Lundsbergs skola stängs - ett politiskt beslut? [sammanfogat]

Från Lundsbergs elevråd:

Ge oss en ärlig chans!

Det är lätt att ha fördomar om det man inte känner till. Det är lätt att tycka, tänka och debattera. Det är lättare att tro på det som är negativt än det som är positivt.

I morse fick vi nya läroböcker och nu ska Lundsbergs skola stänga. Det känns tomt och fruktansvärt orättvist. Beslutet att stänga skolan kom så hastigt och oväntat att vi alla är i chock, vi vill skrika och gråta - VARFÖR?

Frågorna vi har är många, varför lyssnar ingen på oss? Vi säger att vi trivs, vi säger att vi älskar vår skola, vi säger att vi är som en stor familj och ni skriver att vi är sadistiska pennalister. Tomheten vi känner är gränslös. En journalist på TT sa ”Jag är inte här för de 99 % som känner sig trygga och som trivs” Det visar skevheten i den bild som media vill förmedla och felaktigheten i det beslut som fattats av skolinspektionen.

Att gå på Lundbergs skola är som att delta i ett läger där vi alla blir en del av en stor familj. Vi skäms inte för att kalla oss för en familj. Vi äter frukost, studerar, idrottar, sjunger och ser på film ihop. Vi har våra vänner runt omkring oss varje dag. Lundsberg är vårt hem och nu känner vi oss hemlösa. Vart ska vi ta vägen?

Återigen har Skolinspektionen kommit till vår skola med en förutfattad bild. Ingen har talat med oss. Vi har under en lång tid känt oss förföljda av media. Ni ställer frågor och filmar, men ni lyssnar inte. Allt vi säger vänds emot oss, allt vi säger misstolkas. Vi har känt ett tryck utifrån, en vilja att stänga skolan, något som för oss känns väldigt olustigt. Vi som går på skolan trivs enormt bra, våra lärare, våra elevhemsföreståndare och vår ledning med rektor och internatschef lägger ner sin själ i sitt arbete varje dag. Om vi inte hade trivs oerhört bra på Lundsbergs skola hade vi ju inte valt att gå här.

Vi försöker varje dag göra det som är rätt och gå rakt och när vi snubblar är ni där och filmar. Vi är barn och vi gör vad vi kan. Vi älskar varandra och vår skola och nu vill vi bara gråta. Om vi ska tala klarspråk känner vi oss våldtagna av media, skolinspektionen – ja av alla er där ute som tror att vi är sadistiska pennalister. Vi är vanliga ungdomar som fått chansen att gå på en helt fantastiskt skola.

Vi har jättefina studieresultat på Lundsbergs skola. Vi har små klasser, lärare med ett enormt engagemang, elevhemsföreståndare och en ledning som finns där för oss dygnet runt, varje dag. Trots att vi upplever att vår skola är den bästa i Sverige, så ska den stängas. Det märkliga är att Lundsbergs skola är just en sådan skola som vår utbildningsminister Jan Björklund alltid har efterlyst med ordning och reda, hög närvaro, lärarengagemang och kunskap i centrum. Varför går han nu emot sina egna ideal?

Bilden media målat upp av vår rektor är hemsk. Staffan Hörnberg har arbetat vid Lundsbergs skola i nio år och har under sina första sju år på skolan inte tagit ut någon semester. Vår rektor arbetar alla veckodagar och alla helger, han svarar på telefonen dygnet runt och vill man prata med honom kan man alltid knacka på hans dörr. En rektor med större engagemang och värme för sina elever finns inte i Sverige.

Den största kränkningen i Lundsbergs skolas historia var beslutet att stänga skolan. Ni har kränkt oss alla. Ni har tagit en del av oss ifrån oss. Ni säger att ni tar beslutet för vår skull men det är inte sant. Ni har inte lyssnat, ni har inte läst, ni hade bestämt i förväg.

Hur många gånger ska vi behöva säga att vi känner oss trygga? Vi accepterar inte att äldre elever behandlar yngre illa. Vi vågar säga till om någonting inte känns bra. Vi har alltid någon att vända oss till. De vuxna på skolan och på elevhemmen lyssnar alltid på våra berättelser och vidtar de åtgärder som krävs.

Vår största förhoppning och önskan nu är att vi får komma tillbaka till vår älskade skola så snart som möjligt!

28 augusti 2013 Lundsberg

Elevrådet på Lundsbergs skola
Genom Gustaf Littorin