Hjälp med juridikstudier, alla frågor av skoluppgiftstyp i denna tråd.

Säg att ett företag utan tidigare anledning skickar hem ett anbud till mig (ingen uppfordran) där man erbjuder sig att sälja en vara. Om jag inte svarar blir jag bunden framgår också av avtalet. Jag bryr mig inte om att svara. Tre veckor senare står ett deluxeutrustad värmepanna utanför. Jag börjar använda den som om inget hänt.

Vad gör företaget sig skyldigt till? Och kan jag bli skyldig till något?

Vad företaget gör sig skyldigt till kan nog någon förklara bättre än mig, men du kan inte bli skyldig något enligt AvtL §8 st 1.

Ska skriva rättsutredning och PM om samma rättsområde. Men har blivit lite förvirrad på vägen. Känns som att jag har rört ihop vad som ska innehålla vad.

En rättsutredning består väl av (i denna ordning):

* lag

* förarbeten

* praxis

* doktrin


Medan mitt PM ska innehålla (innehållsförteckning), inledning, syfte, metod, resultat, egna kommentarer, sammanfattning och källförteckning.

Eller?

Tjena!
Jobbar för tillfället med fordringsrätt och behöver få en sak förklarat:
*Hur bestämmer man om det rör sig om ett löpande skuldebrev eller ett enkelt skuldebrev? Vad är det som skiljer dessa två åt?

Ett enkelt skuldebrev identifieras genom att det är utställt med betalning till viss man. "Till Börje Borgenär betalar jag 50kr." Ett löpande skuldebrev känner man igen på att det finns ett medgivande att överlåta betalningskravet till någon annan. "Till Börje Borgenär eller den han anvisar(order i lagtexten) betalar jag 50kr." Löpande är det också om det anger innehavaren som betalningsmottagare, eller inte anger någon betalningsmottagare. Detta kan man utläsa genom att jämföra 11§ och 26§ SkbrL.

En skillnad är att det enkla skuldebrevet bara är ett bevis om fordran och om min borgenär överlåter fordran till någon annan så tar denne förvärvare över fordran i det skick den är. Har jag en invändning som står sig mot borgenären (t.ex krav på prisavdrag för fel i köp om fordran var betalning för köp) så kan jag göra samma invändning mot förvärvaren.

Det löpande brevet är tänkt att kunna säljas utan att fordringsförvärvaren skall behöva kolla lika nogsamt om fordran verkligen är värd vad det står på den, han kan ofta kräva ut hela beloppet och mitt prisavdrag får jag ta med den ursprunglige borgenären/säljaren.

Medan det enkla skuldebrevet bara är ett bevis om fordran kan man säga om det löpande att själva pappret är fordran och den som visar upp det har rätt till betalning. Det kan hjälpa att tänka på en vanlig hundralapp som ett innehavarskuldebrev utställt av riksbanken. När jag betalar mina cigg på pressbyrån överlåter jag ett löpande skuldebrev och ingen frågar (fordringsrättsligt) var jag fått det ifrån.

Jättebra förklarat. Om jag har fattat det rätt så gäller dessa två scenarion att det är frågan om löpande skuldebrev?

1. X beställer varor av Y. X utfärdar ett skuldebrev till Y som skall betalas vid anfordran. Y vill inte ha kvar skuldebrevet varpå han säljer det till Z.

2. Företaget X har sålt sina kundfordringar till bolaget Y. Det dröjer några månader innan fordringarna skall betalas. När bolaget Y kräver kunderna på betalning på respektive förfallodag invänder några att de inte avser att betala fullt pris pga att den vara de fått av företaget X inte varit fullgod.

Nja!

1. Till y betalas. Här finns inget medgivande till överlåtelse av typen: "Till Y eller order", "Till Y eller den Y anvisar" eller liknande. Det är då ett enkelt skuldebrev och överlåtes till Z i det skick det är. Det är inte själva skuldebrevet utan rätten till betalning som överlåtes. (Bortse från vid anfordran, det handlar bara om när betalning skall ske).

2. Här finns inget i uppgiften som berättar om kundfordringarna är skuldebrev formulerade "till x eller order" eller om de är enkla skuldebrev "till x" eller om det alls är fråga om skuldebrev. Vanligtvis är ju kundfordringar fakturafordringar och dessa är ju bara betalningskrav. (Jämför SkbrL 1§ "förskrivning" =fysiskt papper.) Betalningskrav riktar sig ju mot "viss man" och då gäller reglerna för enkla fordringar analogivis.

Så, om inget framgår i uppgiften om det är ett löpande skuldebrev eller ett enkelt skuldebrev, ska man då anta som du sa i punkt 1, att det är ett enkelt skuldebrev?

Skulle även behöva ha hjälp med en annan fråga om du kan:
X har för att slippa betala skatt utfärdat ett skuldebrev på 200 000. Skuldebrevet som tas emot av Y skall inte infrias vilket de är överens om. Y säljer ändå vidare skuldebrevet till Z för 150 000, som är i god tro om förhållandet.
Har Z rätt att kräva betalning av X om skuldebrevet är
1. enkelt
2. löpande

Vad jag själv har kommit fram till är att vid ett löpande skuldebrev, enligt 17§ SkbrL, så blir Z en ny godtroende borgenär och X en ny gäldenär. X kan därför göra en invändning om att skuldebrevet är förfalskat och slipper därmed betala till Z.

Har däremot svårt att förstå hur det skulle gå ifall det var ett enkelt skuldebrev?

Jag ska skriva ett PM om expropriation och funderar och funderar, men kan inte komma på någon bra frågeställning/problematisering kring ämnet. Skulle hemskt gärna uppskatta lite tips på frågeställningar jag kan göra av ämnet och bygga mitt PM på! Tusen tack på förhand

Bumpar min fråga. Någon?

Det framgår av uppgiften att det är ett enkelt skuldebrev:
1. X beställer varor av Y. X utfärdar ett skuldebrev till Y som skall betalas vid anfordran. Y vill inte ha kvar skuldebrevet varpå han säljer till Z.

Jämför det fetmarkerade med 26§ SkbrL.

17§ skuldebrevslagen stadgar att den godtroende Z inte kan göra fordringen gällande om skuldebrevet är förfalskat. Detta skuldebrev är inte förfalskat, X har utfärdat ett skuldebrev. Jag kan inte heller passa in någon av de andra starka ogiltighetsgrunderna i 17§ på frågan (behörighetsmissbruk, råntvång, omyndighet med mera).

Skuldebrevet är äkta men X och Y har inte haft för avsikt att använda det dem emellan utan enbart för att X skall framstå på ett visst sätt för en utomstående (skatteverket). Det är en handling upprättad för skens skull.

Löpande: 15§ 4st. SkbrL => 34§ AvtL
Enkelt: 27§ 2:a led SkbrL => 34§ AvtL

I båda fallen kan Z göra fordringen gällande mot X eftersom han var i god tro vid förvärvet.

Är det en stackars Uppsalastudent vi har att göra med?

Litteraturförslag, Strömberg, "Normgivningsmakten"

Genom verkställighetsföreskrifter ges regeringen möjlighet att "fylla ut" lagar som ligger inom det obligatoriska lagområdet. Verkställighetsföreskrifter får som bekant inte inte "tillföra något väsentligen nytt" när man reglerar en lag. Du kan ju resonera kring var gränsen för "något väsentligen nytt" går, se över praxis o s v (RÅ 2002 ref. 98 e x v).

Lite sent svar förstår jag, lycka till i alla fall!