Grov mordbrand Dalarö, två barn döda, 2013-09-29

Om jag ska härleda till folk i min omgivning vilket i och för sig är ointressant, men jag gör det ändå. Iallafall. Det finns många som sagt att det vill ta sitt liv och svalt ett par halvsvaga tabletter. Andra har sagt att de vill ta livet av sig och fjuttat lite löst med en kniv på handleden.

Och ALLA lever idag. Och ja, det är människor som är lite lattjo i huvudet och endast är ute efter att bli ömkade och älskade. Få ytterligare en dos av uppmärksamhet från folk i omgivningen. Dramaqueens och dramakings. Men ALLA har sagt att de vill ta livet av sig. Men jag tror inte ett skit på att de vill de. Då hade de lagt sig på tågrälsen.

Således så tror jag inte ett skit på att J ville ta sitt liv bara för att han sa det. Det är väl mest folk med Asperger som bokstavstolkar information?

(Och ja, man kan ifrågasätta vad jag har för umgängeskrets)

Nu kanske självmordfrågan är slutdiskuterad, jag har inte läst till sista inlägget

Jag tänker att om du möter en kriminellt belastad person i din yrkesprofession så bör du bemöta personen med respekt, och din avsky till brottet ska således inte vara ett hinder för ett professionellt bemötande. Därmed inte sagt att man ska ömma för personen eller involvera sig känslomässigt. Jag anser att det ska finnas en skarp distinktion mellan privata känslor och yrkesidentitet.

Detta funkar ju inta alla gånger. För ca ett år sedan var det en fängelsepsykolog som kärade ner sig i en intern. Och det är ju sorgligt.

Empati...hur menar du? Vad ska man känna empati för? För att JW är bäng? Som privatperson skulle jag inte känna empati för JW. Dels för att jag inte vet varför jag ska känna empati för honom. Skulle jag möta honom i min yrkesroll så skulle jag behandla honom som en människa för att det tillhör den etiska yrkeskoden.

Skilja på handling och person? Som privatperson, samma svar jag ogillar honom, är totalt empatilös. Som yrkesperson, ja, till viss del skulle jag skilja på person och handling.

Jag är ju ingen erfaren skribent här på fb men har skrivit några inlägg här angående denna händelse som gör att man har mardrömmar på nätterna. Alla har vi ju vår åsikt om hur han tänkt,planerat det hela(om han nu gjort det) som jag tror han gjort. Jag tror att tanken har växt i han länge,länge men att göra slag i saken har han nog varit för "feg" för,el letat efter "rätt tillfälle". Inte gentemot barnen utan gentemot sej själv.Att ta barnens liv var en sak,men skulle han ta sitt eget liv skulle han ju inte få se reaktionen hos exet el omgivningen heller för den delen.Han vill troligen se sin egen dödsannons och begravning men inte genom att dö på riktigt själv. Att han söker sympati som ett offer gör mej rasande. Att han har något fel innanför pannbenet och emotionellt är ju uppenbart men trots att jag jobbar inom psyk kan jag el ingen annan heller i denna tråden diagnostisera denna person så det är helt omöjligt utan att ha träffat personen ir och utfört en hel del tester och samtal.Men det är väldigt intressant att höra allas tankar och teorier angående detta. Man lär sej massor genom att läsa denna tråd,mycket kunnigt folk här må jag säga.
Sen har jag en tanke om att han reste just till Öland. Många av oss har säkert gjort något dumt någon gång,varit ovänner med någon så man bara vill fly. Man tar bilen och reser mot okänt mål o sen hamnar man där bara. Tror han var ganska fokuserad på sej själv och mobilen när han reste. Att han hade mobilen med sej var nog enkom för att se reaktionerna efter sina sms.Han måste ju få reda på reaktionerna efter allt annars fanns det ju inget syfte med det hela.

Självfallet är det du beskriver oerhört relevant och inte alls vad jag syftade på när jag skrev ner mina personliga reflektioner utifrån hur jag personligen uppfattar olika inlägg i denna tråd som jag även personligen uppfattar som små privata krig mellan diverse medlemmar som gör allt för att bräcka varandra med olika former av diagnoser osv som till slut hamnar i sandlådan eftersom personerna inte kan hålla sig från att kasta skit på varandra samt kalla varandra för diverse saker (hämtar luft).

Hör det hemma här i tråden och anser du att just det jag beskriver som jag återigen personligen uppfattar som icke relevant i denna pågående tråd om denna fasansfulla händelse.

Jag hoppas innerligt att du förstår vad jag menar och att jag absolut anser att vi/du/ni skall nämna och dryfta olika former av diagnoser som kan vara relevanta för att vi överhuvud taget (som sunda och friska människor) (ja, jag anser att man kan vara sund och frisk även med någon form av diagnos åt det psykiska hållet) ska försöka förstå vad i helvete som hände den där natten när dessa oskyldiga pojkar brann upp samtidigt som deras något äldre syster lyckades ta sig ut levandes ur denna eldhärjade lilla stuga där hennes små bröder faktiskt brann, deras små kroppar stod i lågor.

Jag vill kunna försöka förstå, jag vill försöka tro att det finns ett svar på hur detta kunde ske. Därför följer jag denna tråd och hoppas på FUPPAR och allt vad det nu heter.

Däremot vill jag bespara mig vad jag fortfarande kallar "ordbajseri" (nu rätt stavat hoppas jag) och privata små krig mellan medlemmar som gör allt för att glänsa över varandra och när orden tar slut så kommer kränkningarna in.

Ska vi verkligen acceptera och anse det vara relevant?

Jag har upprepat mig flera gånger och gjort det med flit. Det känns som att om man överhuvudtaget ska bli förstådd och inte missförstådd här på FB så behöver man tänka pedagogiskt och vara övertydlig med ens åsikter.

Ta inte åt dig av mina upprepningar NurseRatched, du ställde en fråga till mig och jag besvarade den så gott jag har kunnat och upprepningarna är allmänna och inte riktade till dig...

Detta inlägg hade jag missat... Kort och koncist slog du huvet på spiken. Kan bara hålla med dig i din sammanfattning.

Jag tror personligen (övertydlig med att detta är en personlig reflektion och bedömning utifrån min egen erfarenhet och känsla) att det du beskriver som hat egentligen kan handla om (skriver inte ATT det handlar om vad jag tror utan det KAN handla om) en oerhörd frustration över att sitta bakom en skärm och försöka ta in det avskyvärda dåd vi alla engagerar oss i genom att läsa och aktivt skriva i just denna tråd.

Vad vet jag, jag är en enkel lekman/förälder/människa som bara försöker förstå just nu...

Nej jag tar inte åt mig. Inte längre i alla fall. Jag tycker det är intressant och framför allt, lärorikt, att debattera här

Jag kan bli trött på knäppgökar som till varje pris vill se hur en gärningsman ser ut, till det yttre.

Jag vill helst se vilka inre egenskaper en sådan här gärningsman har, eftersom det kan lära oss något som kanske, kanske kan förhindra att sådana här vansinnesdåd (om uttrycket tillåts) upprepas.

En bild, var sig den är en face eller i profil, kan inte ge oss sådan kunskap.

Det var den reflektionen som gjorde att jag reagerade onödigt starkt på ditt inlägg.

Du imponerar stort på mig! Du har kommit med mågot unikt och viktigt genom att berätta om dina personliga erfarenheter.
Att någon slänger ur sig "det kan vara borderline" känna lite som att det för fem år sedan alltid kom någon och och frågade "kan han ha asperger". Jag gjorde det själv en gång och fick PM från en mamma som undrade hur fan jag trodde det kändes för aspergerdrabbade att läsa det vid varje mord. 99,9% av alla med asperger är ju aldrig inblandade i mord. Jag lärde mig en sak av hennes pm: Om man måste googla psykiska sjukdomar eller neuropsykiatriska funktionshinder kan man för lite för att uttala sig.
Edit: Jag påstår inte att Nurseratched googlade fram diagnosen. Hens inlägg visar att hen vet vad hen talar om.

Samtidigt: Om man använder flashback som enda informationskälla kan man nog hamna oerhört snett i sin syn på det mesta . . . .

EDIT: Jag menar att ett kort inlägg här, gör ju att det blir generaliserade resonemang, Det är ju litet upp till den som tar del av denna koncisa information att själv vidga sina vyer . . . .

Det här blir mitt sista inlägg i, den iofs intressanta, metadiskussionen.

Det var tur att du dök upp för de som behöver en förmäten åsiktspolis. I övrigt så tycker jag att du är full av skit.

Dina erfarenheter säger mycket om dig, eftersom du generaliserar och sammanfattar denna sak förnumstigt. Du förstår inte att det är juridiska konsekvenser som diskuteras, och att det har relevans för hur medborgarna ser på brotet (den allmänna rättsuppfattningen) och hur domstolarna dömer och utvecklar praxis.

Personligen har jag ingen erfarenhet av en man som vill döda sin egen avkomma. Jag har heller inte tidigare haft möjlighet att diskutera saker ur så många perspektiv tidigare.

Det du missar är att den centrala frågan en domstol har att ta ställning till; vad i helvete gör vi med denne mördare, är han galen eller frisk? Ska han in i fängelse eller in i psykvården?

Den centrala frågeställningen är RPUs uppgift att ge ett svar på/utlåtande om. Kommer väl om ca 4-6 veckor.

Oj, hoppsan...

Jag har skrivit 3 inlägg här om jag räknat rätt och du har redan en klar uppfattning om mina erfarenheter och hur de påverkar mig som människa.

Du har dömt ut mig fullständigt och anser dig ha rätten att påpeka att jag inte förstår vissa saker.

Jag har precis övertydligt skrivit ned att jag verkligen anser att olika diskussioner om olika diagnoser osv som har relevans i själva kärnan absolut ska dryftas här men att det andra som blir som personliga vendettor medlemmar sinsemellan i min uppfattning inte hör hemma här.

Jag har absolut inte missat den frågan som du beskriver som central, tvärtom. Den är oerhört högintressant. Jag följer de inlägg med skarpt intresse men betackar mig de som kastar sand på varandra och anser fortfarande nu och för alltid att de inläggen inte hör hemma i en tråd där det dryftas det som nu dryftas.

Jag har inte nämnt dig någonstans eller pekat ut dig som en bov i min reflektion över ordbajsande krigare. Jag sitter förundrat här med stora ögon och gapande mun och försöker förstå varför i hela fridens namn du reagerar så starkt på just mina små fjuttiga inlägg (ingen fråga till dig så du behöver absolut inte försöka besvara den och elda upp dig ännu mer).

Jag är alltså helt enkelt full med skit och nu stämplad som åsiktspolis i en tråd som handlar om en mordbrännare som bränt sina barn inne där jag ventilerar mina tankar att jag inte vill missa viktiga saker/fakta/information osv för att vissa medlemmar sitter och kastar skit på varandra...

Men ok, jag får väl anse mig skyldig till ordbajseriet även jag då de orden jag precis skriver inte handlar om ämnet utan är ett litet försök att försvara den lilla gnutta heder jag har kvar efter att jag blev medlem här och skrev mina fjuttiga små inlägg i denna debatt.

Nu ska jag leta efter ignorera funktionen men innan jag hittar den vill jag passa på att önska dig en trevlig kväll..

Att han mördat sina barn vet vi och han har erkänt.

Det intressanta är påföljden, och det är av intresse hur psykiatrikerna ser på saken och särskilt denne gärningsmans sinnestillstånd. Ännu mer intressant blir, hur domstolen kommer hantera denna sak, och om hur de lärda kommer tvista om samma saker som oss i tråden, om gärningsmannens personlighet och den rättsliga konsekvensen.

Saken handlar främst om gärningsmannen, om han har olika störningar och någon psykisk sjukdom i juridisk mening. Detta kommer bli ett mål där frågan om tillräknelighet i juridisk mening ställs på sin spets.