Citat:
Ursprungligen postat av
Varnagel
Fast problemet för SD är ju att en stor majoritet av det svenska folket inte bryr sig om Israel eller judar och definitivt inte stödjer Israel och sionism. Bland det svenska folket så är det nästan bara en liten och marginaliserad grupp med frikyrkliga kristna dårar som stödjer Israel. Att vara aggressivt proisraelisk och sionistis är något som stöter bort en majoritet av det svenska folket och något som SD förlorar väljare på. Judedyrkande frimicklare, liberala sionistvurmare och judar röstar generellt ändå inte på SD utan på Fp eller KD.
Svenska folket stödjer tanken på en tvåstatslösning, men det är inget som avgör hur de röstar. Man kan ifrågasätta sig om SD vinner mer på att skaffa sig en brandvägg mot kryptonazisterna än de förlorar på tveksamma ställningstaganden i en känslig fråga som de inte känner till så väl. Att skaka av sig kryptonazisterna torde ha överordnad betydelse.
Är det nödvändigt? Det är svårt att veta. Vi vet inte hur utvecklingen inom partiet sett ut om ledningen varit mindre strikt. Kanske hade det inte spelat någon roll. Jämför med SDU som är mer uttalat nationalistiska och vars ordförande inte drar sig för att kritisera SD-ledningens Isrealvurm. Detta har inte hindrat att ungdomsförbundet ofta tycks fungera mer professionellt än moderpartiet. Eller hade vi kanske sett en tilltagande stollifiering, hyllad av det förväntade klientelet här på Flashback, medan partiet sjönk som en sten i fråga om opinionsstöd och sansade anhängare.
De två kategorier som helst sett en radikalisering av SD är troligtvis etablissemanget och SvP-anhängare, vilket är helt logiskt. Givetvis vill partiets fiender att det är självdestruktivt och marginaliserar sig självt.
/SD-trollet