Citat:
Ursprungligen postat av
EvaDahlgren
Det känns som att många däremot inte verkar förstå charmen med provokatörer. Det kanske bara är lösa spekulationer från min sida men det verkar som att många idag inte förstår överdrifter, polemik eller människor som för debattens skull tycker om att vara extrema. Istället för att ta det för vad det är hänger folk upp sig i detaljer och förfäras över hur dessa provokatörer uttrycker sig och vad hemskt det är att de är så extrema. Om man läser debatter från 1960-talet -- då folk också kunde vara extrema -- så märker man att det var ett helt annat klimat då. Man förstod att man överdrev, det var liksom inget att hänga upp sig på annat än att överdriva tillbaka, och om folk inte överdrev utan var helt seriösa i sin extremism så spelade det heller inte så stor roll. Idag saknar människor däremot humor och har förvandlats till autistiska idioter som hänger upp sig på detaljer och tolkar allting bokstavligt helt utan förmåga att se helheten. Det är därför, tror jag i alla fall, vi har så många metadebatter idag där folk bjäbbar om debatten istället för dess innehåll. Extremt tråkigt är det i alla fall.
Provokationerna är mycket plattare idag, och mycket mer personinriktade (dvs
ad hominem på riktigt). De är varken lika kreativa eller utförda med samma stil och sting som för femtio år sedan. samtidigt har medieklimatet blivit mycket mer moraliserande än för bara tjugo-trettio år sedan.
Vi får alltså den paradoxala anblicken av ett gäng obildade, arroganta och gnällspikiga debattörer/posörer som tror att de är offer för t ex patrarkatet och hela tiden har det kortet i bakfickan. "Ni får inte ifrågasätta mig tydligt, kritisera det jag säger, för då hatar ni mig (och min grupp)!"