Kan man egentligen ifrågasätta Hitlers moral?

Kan man egentligen ifrågasätta Hitlers moral?

Om man förutsätter att han ansåg att det var hans moraliska skyldighet att utföra en etnisk rensning, då (om) det var hans fullständiga övertygelse. Har han då inte följt sin egen moral?

Frågeställning.
Är moral ett subjektivt eller objektivt fenomen? Har synen på moral förändrats genom århundradena? Finns det en definitiv (god/bra) moral?

Vem ger någon rätten att ta någon annans liv?

Ja vem förbjuder det i det här fallet? Är det ens övertygelse att det räddar fler liv och att tagna liv resulterar i att vågen i slutändan slår positivt för majoriteten av folket så är det fortfarande Hitlers egna moral vi pratar om.

Begreppet moral borde väl på något sätt inkludera en empatisk förmåga. Att ta miljontals människors liv - även om syftet är ''gott'' - är inte speciellt empatiskt.

Svenska Wikipedia kanske inte är den bästa källan, men om man ska utgå från att dess definition av moral stämmer så är etnisk rensning inte speciellt moraliskt.



Att mörda miljontals människor följer varken etiska normer eller god sed och är - vilket de flesta troligtvis håller med om- inte rätt.

Ok. Låt mig ta ett annat exempel.
Jag såg en dokumentär för 20-25 år sedan. Jag tror att det rörde sig om forna Jugoslavien, men kan inte svära på det. Den handlade i alla fall om transport av nötkreatur.
Vad de gjorde eftersom det var ekonomiskt försvarbart var att de slog av benen på nötkreaturen och staplade dem på varandra. På så vis höll sig köttet fräscht och de behövde inte investera i dyra frysbilar.

Var det moraliskt försvarbart? I deras kultur hade - förmodar jag - inte boskap något värde annat än som handlingsvara.

Finner det definitivt dåligt att döda i alla situationer förutom att ända någon varelses lidande, moraliskt sett är det alltid motsatsen till det goda i världen att döda entiteter som befinner sig i en livsduglig form. (Edit; självförsvar, någon inkräktar med avsikt att skada eller döda en oskyldig till mig like).



Denna moral är knappast svartvit som hitlers foton, jag äter kossor fast jag gillar dom, jäkla gott asså. Adolf gasade ihjäl några människor med enligt honom udda etniciteter, deras liv kanske inte var mer värda än hans masterplan.


Jag dödar fastän jag tycker det är fel, för upplevelsen att äta är värt den moraliska befläckelsen...
Hitler kanske hade en jäättestor moral så några judar gör ingen större difference, inte så att han uppskattade själva lidandet men förbisåg det, bländad av gloryn i storyn i huvudet om sin rensade värld....

vissa gillar renrasiga utopier, andra burgare, båda kräver sina offer men inte lika hårt

Om vi utgår från att den ekonomiska vinsten i behandlingen av nötkreaturen är ''det goda syftet'' i det här fallet kan man likna det vid ditt första exempel, men även i det här fallet placerar man en subjektiv uppfattning om ''det goda syftet'' (maximal ekonomisk vinst) över andra frågor som etisk behandling av djur (som visserligen kan variera mellan olika kulturer), empati, god sed, rätt och fel, etiska normer, etc.

Personligen tycker jag att man - för att kunna avgöra om en handling är moraliskt försvarsbar eller inte - ha ett objektivt perspektiv där man tar hänsyn till alla de inblandades aspekter och i båda dina exempel tar man inte hänsyn till den andra parten - förintelseoffren och nötkreaturen, utan handlar från ett subjektivt perspektiv där den ena sidan gynnas och den andra missgynnas.

Om att "mörda miljontals människor" vore den etiska normen och god sed hade det då varit rätt?

Moral kan enbart existera i subjekt, dock kan subjektet påverkas genom uppfostran och propaganda för att få en specifik moralisk inriktning. Just det att du pratar om "normer" är ett tecken på kultur som uppfostrar sin befolkning att följa specifika moraliska riktlinjer. Dessa riktlinjer förs senare vidare till kommande generationer med små ändringar. I det moderna samhället så fostras vi (eller manipuleras, beror på hur man ser det) mot en specifik inriktning från skola/media/familj (tidigare så var det religionens uppgift).

Fråga en slumpvis svensk varför det är fel att döda och 9 gånger av 10 så svarar dem "det bara är fel", 10:de gången så kör de Jesus-svaret "jag vill inte bli mördad och då ska jag inte mörda någon annan". Problemet är att en stor majoritet bär på en moral de inte kan rationalisera eller argumentera för. Denna moral har inpräntats så djupt i deras huvud att de reflexmässigt svarar enligt mallen. Testa att argumentera rationellt och logiskt kring en "icke politisk korrekt" åsikt och du kommer få se känsloargument efter känsloargument och en person som slingrar sig då denna person enbart vet att det är "rätt" eller "fel" utan att kunna förklara varför.

Moral existerar bara i fantasin och används som ett verktyg för att kontrollera den stora massan. När någon agerar utanför "normen" så är den stora majoriteten överens om att denna person ska straffas då majoriteten av individerna bara följer koden utan att reflektera om varför. Moraliska koder existerar enbart i samhällsbyggande syfte dvs skapa någon form av ordning i kaoset.

Det är därför jag tror att mångkultur aldrig kan fungera på en liten geografisk yta för med olika kulturer medföljer olika moraliska koder (moralisk manipulation). Olika moraliska koder kommer leda till konflikter mellan grupper då en grupp tycker t.ex att kvinnan är underställd mannen och ska bära slöja medan den andra anser att kvinnor och män är jämställda (Eller tusen andra exempel).

Rätt och fel är egentligen bara definitioner utifrån ett subjekt, om subjektet har en specifik moralisk kod så kommer detta subjekt svara efter denna. Så kan man ifrågasätta Hitlers moral? Nej då han bara följde den moraliska kod som han som subjekt har "valt"/"utvecklat", blivit indoktrinerad till eller helt enkelt offer för rådande omständigheter. Som subjekt kan man kritisera andras subjekts moraliska koder men då måste man vara medveten att man just är enormt subjektiv i frågan.

Lång och klyddig text men pallar fan inte skriva om den.

Jag hör vad du säger och jag har inget svar på vad som är rätt eller fel. Det är ren nyfikenhet som driver mig och så klart egna funderingar.

Men en undran, är det inte ett samhälles normer som skapar samma samhälles vedertagna moral? Är moral en social konstruktion eller biologisk?

Svarar med ett citat:


"One thing I like to remind you of at this point is, in this world, on this planet, most of the harm, most of the pain, most of the suffering has been caused to people, to humankind, only with good intentions, not with bad intentions. The maximum slaughter and killing has happened on this planet only with good intentions. If you look at the world, the fight is not between the god and the bad. It is always the good people who are fighting. If you are a good Indian, you fight a good Pakistani; if you are a good Hindu, you fight a good Muslim. The better you are, the more you fight. It is not the bad people who are fighting each other. It is always good people with good intentions. Even somebody as brutal as Hitler, who caused so much pain and suffering on this planet, did it with good intentions. He wanted to create a super world - a great intention!"

Sadhguru Jaggi Vasudev
From the book Encounter the Enlighted.

Men jo, du tog orden ur munnen på mig. Tack för ett tydligt och klargörande svar. Det är så mina tankar runt moral också rör sig.

Jag tror att det finns "objektivt" gott, i bemärkelsen att jag tror på någon form av teleologi, dvs. ändamål eller syfte. I bemärkelsen att jag tänker mig att en blomma har en slags "drift" till att växa, frodas och blomma snarare än att vissna och dö. Den behöver således bra jordmån, vatten och sol.

På samma sätt tänker jag mig att det finns bra och sämre sätt att vara människa på. Att det i själva vår organiska natur ligger att det är bäst för oss att vara mätta, levande, fria, hälsosamma, trygga osv. Och att vi i egenskap av människor också är sociala, lingvistiska och skapande varelser och att det inneboende i detta finns olika sätt att vara bra; i våra sociala roller, i vårt fria skapande osv. Och därtill objektiva förutsättningar som krävs för att vi ska kunna blomstra i dessa olika sätt att vara människa på.


I dessa banor tänker man också inom den klassiskt etiska traditionen, från antiken via medeltiden fram till moderniteten på 1600-talet någon gång. Vissa filosofer tänker fortfarande på det här sättet, ex. Alasdair McIntyre men de flesta samtida moralfilosofer tänker sig att moral på något sätt måste grundas i individernas subjektiva preferenser (en följd av att leva i en marknadsekonomi antar jag) och att det inte finns någon koppling mellan hur saker är (fakta) och hur saker bör vara (värde). Det förra tillhör världen, det andra tillhör människans åsikter och aldrig mötas de två. Ett underligt dualistiskt tänkande imo.