Grov mordbrand Dalarö, två barn döda, 2013-09-29

Han valde ett ytterst sadistiskt och plågsamt sätt att mörda sina barn på. Finns säkert inga kroppar kvar för mamman att begrava. Hon får gå till tomma gravar.

Att han mördat sina barn vet vi och han har erkänt.

Det intressanta är påföljden, och det är av intresse hur psykiatrikerna ser på saken och särskilt denne gärningsmans sinnestillstånd. Ännu mer intressant blir, hur domstolen kommer hantera denna sak, och om hur de lärda kommer tvista om samma saker som oss i tråden, om gärningsmannens personlighet och den rättsliga konsekvensen.

Saken handlar främst om gärningsmannen, om han har olika störningar och någon psykisk sjukdom i juridisk mening. Detta kommer bli ett mål där frågan om tillräknelighet i juridisk mening ställs på sin spets.

Tre offer varav 1 överlevde

Kan inte risken för att hämnas få honom bakom bom på riktig livstid?

Som sagt, om det finns människor med sunt förnuft där "pappan"
är och kommer att vara under en lång tid framöver, så kommer han
inte att få permission för begravning.
Och advokaten...vad ska han säga, vad säger man? Han måste ju göra sitt
jobb och bygga upp någon form av försvar.

Oj, hoppsan...

Jag har skrivit 3 inlägg här om jag räknat rätt och du har redan en klar uppfattning om mina erfarenheter och hur de påverkar mig som människa.

Du har dömt ut mig fullständigt och anser dig ha rätten att påpeka att jag inte förstår vissa saker.

Jag har precis övertydligt skrivit ned att jag verkligen anser att olika diskussioner om olika diagnoser osv som har relevans i själva kärnan absolut ska dryftas här men att det andra som blir som personliga vendettor medlemmar sinsemellan i min uppfattning inte hör hemma här.

Jag har absolut inte missat den frågan som du beskriver som central, tvärtom. Den är oerhört högintressant. Jag följer de inlägg med skarpt intresse men betackar mig de som kastar sand på varandra och anser fortfarande nu och för alltid att de inläggen inte hör hemma i en tråd där det dryftas det som nu dryftas.

Jag har inte nämnt dig någonstans eller pekat ut dig som en bov i min reflektion över ordbajsande krigare. Jag sitter förundrat här med stora ögon och gapande mun och försöker förstå varför i hela fridens namn du reagerar så starkt på just mina små fjuttiga inlägg (ingen fråga till dig så du behöver absolut inte försöka besvara den och elda upp dig ännu mer).

Jag är alltså helt enkelt full med skit och nu stämplad som åsiktspolis i en tråd som handlar om en mordbrännare som bränt sina barn inne där jag ventilerar mina tankar att jag inte vill missa viktiga saker/fakta/information osv för att vissa medlemmar sitter och kastar skit på varandra...

Men ok, jag får väl anse mig skyldig till ordbajseriet även jag då de orden jag precis skriver inte handlar om ämnet utan är ett litet försök att försvara den lilla gnutta heder jag har kvar efter att jag blev medlem här och skrev mina fjuttiga små inlägg i denna debatt.

Nu ska jag leta efter ignorera funktionen men innan jag hittar den vill jag passa på att önska dig en trevlig kväll..

Ditt vokabulär om ordbajsande krigare, gjorde att du forlorade all trovärdighet. De du insinuerade till vann det du kallade kriget, med ett moraliskt övertag i en öppen debatt.

Du missade debatten för det handlar om tillräknelighet och var gärningsmannen kommer att tillbringa resten av sitt liv.

Om jag ska härleda till folk i min omgivning vilket i och för sig är ointressant, men jag gör det ändå. Iallafall. Det finns många som sagt att det vill ta sitt liv och svalt ett par halvsvaga tabletter. Andra har sagt att de vill ta livet av sig och fjuttat lite löst med en kniv på handleden.

Och ALLA lever idag. Och ja, det är människor som är lite lattjo i huvudet och endast är ute efter att bli ömkade och älskade. Få ytterligare en dos av uppmärksamhet från folk i omgivningen. Dramaqueens och dramakings. Men ALLA har sagt att de vill ta livet av sig. Men jag tror inte ett skit på att de vill de. Då hade de lagt sig på tågrälsen.

Således så tror jag inte ett skit på att J ville ta sitt liv bara för att han sa det. Det är väl mest folk med Asperger som bokstavstolkar information?

(Och ja, man kan ifrågasätta vad jag har för umgängeskrets)

Nu kanske självmordfrågan är slutdiskuterad, jag har inte läst till sista inlägget

Att lyssna på vad någon säger, och välja att tro på det är inte att bokstavstolka.
Det vore oetiskt om vård, rättsväsende eller någon annan myndighet misstror en person som uttryckligen säger att de vill ta livet av sig.

Att människor hotar med att ta livet av sig, men sedan inte gör det, betyder inte att de inte avser att göra det eller att de inte tänker tanken. Det är en myt, tyvärr. Finns flera trådar i detta forum där du kan lära dig mer om det här.

Det ska bli intressant att höra om JW bedöms vara deprimerad eller lida av någon akut psykiatrisk åkomma.

En intressant artikel till om män som tar sig rätten att döda sina egna barn:

Why ever more fathers are killing their children: Top criminologist reveals her research into this sickening trend




http://www.dailymail.co.uk/news/article-2328784/Why-fathers-killing-children-Top-criminologist-reveals-research-sickening-trend.html

Varför vurmar du så mycket för gärningsmannen? De flesta inser att gärningsmannen är en trasig individ men deras sympatier ligger just nu ändå hos offrena och deras anhöriga.

De flesta känner avsky inför gärningsmannens handlingar. Han har gjort något som han absolut inte hade rätt att göra. Han tog nämligen livet av två barn. Det har man absolut inte rätt att göra oavsett hur dåligt man mår. Och om han nu mår dåligt över sitt brott är det bara positivt. För det är meningen att man ska må dåligt över sina orätta handlingar.

Intressant artikel om flera liknande fall, men det är trots allt en artikel och inte en avhandling. Många frågor hänger i luften.

Om då mannen som exempelvis går och handlar kakor med sina barn, och sedan skär halsen av dem några timmar senare inte är personlighetsstörd, hur kan han då bli så kall? (Ondska skriker många, jag hör det redan.)

Har läst den har artikeln tidigare och den bekräftar det som oroar:
Antalet fall med barn som dödas av sin förälder ökar i takt med att antalet skilsmässor ökar.

Enligt artikeln går det inte att förutse vem som kan döda sina barn.
Männen dödar för att de inte klarar av att separera.
Utlösande är ofta otrohet, att antingen mannen eller kvinnan prasslat eller att kvinnan berättar att hon träffat en ny man eller blivit gravid med någon annan.

En man grät och undrade om han skulle lämna tillbaka ringen när han fick beskedet att hustrun skulle lämna honom. Sedan dödade han sina barn, och sig själv.

Den övervägande majoriteten av barnamördarna är män.

Fler frågor: Har forskaren verkligen djupdykt i männens bakgrund? Jag tror att det går att hitta gemensamma nämnare. Finns det någon avhandling på temat?