Varför anstränger ni er, när allt ändå är meningslöst?

Skaffa barn, gå till jobbet, studerar?

Mänskligheten kommer inte att överleva som art, även om vi överlever 400 miljoner år, som hajarna har gjort, så kommer ändå solen att utplåna allt liv på jorden, förr eller senare.

Även om vi lyckas ta oss vidare till andra planeter, så kommer förr eller senare, alla stjärnor att slockna.

Det är en oerhört lång tid vi talar om, jag vet, om vi nu skulle lyckas fly från det här solsystemet men ändå, allt kommer att ta slut, livet har inget hopp om att existera för evigt.

Noll, zilch, nada.

Ingen Gud finns heller, säger ni, det finns alltså inte något efter döden heller.

Så varför anstränger ni er, när allting ändå är meningslöst?

Vad vet du om vad vi vet i framtiden?

I framtiden skulle man kunna tänka sig att vi har upptäckt universums hemligheter, och att vi lärt oss hantera dessa på ett sätt som gör att universums död inte betyder slutet. Kanske kan vi reda framåt och bakåt i tiden, skapa nya universum, resa mellan andra universum, förhindra universums död eller något annat skojigt som vi idag inte kan tänka oss.

Så långt lever ingen av oss dock. Och jag tror ingenting annat kommer att hända oss efter att vi dött. Därför tar jag till vara på den här chansen att leva. För den kommer inte igen.

Vad du anser att vara att "anstränga sig" kan för vissa ses som en investering, för man tror att denna investering kommer att ge en mer positivt effekt i slutändan.

Det enda som har betydelse är att man ägnar sin tid åt det som gör en lycklig vad nu det må vara under den märkliga korta stund vi har fått äran att uppleva medvetenhet i universum.

Investera? I vad? Att du ska leva i förhoppningsvis 80 år och sen vara död för evigt?
Vad spelar det för roll om man är lycklig eller olycklig, när allt ändå är meningslöst?

Ja, ungefär.

Anledningen till att jag gör allting är för att jag försöker göra mig själv lycklig. Varför leva kortare än 80 år om du kan vara lycklig när du ändå har en evighet att vänta?

Du har all tid i världen att inte finnas i evigheten. Men du har bara en mycket kort tid att finnas i medvetandet/livet. Jag ser det som någonting man bör ta till vara på

Oavsett om det har betydelse eller inte så är det jävligt kul och jävligt jobbigt att leva, det gör det värt att inte sätta sig ner på en stubbe och svälta ihjäl.

Håller med frågeställaren. Allt är meningslöst i längden. Fattar inte att jag inte har gett upp. Tror det ligger någon religiös ambivalens i bakgrunden. Om jag begår självmord så kanske jag straffas så att jag måste genomlida ytterligare ett dumt liv här på idiotjorden.

Jepp så är det. Det är bara att acceptera hur våra lagar och lustar har format jorden.

Varför anstänger du dig genom att skriva på FS?

Behöver ingen anledning..

Om det är meningslöst eller inte är upp till dig, hur du utnyttjar den tid du får. Att vi som individuella organismer är obetydliga i universum betyder ju inte att vi inte kan skapa oss en mening själva.

Du har själv valt att komma hit för att uppleva och erfara dualiteten, gott-ont, himmel-helvete, ljus och mörker. Varför kan man undra. Här blir det om än mer ännu flummigare. Du valde det dels för att förstå dig själv och dels för att expandera kärleken. Du liksom jag har smärta. Vi lider. Vi känner ångest, hat, depression, avundsjuka, sorg, rädsla. Alla dessa känslor har vi för att skapa en tredje väg. En väg där vi går igenom all jävla smärta och skapar kärlek. Det svåraste val du någonsin gjort var när du valde att komma hit i en fysisk kropp.