Citat:
Ursprungligen postat av
grelin1999
Vi vet dock båda att scientologer är väldigt begränsad i att sortera ut material, eftersom LRH och tech inte får betvivlas.
Jo, om man ser på det ur scientologikyrkans perspektiv så blir det så. Men det roliga är att om man tittar på vad Hubbard faktiskt skrev så blir det en annan historia.
Han skrev uttryckligen att man ska ifrågasätta och bilda sig en egen uppfattning, och att det är därför som instruktörerna bara ska hänvisa till texterna, och inte ge sin tolkning.
Att det sedan inte är på det viset inom scientologikyrkan är en annan fråga.
Citat:
Ursprungligen postat av
grelin1999
Jag antar du antyder att jag befinner mig nånstans längre ner på tonskalan. Och jag antar du har bestämt var det är. Okej, fine, jag tror inte på tonskalan.
Dock tycks mig de scientologer jag träffat befinna sig i nåt av de lägre nivåerna, om det nu finns nivåer.
När scientologer påstår att de är högt på tonskalan är jag förundrad. Vad innebär detta egentligen?
Oavsett vad du tycker så är tonskalan faktiskt användbar, och det finns idag många faktiskt ganska liknande skalor inom psykologin. Naturligtvis är scientologins tonskala alldeles för invecklad och man kan ju strunta i punkterna under noll, men att säga att du inte tror på tonskalan är bara strunt. Den fungerar som den gör, och du använder den säkerligen helt omedvetet varje dag, och det ska jag förklara lite kortfattat:
För varje emotionell nivå på tonskalan har vi en kommunikationsfaktor. I området kring apati kommunicerar en person i stort sett inte alls. Personen själv verkar inte vara där. En person som är arg lyssnar dåligt och menar inte alltid vad han säger.
Det finns även en verklighetsnivå för varje nivå på tonskalan. Det har både med observation och upplevd verklighet att göra. Någon i apati observerar inte och allt är grått och vagt. Någon som är arg ser måltavlor för ilskan bättre än något annat, men för att kunna vara mottaglig för verklig observation så måste man vara strax över konservatism, där 3,1 är milt intresse på scientologins tonskala och 3,5 är starkt intresse. Det är först där som full observation sker. Alla lärare vet ju t.ex. att en uttråkad elev inte lär sig lika mycket som en intresserad elev.
Vad har man då för nytta av att känna till denna skala? Jo man kan använda den till att hjälpa någon att höja sin ton genom att man lägger sig något över deras ton i konversationen. Upp till och med punkten sorg är det däremot oftast bäst att lägga sig på samma nivå först för att skapa kontakt. Högre emotion är overklig för en person med låg ton och apatiska personer hör bara apatiska kommentarer, och efter etablerad kontakt kan man försöka höja tonen något. Någon som är i sorg behöver "bearbeta sorgen" och det gör man genom att tala om sorgen på den nivån. Att tala om sorg på uttråkad nivå eller att glättigt säga "Det blir bara bra ska du se" ger inga empatipoäng. En arg person hanterar man däremot bäst med uttråkning (om man klarar av det). Att lägga sig på samma nivå som motpart håller bara ilskan igång, men visar man uttråkning så finns ingen motpart och luften går ur ilskan. Om man däremot lägger sig för högt och är munter i stället för uttråkad så kan man få ilskan att övergå i förtvivlan.
Om du tänker efter så använder du säkert "tonskalan" helt naturligt i ditt umgänge, men det finns folk som kan ha nytta av att titta närmare på tonskalan och hur man kan använda den, och då tänker jag på personer som har mycket kontakt med andra, som t.ex. försäljare, lärare, läkare, supportpersonal och poliser. Vilka siffror man sätter på varje nivå är däremot helt oväsentligt – det viktiga är ordningsföljden från apati till starkt intresse. Nivåerna under apati och över starkt intresse har egentligen ingen praktisk funktion, så vitt jag kan se.
Citat:
Ursprungligen postat av
grelin1999
Tonskalan är ännu ett av Hubbards försök till tankekontroll. Poängen är att de som kritiserar scientologi befinner sig längst ner, medan scientologerna befinner sig högre upp. Samt så blir man inom rörelsen applicerad en högre nivå om man är "god" och lydig, medan om man är upprorisk får man veta att man sänkts en nivå....
Det där får du nog förklara lite närmare. Det har jag inte sett under mina år inom scientologin. Det enda som du möjligen kan ha rätt i är att "kritikerna" oftast sägs vara på nivån 1,1, som det finns ett nytt svenskt ord för: skenvänlig, dvs någon som är till synes vänlig och välvillig, men som egentligen bara vill förstöra för andra.
Problemet med scientologikyrkan är att de inte kan tänka tanken att det skulle kunna finnas något sådant som "berättigad kritik". Alla kritiska har automatiskt gjort något illa som de vill dölja. Att scientologikyrkan själv skulle ha kunnat göra något illa som förtjänar kritik finns inte på kartan.
Det som kyrkan helt har missat är att Hubbard skrev att dem som gjort något mot någon annan som de vill dölja "hittar på något att kritisera" om den personen. De blandar alltså ihop påhittad kritik med faktisk välförtjänt kritik och anser att all kritik är tecken på att man vill dölja sina egna felsteg. Sjukt är vad det är.
Det är ju bara när någon kommer med "obefogad kritik" som det gäller, även enligt Hubbards egna texter, men enligt scientologikyrkan är all kritik alltså obefogad.
Citat:
Ursprungligen postat av
grelin1999
det lustiga är att Hubbard själv nämnde inte särskilt många konstruktiva aktiviteter. Scientologer gör en massa konstruktiv för att göra världen bättre, enligt honom, men vad exakt? Välgörenhet tror man inte på (ge inte något för inget), högre utbildning tror man inte ger nåt...
Det enda som gör världen bättre enligt Hubbard-flubbard är Scientologi. Köpa kurser och böcker. Spendera alla sina pengar och all sin tid i ett litet innestängt rum. Det är kanske det man gör med sitt "högre IQ"? I själva verket är sektologin det mest meningslösa man kan ägna sig åt.
Det har du helt rätt i. Hubbard talade mycket om att göra samhället bättre, minska brottslighet, minska missbruk, förbättra skolorna, osv., men det var inte något som han själv ville ta aktiv del i, och inte kyrkan heller.
Hubbard talade om att hjälpa missbrukare, hjälpa till vid katastrofer (frivilligpastorer) och undervisa i fängelser, men aldrig i livet att kyrkan skulle få för sig att göra det gratis.
Hubbards hela idé är att hjälpa de kapabla att bli mer kapabla, och tanken är att de sedan ska inse att de behöver hjälpa dem som är mindre kapabla, men scientologikyrkan har inte kommit dit och lär aldrig heller göra det. Hubbard försvarade den tanken med att det krävs mindre arbetsinsats att göra redan kababla mer kababla än att ta sig an samhällets lägre skikt (som ju inte kan betala). Att det skulle kunna gå att ha båda inriktningarna samtidigt föll honom tydligen inte in ...
Och det enda som kyrkan gjort medlemmarna mer kapabla till är att kunna betala mer till kyrkan.