Vinnaren i pepparkakshustävlingen!
  • 5
  • 6
2015-08-05, 18:58
  #61
Medlem
Jag käkade doser kring 1800 mg i typ en månad och sen hoppade ner till 300mg nån dag och sen sluta helt. Det var helt chill, lite svårt att sova men annars inga större problem
Citera
2015-08-06, 11:46
  #62
Medlem
Citat:
Ursprungligen postat av b00nde
Jag käkade doser kring 1800 mg i typ en månad och sen hoppade ner till 300mg nån dag och sen sluta helt. Det var helt chill, lite svårt att sova men annars inga större problem

går ja, men du har rätt mycket tur. Alla har inte den turen.
Citera
2015-08-06, 13:29
  #63
Avstängd
Citat:
Ursprungligen postat av b00nde
Jag käkade doser kring 1800 mg i typ en månad och sen hoppade ner till 300mg nån dag och sen sluta helt. Det var helt chill, lite svårt att sova men annars inga större problem

Citat:
Ursprungligen postat av voicesvoices
går ja, men du har rätt mycket tur. Alla har inte den turen.

Ja, precis.
Men det verkar bevisligen vara så att vissa klarar sig. Jag tillhör själv den gruppen. Men det finns ingen anledning att betvivla att folk som slutar har ett helvete. Varför skulle de ljuga om det? Det är lite tyråkig tendens att just lidandet av Lyrica ska förminskas. Dessutom så är det en farlig signal till de som börjar att de tror att de sen kan klara sig.

Det är omöjligt att veta på förhand. Det är inget sällsynt att visa klarar sig från AT och abstinens från mediciner och droger som har ruseffekt. Det beror bl a på antalet dopamin-receptorer i hjärnan. Har man färre än normalt så får man ett kraftigare rus och kraftigare AT. Har man för många receptorer så mår man i regel dåligt av droger. Och sen finns det en liten grupp som har nästan exakt 'mittemellan' och de får inget nämnvärt rus alls och inte heller någon AT/beroende. Det är naturligtvis 'lätt' för såna personer att säga att det är lätt att sluta...

edit: sen tycker jag det är dålig stil att klassa ner de som lider som whiners
Citera
2015-08-19, 09:07
  #64
Medlem
Jo tack, lyrica AT är en riktigt intressant upplevelse. Jag gick av 7-800mg om dagen (ibland mer) efter 3 månaders bruk, första dagen var smärtfri, andra dagen så blev det till att bita ihop för att inte lägga sig ner på golvet och vänta på att dö. Man blir en helt annan människa, oförmögen att göra enkla uppgifter på grund av den förlamande ångesten som sätter sig i ryggraden och bröstet och snörper åt. Till min förvåning så fungerade Lergigan bra mot det värsta, det fick mig att slappna av i kroppen åtminstone, vilket tar udden av det som sitter i skallen en gnutta.

Mitt tips till er som går av Lyrica: Hur mycket det än tar emot, läs en bra bok. Tvinga dig själv trots att kroppen bara skriker åt dig att det inte är roligt öht och att du borde hänga dig. Det kommer (förhoppningsvis) att hjälpa efter tio-tjugo sidor. Det flyttar dig från verkligheten in till en annan där det handlar mer om karaktärerna och händelserna i boken än om din dryga AT.

Böcker är bra hjälpmedel i många situationer i livet. Läs helst Sci-Fi/Space Opera, sånt som inte kopplar till något i din verklighet. Bra val är: Neal Asher - The Skinner och Peter F Hamilton - Pandoras star. Båda böcker är början på serier, så om du är typen som sträckläser så finns det i Ashers fall minst tio till böcker i samma universum, och Pandoras star är början på en trilogi samt en till uppföljartrilogi med 1000+ sidor i alla. Go! Enjoy! Don't do drugs!
Citera
2015-08-19, 13:45
  #65
Medlem
auto607989s avatar
På mig fungerade inte Lyrica överhuvudtaget, Va uppe i doser på 1,5gram om dagen och det hjälpte inte min ångest alls och fick heller ingen som helst abstinens när jag gav upp efter nån månad.
Testade att blanda med nån bira men även där utan resultat.
Ganska fascinerande hur olika alla människor är.

mvh
Citera
2017-03-04, 02:12
  #66
Medlem
Citat:
Ursprungligen postat av NymfoMania
Det här är mitt första inlägg här inne på flashback men jag hoppas att det hamnar rätt.
Jag är ''newbie'' på tabletter med mera, känner mest bara till tramadol och sånt som jag själv fått utskrivet som sobril,cymbalta osv.
Nu till ämnet så ville jag bara skriva av mig om några utav mina värsta dagar i mitt liv.
Jag har haft kontakt med vårdjouren och psykakuten rätt mycket för jag ville ha hjälp med ångesten och oron men eftersom det är semestertider så kunde dom inte hjälpa mig med något än sobril vilket jag inte tyckte fungerade så kände att jag behövde hitta ett annat alternativ.
(vet jag är en idiot och det erkänner jag)
För två veckor sen hittade jag och snodde lyrica 150mg av en släkting till mig som hade två fulla burkar så jag tänkte att han inte skulle sakna ett tiotal, jag läste på lite lätt och började ta rätt ofta(varje dag) i ungefär två veckor.
Första dagarna va lite flummiga och det va rätt skönt på sitt sätt att jag orkade ta mig igenom dagarna fast jag va lite seg.
Men när jag märkte att toleransen ökade och jag va uppe i tio sista dagen så ville jag inte ha dem mer så jag beslutade att spola ner dem i toaletten dem jag hade kvar och tänkte inte mer på det.
Första dagen utan lyrican va ingenting utan dagen flöt på som vanligt andra dagen kom ångest från helvetet, och jag fick grova ångestattacker som varade länge och allt kändes onormalt.
Jag blev rädd för allt och klarade inte ens att gå ut med min hund.
Jag har aldrig upplevt något liknande och frös och svettades och psyket va förstört.
ringde vårdjouren och berättade om allt men vågade inte berätta att jag hade tagit så stora doser(dum som jag var) och hon tyckte jag skulle lägga in mig bara över natten men jag trodde jag kunde uthärda det själv.
Låg i sängen och bara skrek och grät och va otröstlig till slut lyckades jag bli lugnare och trodde det värsta va över och att allt kommer va normalt dagen efter men nope.
Hann knappt att vakna innan jag fick en käftsmäll av ångesten och hela världen va upp och ner, visste inte vem jag va längre och kroppen kändes som den skulle dö vilket jag också trodde jag skulle göra.
Väggarna kändes konstiga, psyket kändes konstig och jag va helt övertygad att det alltid skulle vara såhär nu hädanefter.
kunde inte tänka normalt eller försöka ta mig till att göra nånting, skrek och grät så det gjorde ont, kom inte ens ur sängen och ville bara dö.
Ringde min mamma och fick förklarar situationen mellan andningarna och att jag va livrädd och behövde hjälp och hon bad pappa att köra in mig till psykakuten(ja jag bor hemma fortfarande i brist på jobb) måste också tillägga att mina föräldrar aldrig känt till något av mina tidigare misstag så dom blev verkligen oroliga.
Pappa kom hem från jobbet och körde in mig, under tiden kunde jag inte säga ett ord eller ens orka gråta mer allt va bara tomt.
Kom in och det va väntetid i två timmar tills läkaren kunde träffa mig och pappa tyckte vi skulle åka och äta.
Kroppen va hungrig men jag mådde illa som sjutton och fick knappt i mig nått.
Vi åkte tillbaka efter att dom ringt och sagt att läkaren kunde ta emot mig och jag fick komma in och berätta vad som hänt.
Då va jag ärlig och sa hur mycket tabletter låg på och hur många jag tagit. sa också att jag inte känner igen min omgivning och va helt övertygad om att detta inte va mitt liv eller min kropp att det känns som om nått är otroligt fel för jag vet inte vem som stirrar tillbaka i spegeln!
Dom tog massa prover och sen frågade han om jag ville stanna över natten men jag vägrade för jag kände mig säkrare hemma så fick med mig sobril och dem har jag tagit nu i två dagar och jag vet att det låter konstigt men jag är bara lycklig över att jag överlevde då jag va helt säker på att jag skulle dö eller att min värld alltid skulle se ut som den gjorde dom dagarna.
I skrivande stund har jag bara lite lätt huvudvärk och illamående men har lyckats städa lite och äta normalt vilket känns underbart.

Jag har lärt mig min läxa iaf och låter säkert som en idiot men jag ville bara ha nått för att stilla den ångesten jag hade men det va ju ingenting jämfört med helvetet jag va igenom.
Kanske inte låter så farligt men jag va livrädd
Jag är väldigt lättirriterad men tror väl att det är vanligt och detta har varit första natten jag lyckats få sömn utan att vakna va tionde minut.
Men jag har svurit att aldrig någonsin göra nått liknande igen och efter jag läst fler historier här på flashback förstår jag varför det kallas rävgift!!

Så som rubriken lyder ville jag bara varna för det jävla pillret och att det inte kommer något gott med sig, iaf inte i mitt fall.

Hoppas att texten inte va alltför lång eller jobbig att läsa!

MvH
OJ, vilken hemsk upplevelse.
Citera
2017-03-04, 02:34
  #67
Medlem
Citat:
Ursprungligen postat av q9450
Ja, precis.
Men det verkar bevisligen vara så att vissa klarar sig. Jag tillhör själv den gruppen. Men det finns ingen anledning att betvivla att folk som slutar har ett helvete. Varför skulle de ljuga om det? Det är lite tyråkig tendens att just lidandet av Lyrica ska förminskas. Dessutom så är det en farlig signal till de som börjar att de tror att de sen kan klara sig.

Det är omöjligt att veta på förhand. Det är inget sällsynt att visa klarar sig från AT och abstinens från mediciner och droger som har ruseffekt. Det beror bl a på antalet dopamin-receptorer i hjärnan. Har man färre än normalt så får man ett kraftigare rus och kraftigare AT. Har man för många receptorer så mår man i regel dåligt av droger. Och sen finns det en liten grupp som har nästan exakt 'mittemellan' och de får inget nämnvärt rus alls och inte heller någon AT/beroende. Det är naturligtvis 'lätt' för såna personer att säga att det är lätt att sluta...

edit: sen tycker jag det är dålig stil att klassa ner de som lider som whiners
Jag har haft Lyrica som medicin, mot min svåra ångest i ca 6 år sedan. Det hjälper mig oerhört, samtidigt känns det trist/synd att många har problem med den (Lyrican). Misstänker att det i allra största sannolikhet handlar om oerhört höga doser man tar. Det är en medicin som faktiskt är riktigt jobbig att 'självmedicinera' med.
Citera
2017-03-04, 18:41
  #68
Medlem
f30malmos avatar
Citat:
Ursprungligen postat av neurogen
Lyrica AT är värre än både Benso och Heroin kombinerat.

Du hade dessutom inte den jävligaste man kan få. Lycka till nu

Fast det är det inte. Men det är jävligt långdraget och långvarig ångest (4+ veckor minst)
Sedan kändes det rätt likt att sluta med heroin, fast svagare. Smärtan i kroppen, frysningar, influensakänsla från helvetet och oförmåga att göra något mer än ligga (och toaletten typ). Vet att inte alla får det så jobbigt, men för mig blir det så. Sedan lite benso-at med, som konstig känsla av att hjärnan fuckar ur, ryckningar, sömnlöshet, kramper, lite svarta springande skuggor i ögonvrårna. Eller blixtar.

Ger lyrica 8/10 i AT-poäng.
Citera
2018-09-07, 12:52
  #69
Medlem
Hej. Jag har använt Lyrica länge. Ibland är de slut nån vecka när jag inte ringt till läkare i tid och förlängt receptet. Men jag får inga psykiska besvär när jag slutar dem. Jag använder dem för perifer nervsmästa. Du kanske har några psykiska besvär som har inte med Lyrica att göra. De tar bort ångest. Det är det du har kanske i grunden och borde ha nåt annat.
Citera
  • 5
  • 6

Stöd Flashback

Flashback finansieras genom donationer från våra medlemmar och besökare. Det är med hjälp av dig vi kan fortsätta erbjuda en fri samhällsdebatt. Tack för ditt stöd!

Stöd Flashback