Det borgerliga ledarskiktet gör mig ärligt talat inte särskilt upphetsad. Känns inte direkt som om det finns någon som kan mäta sig med Carl Bildt, Bengt Westerberg eller Ann Wibble. Men å andra sidan saknas det motsvarigheter till Bert Karlsson och Olof Johansson också. Så bristen på starka kort kompenseras av att pajasarna också lyser med sin frånvaro.
Summa summarum: vilka som sitter i en eventuell borgerlig regering spelar inte så stor roll för min del. Det viktiga är att de vinner valet så att sossemaffians järngrepp om landet bryts.
Dessutom så betyder en borgerlig regering inte bara borgerliga ministrar utan också borgerliga statssekreterare, sakkunniga m m. En ny generation borgerliga politiker får alltså chansen till fast anställning samtidigt som unga sossebroilers karriärväg försvåras.
