Hjälp med juridikstudier, alla frågor av skoluppgiftstyp i denna tråd.

Finns det någon som är insatt vad gäller kommissionsförhållanden så vore jag evigt tacksam för ett snabbt klargörande som jag fastnat på. Jag har sökt i doktrin och förarbeten, och något som jag ser själv som basic har jag inte lyckats lista ut.

En kommittent blir omedelbart ägare till varor som kommissionären köpt in för dennes räkning (23§ 2 st KommL). Därav har kommittenten sakrättsligt skydd då egendomen finns hos kommissionären.

Men vad gäller om ett kommissionsavtal ägt rum, men då varorna fortfarande är kvar hos säljaren? Har kommittenten redan då ett sakrättsligt skydd även mot säljarens borgenärer också? Eller krävs "vanlig" tradition mellan kommissionären och säljaren för att egendomen ska bli skyddad vid utmätning hos säljaren?

Jag vore överlycklig om någon sitter inne på ett klargörande, tack på förhand!

Är i princip säker på att vanlig tradition krävs om jag förstått frågan rätt. Annars skulle du ju få någon form av tredjemansavtal där kommissionsavtalet skulle binda tredje man. Det vore ju dessutom inte rimligit att på ett sådant sätt ge orättvisa fördelar till de som handlar under komission jämfört med de som handlar på ”vanligt sätt”.

Tack Orzion!
Hittade följande i förarbetet till nya lagen:

"Om varor som köpts av tredje man ännu inte har levererats till kommissionären, har kommittenten separationsrätt till den fordran på att få ut varorna som kommissionären har mot säljaren (61 § i 1914 års lag)"

Menar de här att tradition helt enkelt krävs till kommissionären? Då kommittenten endast ges en fordran (oprioriterad)?

Jag skulle anta det, vad för fordran det är tordes ju dock få avgöras av hur avtalet mellan kommissionären och säljaren ser ut. Rimligtvis bör avtalet mellan komissionären och säljaren behandlas enligt ”vanliga” regler och de speciella reglerna för komission gäller för de rättigheter som komissionären har. Har komissionären ”bara” en oprioriterad fordran är det också vad kommittenten har rätt till. Medan om komissionären har sakrättsligt skydd p.g.a. tradition har också kommittenten det. Allt annat vore ju att ge de som handlar under komission orättvisa fördelar. Ovanstående ter sig åtminstone för mig vara det enda rimliga och lär också vara hur det faktiskt ser ut.

Hur utformas ett svaromål vid brottmål? Jag söker någon typ av mall, har bara funnit svaromålsmall till tvistemål. Om någon har tips kommer jag vara förevigt tacksam!

Tack på förhand!

Är detta vad du syftar på ?
http://lawline.se/answers/9415

Hejsan! Om en privatperson har en obetald skuld går det ju så småningom till KFM. Här kan det sedan gå till på två sätt om jag har förstått det hela rätt. Antingen "ger sig" gäldenären, och då ifall ingen betalning kan ske kommer en utmätning att genomföras. Eller så "bestrider" gäldeneren det hela, och då kan KFM skicka ett betalningsföreläggande. Vad exakt innebär ett betalningsföreläggande? Jag har förstått det som att det är någon form av utredning av det hela som eventuellt leder tvisten till domstol. Stämmer detta? Någon som kan förklara med enkla ord, tack.

Den som anser sig ha en fordring mot någon kan med ett betalningsföreläggande driva in skulden genom kronofogdemyndighetens försorg om inte gäldenären frivilligt betalar den. Antingen bestrider gäldenären skulden, eller så gör han det inte. Det finns inget mitt emellan. Om gäldenären skulle säga att han inte har några pengar för tillfället räknas det som ett erkännande av skulden och indrivning påbörjas. Betalningsföreläggandet är så att säga en "summarisk" process, vilket innebär att några bedömningsfrågor inte görs eftersom det är ett masshanteringssystem. KFM bryr sig inte vare sig om skulden är skälig eller ens sanningsenlig. Det enda som KFM vill veta är om gäldenären bestrider den eller inte (och om skulden är förfallen till betalning) Se 2 § Lag om betalningsföreläggande och handräckning. Bestrids skulden måste borgenären stämma gäldenären till tingsrätten där en prövning i sak kommer att göras. Bestrids den inte kommer KFM göra en utmätning av gäldenärens tillgångar, vanligtvis av dennes lön.

Hoppas det klargör.

Tack så jättemycket!

Om någon stör pga psykiskt sjukdom och får efteråt inte rätten till förlängning av hyresrätten, tycker ni att man borde ta hänsyn till att störningarna kommer från en sjuk person? Och om den sjuke personen blir bättre, tycker ni då att man ska hänsyn till att situationen har förbättras och att personen genomgått vård för att bli frisk?

Skulle behöva hjälp med en skolfråga.

Frågan lyder: Ange vilken lag och paragraf du stödjer ditt svar på.

''Min bror har begått ett allvarligt brott i Sverige och efterlystes internationellt. Den franska polisen grep honom, och han har nu suttit i förvar där i snart tre månader. Varken de svenska myndigheterna eller vi anhöriga har vetat om detta och jag tycker att det är omänskligt att behandla någon så. Jag tror att det är ett brott mot de mänskliga rättigheterna att inte direkt informera om att en person är gripen så att man kan kontakta honom.''
Stämmer det?

Måste anhöriga kontaktas och är det ett brott mot mänskliga rättigheterna om det inte görs?

om han greps pga internationella arresteringsordern så borde efterlysande landet bli kontaktade omgående. Annars så säger mr inte något om anhöriga. tänk om man inte vill att ens anhöroga ska veta? det nämner dock om att man onte ska sitta fängslad utan att själv ha fått veta varför och rätten till prövnong i domstol.