Lyrica Varning

Det här är mitt första inlägg här inne på flashback men jag hoppas att det hamnar rätt.
Jag är ''newbie'' på tabletter med mera, känner mest bara till tramadol och sånt som jag själv fått utskrivet som sobril,cymbalta osv.
Nu till ämnet så ville jag bara skriva av mig om några utav mina värsta dagar i mitt liv.
Jag har haft kontakt med vårdjouren och psykakuten rätt mycket för jag ville ha hjälp med ångesten och oron men eftersom det är semestertider så kunde dom inte hjälpa mig med något än sobril vilket jag inte tyckte fungerade så kände att jag behövde hitta ett annat alternativ.
(vet jag är en idiot och det erkänner jag)
För två veckor sen hittade jag och snodde lyrica 150mg av en släkting till mig som hade två fulla burkar så jag tänkte att han inte skulle sakna ett tiotal, jag läste på lite lätt och började ta rätt ofta(varje dag) i ungefär två veckor.
Första dagarna va lite flummiga och det va rätt skönt på sitt sätt att jag orkade ta mig igenom dagarna fast jag va lite seg.
Men när jag märkte att toleransen ökade och jag va uppe i tio sista dagen så ville jag inte ha dem mer så jag beslutade att spola ner dem i toaletten dem jag hade kvar och tänkte inte mer på det.
Första dagen utan lyrican va ingenting utan dagen flöt på som vanligt andra dagen kom ångest från helvetet, och jag fick grova ångestattacker som varade länge och allt kändes onormalt.
Jag blev rädd för allt och klarade inte ens att gå ut med min hund.
Jag har aldrig upplevt något liknande och frös och svettades och psyket va förstört.
ringde vårdjouren och berättade om allt men vågade inte berätta att jag hade tagit så stora doser(dum som jag var) och hon tyckte jag skulle lägga in mig bara över natten men jag trodde jag kunde uthärda det själv.
Låg i sängen och bara skrek och grät och va otröstlig till slut lyckades jag bli lugnare och trodde det värsta va över och att allt kommer va normalt dagen efter men nope.
Hann knappt att vakna innan jag fick en käftsmäll av ångesten och hela världen va upp och ner, visste inte vem jag va längre och kroppen kändes som den skulle dö vilket jag också trodde jag skulle göra.
Väggarna kändes konstiga, psyket kändes konstig och jag va helt övertygad att det alltid skulle vara såhär nu hädanefter.
kunde inte tänka normalt eller försöka ta mig till att göra nånting, skrek och grät så det gjorde ont, kom inte ens ur sängen och ville bara dö.
Ringde min mamma och fick förklarar situationen mellan andningarna och att jag va livrädd och behövde hjälp och hon bad pappa att köra in mig till psykakuten(ja jag bor hemma fortfarande i brist på jobb) måste också tillägga att mina föräldrar aldrig känt till något av mina tidigare misstag så dom blev verkligen oroliga.
Pappa kom hem från jobbet och körde in mig, under tiden kunde jag inte säga ett ord eller ens orka gråta mer allt va bara tomt.
Kom in och det va väntetid i två timmar tills läkaren kunde träffa mig och pappa tyckte vi skulle åka och äta.
Kroppen va hungrig men jag mådde illa som sjutton och fick knappt i mig nått.
Vi åkte tillbaka efter att dom ringt och sagt att läkaren kunde ta emot mig och jag fick komma in och berätta vad som hänt.
Då va jag ärlig och sa hur mycket tabletter låg på och hur många jag tagit. sa också att jag inte känner igen min omgivning och va helt övertygad om att detta inte va mitt liv eller min kropp att det känns som om nått är otroligt fel för jag vet inte vem som stirrar tillbaka i spegeln!
Dom tog massa prover och sen frågade han om jag ville stanna över natten men jag vägrade för jag kände mig säkrare hemma så fick med mig sobril och dem har jag tagit nu i två dagar och jag vet att det låter konstigt men jag är bara lycklig över att jag överlevde då jag va helt säker på att jag skulle dö eller att min värld alltid skulle se ut som den gjorde dom dagarna.
I skrivande stund har jag bara lite lätt huvudvärk och illamående men har lyckats städa lite och äta normalt vilket känns underbart.

Jag har lärt mig min läxa iaf och låter säkert som en idiot men jag ville bara ha nått för att stilla den ångesten jag hade men det va ju ingenting jämfört med helvetet jag va igenom.
Kanske inte låter så farligt men jag va livrädd
Jag är väldigt lättirriterad men tror väl att det är vanligt och detta har varit första natten jag lyckats få sömn utan att vakna va tionde minut.
Men jag har svurit att aldrig någonsin göra nått liknande igen och efter jag läst fler historier här på flashback förstår jag varför det kallas rävgift!!

Så som rubriken lyder ville jag bara varna för det jävla pillret och att det inte kommer något gott med sig, iaf inte i mitt fall.

Hoppas att texten inte va alltför lång eller jobbig att läsa!

MvH

Jaha? Jag kunde inte bry mig mindre om dina "helvetesdagar".
Skyll dig själv om du knappt läser på och hoppar på en så stor dos direkt.

PS. Du skriver och stavar som ett jävla barn. Låt detta bli både ditt första och sista inlägg så man slipper läsa en jävla massa onödigt pladder från dig i framtiden va?

Fast du hade ju inte behövt att läsa det och det ska va första gången för allt!

Lyrica AT är riktigt jävlig, lätt den värsta jag har varit med om... Gick mer eller mindre konstant på 300mg-1g under 3-4 månader. Ångesten, sömnlösheten, svettningarna som blir till frossa, myrkrypningarna... Lyrica ÄR det värsta jävla rävgiftet som finns i mitt tycke... Man mår så jävla bra i början och det är kul att flumma på men ATn är bland de värsta man kan gå igenom.. Dock lite konstigt att du fick AT såpass snabbt och brutalt men alla reagerar olika.

En kompis som haft det utskrivet slutade CT efter 5-6 års bruk (300mg/Dag), han har nu varit utan det i flera månader... Fattar verkligen inte hur han pallade.
Äh håll din jävla käft, jag förstod precis vad han menade med sin text, alla har inte MVG i Svenska vet du va? Sluta leka moderator din jävla fitta, vafan gör du ens i Drogrehabilitering om du inte har något intresse för hur folk mår under sina avtändningar?

[quote=KITTENMITTONS|44836352]Lyrica AT är riktigt jävlig, lätt den värsta jag har varit med om... Gick mer eller mindre konstant på 300mg-1g under 3-4 månader. Ångesten, sömnlösheten, svettningarna som blir till frossa, myrkrypningarna... Lyrica ÄR det värsta jävla rävgiftet som finns i mitt tycke... Man mår så jävla bra i början och det är kul att flumma på men ATn är bland de värsta man kan gå igenom.. Dock lite konstigt att du fick AT såpass snabbt och brutalt men alla reagerar olika.

Jo det va väl så jag tänkte att det inte skulle hända nått under den korta tiden och jag vet det va korkat men va desperat

En kompis som haft det utskrivet slutade CT efter 5-6 års bruk (300mg/Dag), han har nu varit utan det i flera månader... Fattar verkligen inte hur han pallade.

Önskar jag hade hans psyke

Men jag tänkte iaf posta och se om nån kände igen sig eller varit i samma sits och kunde ge lite tips känns ju alltid bättre när man vet att man inte är ensam

Vad är ditt problem egentligen? Försöker du spela tuff? I sådana fall misslyckas du totalt, jävla sopa!

OnT: Ja, lyrica är hemskt att sluta med. Helt klart den värsta avtändningen jag har haft. Och då har jag ändå tänt av från ganska många droger.

Lyrica AT är värre än både Benso och Heroin kombinerat.

Du hade dessutom inte den jävligaste man kan få. Lycka till nu

[quote=NymfoMania|44836432]
eftersom det är en mild terapeutisk dos, och verkligen ingen missbrukar dos. Då får man ju heller ingen missbrukar-AT.

Lyrica AT är väldigt speciell ja! Jävla kombination av bens+opiat abs.

Det är ju när man slutar tvärt som det blir så, allra helst på hög dos. Då kan jag hålla med om att det kan vara jävligare än benso.
Man ska aldrig sluta tvärt med den, då får man skylla sig själv (suttit i den båten).

Trappar man ur den sakta så tycker jag det går relativt smärtfritt jämfört med andra mediciner,droger.

Ett jävla rävgift hur som helst..

Japp. Svävar på moln i början sedan kommer toleransökningen och det börjar bli som vilket annat knark som helst.

För att jag inte tycker synd om någon nolla som gråter av en självorsakad AT? Ok.

Det har jag svårt att tro på. Har själv slutat med Lyrica och det var inte alls så hemskt.