Söker en i(sm)

Sammanfattning: söker den mest extrema skeptisism inom epistemologin som existerar iöht... men som är starkt förankrad i empirism.

Av erfarenhet så är jag ganska säker på att jag inte vill diskutera denna ism på flashback, då folk här verkar vara retards. Därfär behöver jag finna ett namn på denna i[sm], så att jag kan läsa om den i mer avancerad litteratur.

Beroende på hur ens neuronnät är snodd, så upplever man den externa omvärlden som X. I vårt fall verkar den 3D, och en blandning av olika färger.

Den holografiska principen visar oss att världen faktiskt kan vara 2D.

Allt ovan tänks med ett intellekt som tänker som den gör för att vår hjärna är "wired" på det sättet.

Överväg nu detta. Skalar vi upp skallbenet och tittar på hjärnan i en spegel, så ser vår hjärna ut som den gör (pga den perception vi har.. åter igen hur hjärnan är "wired").. helt klart 3D, .. men kanske valfri färg om vi ska experimentera med observerarens hjärna..

Ponera att vi mixtrar om i vår hjärna nu (som vi ser i spegeln.. vi ser vår egen hjärna i spegeln) helt random tills dess att allt börjar se 4D ut, men där vår perception ändå helt funktionellt reflekterar den externa omvärlden.

En yttre observatör tittar på när vi utför hjärnkirurgi på oss själva. Hon undrar självklart vad vi håller på med. Vad de än pratar om, så är vår hjärna nu konfigurerad/opererad så att det vi säger om vår upplevda externa omvärld uttryckt i språk mappar fint med hennes observationer. Men i vår värld finns inte TID längre, utan vi är i vårt medvetande någon helt annan godtycklig men funtionell existens. Vi har inte ens ett medvetande längre, det är något annat väldigt konstigt... som vi inte kan tänka oss i vanlig mänsklig kognition.

Ja, alltså, jag är inne på någon slags extrem skeptisism inom epistemologi. Har checkat in den klasiska och samtida missionärtråkiga realism/anti-realism diskussionen och annat. I mina ögon är de fortfarande jävligt naiva.

Det jag menar är att den externa omvärlden förmodligen (hypotes) kan oändligt många representationer då dess kommunikation med ett holistiskt medvetande kan gå igenom vilka godtyckliga men ack så funktionella (dvs.. får tex en organism att bete sig adaptivt.. kanske också efter ett filtrerat output men med ett nonsensemedvetande) filter som helst. En vanlig glaskula skulle kunna vara en perceptionell artifakt av tex en del av något annat komplext medvetande.

Ingen idé att jag pratar om detta med retards på flashback, utan undrar bara om någon känner ingen diskussionen och vet vilket specifikt område inom filosofin detta är. Som jag skrev så är det inte sånt skit Hume och resten av alla retards pratat om.

Oj! Du kanske skulle lära dig att uttrycka dina tankar lite tydligare innan du talar illa om Hume och andra kunskapsteoretiker. Det är mycket sannolikt att det är din läsning av Locke, Berkeley, Hume och Kant som är naiv, inte deras texter. Det är hur som helst omöjligt att förstå din tanke ovan utan att du explikerar något enormt.

Det är oklart för mig om du menar en diskussion om subjektiva upplevelser eller en diskussion om en yttre verklighet. Här är några källor som kanske (?) kan leda dig vidare, men jag råder dig att först ta en ordentlig vända genom de idéer du avfärdade alltför lättvindigt ovan först:

http://en.wikipedia.org/wiki/What_Is...to_Be_a_Bat%3F
http://en.wikipedia.org/wiki/Hilary_...y_and_ontology
http://en.wikipedia.org/wiki/The_Cri...of_Pure_Reason

Eventuellt kan du ha glädje av det här också, det är svårt för mig att avgöra av ditt inlägg som behöver skrivas om för att en läsare ska kunna hänga med:
http://en.wikipedia.org/wiki/Twin_Ea...ght_experiment

Att vara koncis är inte min starka sida. Återkommer. Ska titta på länkarna sen också.
Hinner inte nu.

Buddhism/Zen kan, i vissa versioner,räknas som empiriskt grundad extremskepticism. Enligt dem så har vi bara rena sinnesupplevelser. Allt kan reduceras till upplevelser. Allt annat som språk, koncept och tankar är bara godtyckliga extrapoleringar och indelningar av den rena sinnesupplevelsen. Även indelningen Subjekt/Objekt är koncept som vi tilldelar våra upplevelser. De finns inte där från början.
Vetenskap och filosofi blir i detta fall meningslöst då det bara handlar om skriftliga utsagor, tankar och matematik. Detta är enligt denna position bara vackra konceptuella system. Den yttersta verkligheten är sinnesintryck (ren sinnesdata). Om man mediterar kan man lära sig bli fri från koncepten och tankarna och se verkligheten och sig själv som den är (enligt dem i varje fall). Allt som finns är en följd av sinnesintryck som vi sedan väljer att tolka. Det finns heller inget "Jag" i kedjan av intrycken.
Det finns mycket att läsa om detta, bara att söka på google eller youtube.

Det kanske blir intressant att se vart du tar vägen
Min reaktion var också "Humefierad": Kan man bli mer skeptisk och noggrann än Hume?

Betydligt. Läs Hegels Phenomenology of Spirit.


Detta kommer farligt nära någon form av oxymoron. Att det alls skulle finnas någonting som är värt att beskriva som 'extrem skeptisism' ens i relativa termer i anknytning till doktrinen att 'kunskap står att tillgå genom erfarenhet' är ganska tramsigt. Däremot är jag rätt säker på att det du letar efter står att finna i s.k. fallibilism, dvs. standardutgångspunkten för den gode vetenskapsmannen. Alternativt kan du försöka dig på att studera Pyrrho eller Sextus Empiricus.


Om du anser att våra representationer har en väsentlig påverkan på den externa världen är du inte empirist utan idealist. Om du inte anser att våra representationer av världen har denna särskilda inverkan har du inget problem, då den externa världen förblir som den är oavsett hur den representeras. Detta är den empiriska utgångspunkten.

Trots ditt tämligen naiva upplägg påminner det hela på ett trevligt sätt om Kants Transcendental Idealism. Dvs. att det vi upplever (representationer) står i en position av beroende till oss: det är vi som gör att dessa representationer manifesterar sig som de gör. Det är därmed möjligt att helt undkomma skeptisism vad gäller dessa representationer, då vi har fullständig tillgång till dem eftersom de alla anpassats i enlighet med våra subjektiva begränsningar. Cf. Critique of Pure Reason. Däremot kan vi inte enligt denna position veta någonting alls om det som för oss inte är en representation, då detta s.k. 'thing in itself' ligger bortom 'the conditions of possibility of experience', dvs. bortom våra subjektiva begränsningar. Vi kan alltså inte säga någonting om det som för oss inte är möjliga upplevelser, men vi kan å andra sidan säga allt om det vi faktiskt upplever.

Hej! Om jag skulle följa alla välmenade lästips vore detta sista gången ni hörde av mig

Nej! På fullt allvar hävdar jag att om en filosof har något viktigt att förtälja
så KAN detta göras i några få rader som sedan kan förtydligas i en kommunikativ dialog.

Tyvärr använde sig nog Hegel mest av ett metaforiskt språkbruk som visserligen inspirerar
somliga fantasifulla läsare men repellerar de flesta nyktra läsare.
Något av bestående värde kan iaf inte jag hitta (inga käll hänvisningar till Hegels Teorem eller så) i den moderna filosofiska litteraturen.

Vad gäller din attack mot Österländsk filosofi stödjer jag dig, om jag nu förstått dig rätt.
Det HAR bedrivits intressant forskning där, exempelvis har Freges semantik föregriptits redan på 600 talet! Men den fria tanken ersattes av ett närmast religiöst pokulerande i vad som menats med det sagda och än idag blickar österländsk filosofi orubbligt i backspegeln.

(1) Varför gör du uttalanden av den här typen när du inte läst boken?

(2) Du menar alltså att:

1. En filosof har ett bestående värde om denne har ett Teorem som återfinns i den moderna filosofiska litteraturen.

2. Hegel har inget Teorem i den moderna filosofiska litteraturen.

3. Alltså har Hegel inget bestående värde.

Enligt detta argument ryker majoriteten av världshistoriens filosofer. Utan att gå in på just vilka som gör det drar jag trots det slutsatsen att det är ett riktigt dumt argument.

Heh! Du ville nog gärna införa legimitation för filosofer va?
Ganska bra tolkat... största felet är att du tolkar teorem snävt.
Jag menade, vilket en intelligent eller lyhörd person skulle förstått,
"teorem eller dylikt kvalificerat forskningsresultat".
Hegel åstadkom inget av bestående värde, hur du än uppskattar honom personligen.

(1) Inte alls. Problemet jag har med ditt tillvägagångssätt är att det i brist på bildning saknar en relevant utgångspunkt att kritisera. Om du inte har en aning om vad personen i fråga har sagt har du i princip ingen möjlighet att alls argumentera emot den personen. Det du ägnar dig åt för tillfället saknar en grundläggande argumentationsstruktur och är därför filosofiskt ointressant.

(2) Jag 'tolkade' det du sade precis som du skrev ner det. En lyhörd och intelligent person har den läsförståelse som krävs för att inse att "teorem" inte betyder "teorem eller dylikt kvalificerat forskningsresultat" såtillvida personen som skrev ner det inte är i ett desperat behov av att omformulera det som skrivits för att därigenom kunna slingra sig ur en fullständig idiotförklaring.

(3) Han åstadkom mycket av bestående värde, men det är nog sant som du menar att mycket av det saknar betydelse för gallerispelare som du. Trots detta finns det åtminstone en idé som han åstadkommit som nog måste sägas ha 'bestående värde' idag, oavsett vad man har för personliga åsikter. Detta är förstås den Marxism som Marx formulerade genom sin tolkning av Hegels filosofi. Hade Hegel inte funnits hade en av världens i särklass mest inflytelserika filosofiska teorier aldrig tillkommit. Om du vill påstå att detta är någonting som av någon anledning inte bör räknas som ett bestående inflytande eller annars något som inte står att finna i den moderna filosofiska litteraturen är det du som har bevisbördan och inte Hegel.

Men det har jag ju: Det mesta Hegel sagt är strunt.
Du FÅR kalla mig idiot, det är bara idioter som håller med dig
Jaha! Vet du inte att till och med kommunisterna överger Hegels Dialektik? Marx hade åtminstone en förnuftig tanke, och det är nog många människoliv som skulle sparats om han haft förstånd att strunta i Hegel.