Varför anstränger ni er, när allt ändå är meningslöst?

Du vet inte om allt är meningslöst,
du vet inte om existensen är meningslös,
du vet inte om livet är meningslöst,

Du bara antar allt detta för att fysik och biologi pekar åt det hållet just nu. Ditt svammel om meningslöshet tycks dock vara ganska meningslöst.

Eftersom vi inte vet väljer jag att inte leva mitt liv som om vi visste.

Vad finns det som tyder på att det finns ett paradis? Kommer du vara den enda där?

Det här tycker jag var en oerhört dum fråga. För att ge lite perspektiv. Enligt wikipedia (som förvisso inte är den pålitligaste källan, men borde väl stämma någorlunda i alla fall) har den första människan sitt ursprung i afrika för omkring 1.8-1.9 miljoner år sedan. Har det då någon som helst betydelse om vi överlever 400 miljoner år eller inte? Ja, Solen kommer förmodligen utplåna allt, men det spelar väl för i helvete ingen jävla roll? Det är för fan flera hundra miljoner år dit!

Tiden verkar vara av signifikant betydelse för TS och "meningen". Skiter det sig då om evigheten inte existerar? Det är inte helt lätta att utröna om "allt" eller "allt+evighet i himmelen" är lika meningslösa enligt densamme.

Jag tror inte på oändligheten i praktiken, det är bara ett matematiskt koncept som människan har varit "smart" nog att uppfinna, fenomenet har en startpunkt men inget slut. Men det är ändå mindre bisarrt än evigheten som inte har någon början eller slut i vilken TS ska spendera efterlivet.

Du sitter på en hög häst när du påstår att allting är meningslöst.
Hur kan du veta det? Och varför tänker du på så irrelevanta saker som att människan kommer dö ut??
Du lever på 2010-talet. Vår art dör när den dör. Vad ska jag med sådana tankar till?

Meningsfullt är att man har c.a. 80 år att spendera på att göra sitt livs investeringar i relationer, fylla sitt estetiska vakuum, upptäcka nya platser på jorden, ja, göra vad fan man vill egentligen.
Men som Kafka sade: "I am free, and therefore i am lost." Kanske är där du är?

Du väljer ju själv hur du ska spendera din tid, om det så är att whina på nätforum eller att försöka få ihop livet.

Sällan har väl rådet "Lev i nuet" varit mer passande.

Det är bara du själv som är ansvarig för ditt välbefinnande och din lycka. Hur du går tillväga är helt upp till dig, sålänge det inte skadar någon annan.

Och att på olika sätt "lura sig själv" att känna mening och lycka måste ju vara det smartaste man kan göra här i livet eftersom förmågan att känna lycka är den ultimata egenskapen.

Eller som Jan Stenmark uttryckte det i en skämtteckning : "En del är för dumma för att ha ångest. Det är smart."

Vissa av oss lever inte främst som ett kollektiv utan är individualister.

Vi väljer allt och utgåt från det vi har upplevt och lärt oss i det här livet. vi människor kommer från 0 kunskap om vad vi är och vad existens är.
vad vi säger att unuiversum är eller vad tid är är bara en så bra uppfattning som vi hittils har kunat få. Vi kanär troligen inte kapabla att första vad det här sjuka så kallade universum är.
En bra vide som går in lite på mitt sätt att tänka är den här videon

http://www.youtube.com/watch?v=KZ-i4ebetio

Au har bara det här livet att utgå ifrån så gör det du själv vill med det. lev för stunderna som upplevs som posetiva, gör saker du trivs med och skapa din egnaa mening med livet.

Att söka sig till gud eller relgioner är bara ett försök att lura sig själv att man förstår vad vi den här sjuka verkligheten är som INGEN människa kan förstå.

Varför finns den här meningslösa tråden? Känns det inte också meningslöst?

Jag trivs som en gris och skiter helt och fullt i dina fattiga grubblerier.
Du får förstås göra vad du vill med din subjektivt upplevda verklighet.
Tycker mest synd om sådana som dig.

Håller med, allting är meningslöst i slutändan. Därför undviker jag att ta livet seriöst och lever i nuet istället för att leva i det förflutna eller i framtiden.

Jag gillar att använda den här retoriska liknelsen till livet. Vi vet ju att vi alla kommer att dö, och att jorden inte kommer att överleva för alltid. Ta ett hus till exempel, eller något annat. Du ska bygga det här huset även fast du är fullt medveten om att den kommer att rasa ihop förr eller senare - när vet du inte. Varför anstränga dig till att bygga huset till att börja med? Är det inte meningslöst i slutändan? Jo, det är det, och det är precis min poäng.

Lite skrämmande är det ju, men ska vi vara realistiska så finns det inte något bevis för att universum har någon mening. Gäller bara att leva sitt liv till fyllo och vara glad.