Sämsta bilen du någonsin ägt?

skitbil med andra ord?

När jag var nybliven glad innehavare av ett nytt körkort för en herrans massa år sedan, så köpte jag en gammal risig volvo140. Killen som hade den hade grejat en massa med den och hobbytrimmat den med ambition om att det skulle bli en folkrace bil. Han hade väl kommit till sina sinnen och sålde den till mig istället.

Efter två dagar åkande på motorvägen, så började hela skiten skutta fram och det bultade om hela bakdelen. Känndes typ som att jag körde på en väg helt byggd av fartgupp. Intressant upplevelse i hundratio knyck.
Det visade sig att stödlagret till kardan skurit och vid den farten hade även gummibussningen slitits sönder, så hela kardanaxeln gick som en djävla spinnrock i den farten. Kul....
Sedan var det eviga problem med el, och förbannade brytarspetsar och ett kylsystem som bara vägrade att inte becka igen...
Lite kul att mecka var det dock. Enda bilen där jag kunnat stå i motorrummet och skruva på plats så att säga. Nice.

Nästa problem hände när jag var ute och körde på med en kompis på småvägar hemma. när vi saktade ner vid en järnvägsövergång så rök det så vi trodde det brann.

Det var slangen till vevhusventilationen som lossat.(oljelocket hade ett hål där slangen satt i på dessa.. Någon som kommer ihåg?), Nåja detta blev ett återkommande inslag i våra resor, men som kompisen käckt påpekade du behöver ju i alla fall inte dinitrola huven, den är ju helt insmetad i motorolja...

Det visade sig inte ha någon betydelse några veckor senare då huven vid hög hastighet började flaxa vid hög fart i bakkant, eftersom huvfästena baktil hade rostat av. Det fick bli ståltråd och några månader senare förpassades trotjänaren till skroten.
Kul bil annars och en motor som verkade bara kunna gå och gå.

Det var förövrigt i samband med att jag hade den bilen som jag hade min enda positiva upplevelse av trafikpoliser.

Jag var på väg hem på sommaren och fastnade i en kontroll. Poliserna tittade på bilen och skakade på huvudet, men den hade faktiskt klarat sig genom sista besiktningen, så det så.
Dom gick dock runt bilen och kollade lite. Så sa den ene att det inte fanns något mönster kvar i däcken. Jag försökte lite lamt hävda att bilen var lite rejsig och att det faktiskt var slicks, dom gick dock inte riktigt på det, särskillt som det visade sig att det satt kvar lite dubb här och där.
Mirakulöst nog kom jag dock undan med en varning och löfte om att åka hem och byta däck...

peg 86:a , Fan både både backaxeln och topplocket flög av att jag sladda "lite" på grusväg. Aldrig mer kan jag säga.

Jag har funderat och funderat men inte kommit på någon sämsta bil som jag har haft. Trubbel har det varit ibland. Jag hade en hundkoja en gång i tiden. Regnade det mycket så dog motorn och man fick gå ur bilen och torka rent fördelarlocket. Det var det värt då det var en underbart rolig bil att köra. Ibland slocknade en lampa här eller där för att senare vakna till liv utan att jag behövde göra något. Jag bör väl tacka mannen som uppfann mörkret, Lucas, för ett antal ovälkomna överaskningar som löste sig själva.

haha tänkte just det när jag såg första raden. Lucas = mannen som uppfann mörkret.

Har en mardröm till Saab 9000 -96 som jag fortfarande inte blivit kvitt. Har köpt en annan bil dock så den står och skäms hemma hos föräldrarna för tillfället.
Åkte med en polare mitt i smällkalla vintern 10 mil för att kolla på den. Den var faktiskt jävligt fin för sin ålder och verkade gå som den skulle. Hade dock inte lust med nån större inspektion pga av att det var kolsvart och kallt som fan så jag köpte den och stack. Nu ska jag inte vara alltför hård mot den, för jag körde faktiskt som en idiot hela vägen hem. Men när vi stannade på en bensinmack i hemorten så märkte jag att den varvade 3000 varv på tomgång och ett åskmoln av rök syntes i backspegeln. Turbon hade gett upp.
Fixade en ny från skroten och tutade vidare. Ett par månader senare small kopplingen ihop så det var bara att bege sig till verkstaden igen. Ca två månader senare rök topplockspackningen och på den kommande besiktningen fick jag anmärkning om oljeläckage. Motorn höll nu på att gå ner sig totalt så jag bestämde mig för att byta den. En lokal turk gjorde jobbet men en månad senare satt jag med en rasad motor till. Smälld kolv. Turken hade hängt dit en aero-turbo och kört med det vanliga bränsleinsprutet så han fick ta på sig allt och bytte motor igen.
Behöver som jag fattat det bara fixa fram rätt styrbox nu för att den ska funka men jag är glad så länge jag slipper tänka på den.
I runda slängar har jag nog lagt ut 40 papp i reparationskosstnad på den, köpte den för 22000.

Ajdå.
Måste nog vara den första supran jag köpte. En vit en med spackel på högersidorna och en dålig topplockspackning.
Bytte packningen och slipade till sidorna och skulle lacka den men min lackerare gjorde ett skitdåligt jobb och tjafs uppstod.

Sen när jag var ute och körde en kväll(värsta sladdbilen faktiskt ) så sa det bara pang och det flög kolvbitar över parkeringen.
bogserade hem den och renoverade motorn(köpte säkert saker för 15000) och sedan 400mil.
Efter det så värmenyper veven då jag inte sett en spricka i toppen som gjorde att det försvann kylvatten och pang. sen sålde jag den för 10000kr (köpte den för 26000kr)

Måste varit en bmw 530 från 93. Rutan var bytt på egenhand av någon amatör så det vissla utav bara helvete i kupen i över 50km/h

Sen hade automaten fastnat i ekonomi läget så den varva bara till 3000rpm så var lika seg som en gammal volvo 740 ungefär.

Drog 2L milen MINST nått var allvarligt fel för ska väl dra runt litern högst.

Just ja drog ur batteriet på några dagar gjorde den också ja, säkerligen mer saker men måste sluta tänka på aset nu annars kan jag nog inte sova inatt.

Been there done that.

En mycket potent bil och underbara köregenskaper. Men fasansfullt komplicerad med givare och sensorer överallt, var under en tid mycket insatt i tidiga bosch insprutning pga. allt meckandet med denna bil.

Man lärde sig efter ett tag att leva med bristerna, men en dag blev problemen för grava, så jag tog ut den för en sista provtur där jag minst skulle rasa bakaxeln, skulle ju ändå skrotas.
Men då gick den som en klocka förstås

Hade en Ford Sierra från 85 som var fullständigt urusel!! Växellådan var inte direkt lättjobbad,, volymen inne i bilen var som att stå inne i tröskan på ett tröskverk och motorn tappade kraft lite då och då när den blev varm.

Bytte in den hos en bilhandlare som gav minst 10.000 kr i inbyte för en bil som rullade dit för egen maskin.. Han var inte supernöjd med den dealen kan jag säga..

Kan inte förstå att Peugot inte får mer utrymme?? Har en 306 -05:a i familjen o d måste nog vara den värsta skiten som har byggts.

Efter att ställt bilen i p-hus i 2v utan att köra med den så rostade klossarna fast så hårt i skivorna att den fick bärgas från platsen och montering av nya skivor o klossar runt om. Då hade den gått under 1000 mil.

Nån månad senare tappar bilen ork på låga varv, in på service, 2 veckor senare ringer dom o säger att toppen har gått på den?!? Byte på garanti o allt frid o fröjd eller? Nejdå 2 månader senare händer samma sak, in på service igen o byter ut toppen en gång till.
Sen håller bilen ganska bra förutom att avgassystemet rostar av på 2 ställen, katten tar slut o måste bytas (efter 3000 mil) o lite andra fina elfel o så men inget större.

Vid 5500mil dör bilen o vägrar starta igen, kan det vara toppen igen? Jajamän, men denna gång med lite andra goa fel som tillbehör. Anledningen skulle vara kamremmen som skulle ha bytts enl. verkstaden, fastän bilen var inom gränsen både för ålder o mil, lätt att veta d.

I övrigt är d en riktig jävla pissbil, går dåligt, luktar äckligt och pajar hela tiden.

Har nu försökt kränga skiten i snart ett halvår men ingen verkar vilja ha skiten o inte jag heller.

Ahh va skönt d känns att få ut lite agg mot den franska bögen, dagen räddad =)

alltså franska, och italienska i viss mån, de förväntas vara helt genomruttna

en som köper en rutten volvo tappar hakan, men en som köper en fiat/renault (insert random shit here) nickar bara igenkännande...