande funktion för dig, så hade det ju varit i form av att han stannade kvar i relationen pga en pliktkänsla till löftet, och inte på grund av dig i sig. Det är ju inte heller en situation som vi vill ska uppstå, eller hur? Utan han ska ju stanna för att det är dig han vill ha, och det är ju det han hittills har gjort. Så att definiera er relation, även om det kan kännas som en försäkring, på sätt och vis, gör rent konkret ingen skillnad för hans relation till dig i det här läget. Du borde alltså inte vara osäker på huruvida han vill ingå i en relation med dig eller inte, därför att hans beteende talar starkare för det än vad någon titel någonsin hade kunnat göra. Du måste vara trygg i denna tanken.
Vet inte om detta blev begripligt nu, säg till i så fall så ska jag förtydliga hur jag menar.
Detta ovanstående betyder såklart inte att du ska sätta ditt eget välmående åt sidan till förmån för hans nyck, utan det står ju kvar samma principer som det gjort från början, han riskerar ju att förlora dig om han beter sig på ett sätt som du mår dåligt av under allt för lång period. Men det vi försöker göra nu är att lätta på "må dåligt" i sammanhanget, så ni kan njuta av varandras sällskap istället.
Saken är den att det här är någonting som rimligtvis växer fram över tid, och att du behöver få verktygen att kunna hantera den här tiden utan att må skit samtidigt. Om han nu är så fäst vid dig som beskrivs, och behandlar dig på det sättet som föreligger, så kommer ni ju inte kunna vara "Bruce_Lee/RandomKille" för evigt, utan det finns ju en brytpunkt där ni faktiskt kommer lova varandra saker i så fall. Problemet nu, är dock att du känner att du behöver honom mer än han behöver dig, och även om så nödvändigtvis inte är fallet - så får du inget övrigt tolkningsutrymme eftersom att du inte verbalt har fått veta hur han känner i den här sitsen. Då blir det svårare att se vilka behov hans beteende faktiskt signalerar, och lättare att ta åt sig av orden han säger, som känns jobbigare.
Tid är egentligen allt som behövs i den här frågan, eftersom han är så pass emotionellt avstängd som tidigare berörts. Men sen ska du självklart inte göra våld på dig själv i oändlighet, dock kan det gynna för dig att förstå omständigheterna till situationen, något som således gör den något mer uthärdlig. Det är alltså inget fel på dig, som sagt.
Om du vill veta vad jag tror, så vågar han förmodligen inte sätta en etikett på er två därför att han bara minns all den smärtan uppbrottet med hans ex förde med sig. Han vill nog inte vara med om en sådan historia igen, och är man inte tillsammans så kan man ju inte göra slut. Men det är att lura sig själv han sysslar med, och smärtan blir inte på något sätt mindre om ni skulle gå era skilda vägar för den sakens skull. Men det är ju bara en missriktad aktion av självförsvar från hans håll. Men det är svårt för honom att idka självförsvar när Bruce_Lee verkar ha dropkickat honom rakt i hjärtat. Oavsett om han idag vågar erkänna det för sig själv eller inte.
Så tro lite mer på dig själv, ha tillit till att din person är nog för att attrahera honom tillräckligt att stanna, och låt tiden göra sitt. Njut av varandra så länge, och se vad framtiden bär med sig i sin lilla vagga.
En viktig fråga dock: tror du verkligen att den osäkerheten du känner idag, försvinner så fort ni sätter en etikett på vad ni håller på med?
Ingenting kommer ju rent praktiskt att ha förändrats, men du kommer kanske uppleva att du vet var han står i frågan. Men om du ser till agerandet i nuläget, så har du ju redan konkret evidens på hans ståndpunkt. Du säger ju det själv, han "glömmer bort" att ni inte är tillsammans, behandlar dig som om ni redan vore i en relation, ni gör allt tillsammans osv osv. Det enda som egentligen fattas är ju den där etiketten. Du borde egentligen fokusera mer på beteendet än titeln i det här fallet. Det viktiga är väl trots allt att ni är tillsammans? Inte vad ni kallar er? Det är ju det som ska betyda något, både nu och för framtiden. Jag förstår dock om du blir orolig, eller rädd, över att han faktiskt inte vill definiera det ni har, därför att det får dig att börja misstänka att någonting är fel med det hela. Att han som sagt tvekar, eller har en fot ut hela tiden. Den osäkerheten blir så klart jobbig att hantera, men låt oss bryta ner den lite grann.
Beteendet finns där, det som är det centrala.
Epiteten finns där inte, det som ska inkapsla det ovanstående beteendet, och skicka signaler till omvärlden.
Att ni, rent konkret, definierar er relation, kommer inte ändra någonting rent praktiskt. Han kommer inte vara mer benägen (än han är nu) att stanna kvar, bara för att ni är pojkvän/flickvän, istället för Bruce_Lee/RandomKille. Om så hade varit fallet, om titeln i sig hade burit en skyddande funktion för dig, så hade det ju varit i form av att han stannade kvar i relationen pga en pliktkänsla till löftet, och inte på grund av dig i sig. Det är ju inte heller en situation som vi vill ska uppstå, eller hur? Utan han ska ju stanna för att det är dig han vill ha, och det är ju det han hittills har gjort. Så att definiera er relation, även om det kan kännas som en försäkring, på sätt och vis, gör rent konkret ingen skillnad för hans relation till dig i det här läget. Du borde alltså inte vara osäker på huruvida han vill ingå i en relation med dig eller inte, därför att hans beteende talar starkare för det än vad någon titel någonsin hade kunnat göra. Du måste vara trygg i denna tanken.
Vet inte om detta blev begripligt nu, säg till i så fall så ska jag förtydliga hur jag menar.
Detta ovanstående betyder såklart inte att du ska sätta ditt eget välmående åt sidan till förmån för hans nyck, utan det står ju kvar samma principer som det gjort från början, han riskerar ju att förlora dig om han beter sig på ett sätt som du mår dåligt av under allt för lång period. Men det vi försöker göra nu är att lätta på "må dåligt" i sammanhanget, så ni kan njuta av varandras sällskap istället.
Saken är den att det här är någonting som rimligtvis växer fram över tid, och att du behöver få verktygen att kunna hantera den här tiden utan att må skit samtidigt. Om han nu är så fäst vid dig som beskrivs, och behandlar dig på det sättet som föreligger, så kommer ni ju inte kunna vara "Bruce_Lee/RandomKille" för evigt, utan det finns ju en brytpunkt där ni faktiskt kommer lova varandra saker i så fall. Problemet nu, är dock att du känner att du behöver honom mer än han behöver dig, och även om så nödvändigtvis inte är fallet - så får du inget övrigt tolkningsutrymme eftersom att du inte verbalt har fått veta hur han känner i den här sitsen. Då blir det svårare att se vilka behov hans beteende faktiskt signalerar, och lättare att ta åt sig av orden han säger, som känns jobbigare.
Tid är egentligen allt som behövs i den här frågan, eftersom han är så pass emotionellt avstängd som tidigare berörts. Men sen ska du självklart inte göra våld på dig själv i oändlighet, dock kan det gynna för dig att förstå omständigheterna till situationen, något som således gör den något mer uthärdlig. Det är alltså inget fel på dig, som sagt.
Om du vill veta vad jag tror, så vågar han förmodligen inte sätta en etikett på er två därför att han bara minns all den smärtan uppbrottet med hans ex förde med sig. Han vill nog inte vara med om en sådan historia igen, och är man inte tillsammans så kan man ju inte göra slut. Men det är att lura sig själv han sysslar med, och smärtan blir inte på något sätt mindre om ni skulle gå era skilda vägar för den sakens skull. Men det är ju bara en missriktad aktion av självförsvar från hans håll. Men det är svårt för honom att idka självförsvar när Bruce_Lee verkar ha dropkickat honom rakt i hjärtat. Oavsett om han idag vågar erkänna det för sig själv eller inte.
Så tro lite mer på dig själv, ha tillit till att din person är nog för att attrahera honom tillräckligt att stanna, och låt tiden göra sitt. Njut av varandra så länge, och se vad framtiden bär med sig i sin lilla vagga.
Han har förvisso också sagt det att om man blir tillsammans så blir allt på riktigt och så seriöst. Vet inte heller om han är osäker på hur han kommer bete sig för han har dåliga sidor som jag inte har sett ännu. Han har berättat om dom, men jag har aldrig behövt se dom. Och en av de dåliga sidorna är just svartsjuka, vilket jag iof har sett lite av men jag tror han lägger band på sig själv just för samma anledning som jag gör. En annan dålig sida är att han kan få rejäla utbrott. Inte som skulle gå ut över någon annan än honom men det ska tydligen inte vara särskilt kul att se honom få ett sådant.
Och det är ju klart att jag mår väldigt bra med honom ändå, även om vi inte säger att vi är ett par men jag vill ju också att vi ska vara ett par för då vet jag att han känner samma för mig som jag gör för honom. Nu säger han ju att han inte riktigt känner att han är kär vilket är jobbigare än att vi inte är tillsammans.
Det är väl lite svårt så att få ut, men han vill ju pussas och kramas hela tiden. Vad jag än gör så ler han bara och säger att jag är så söt. Han tycker till och med att jag är söt när jag är arg.
Vi halvskojar om att skaffa en hund ihop, pratar om vad våra barn ska heta och hur dom ska vara och så vidare. Naturligtvis inte allvarligt men det känns ändå inte som något man inte pratar om så länge man inte är tillsammans.
Sen till exempel i helgen när han skulle ut och hade gjort sig i ordning sa han att alla tjejer skulle bli avundsjuka på mig eftersom det är mig han var med.
Jag ska träffa några gamla vänner jag inte träffat på länge och jag kommer vara den enda som inte har familj och då tyckte han att jag skulle säga att jag har gift mig med honom. Det är väl också lite sådär tycker jag.
Han vill ha med mig överallt och det är alltid underförstått att vi umgås så fort han är i stan.
Sedan är det ju också sättet han pratar med mig på, hur han ser på mig osv som nämns också.
Men ja, det är massor utöver detta också.
Nä, men jag tycker väl att det är ganska rimligt att man blir förälskad om man beter sig så som vi gör.
