Mist min flickvän

Vad gör man ? är 22 år och var kär och otroligt lycklig förra veckan

Denna vecka är min flickvän borta från denna jord

Hur ska man kunna någonsin gå vidare? hur ska jag kunna leva utan min absolut bästa vän?

Man får helt enkelt ta en dag i taget.

Finna lycka i dom små sakerna och leva ditt liv till det yttersta inte bara för din skull utan för hennes också. Det är nått du måste lära dig leva med och acceptera.

Det är så sjukt, så overkligt och så orättvist.

Ja jag kan dessvärre inte relatera eftersom det inte hänt mig. Men hon hade nog inte velat att du skulle sörja henne resten av ditt liv. Ta den tid du behöver för sorg, det har du all rätt till.

Va hände med flickvännen?

Det är ok att sörja (har hon gått bort?) eller bara vara ledsen (är hon med någon annan?). Det tar ett tag att reparera sig själv. Bästa är att börja göra något tidsfördrivande, helst fysiskt. Börja gå till gymmet?

En väninna förlorade sin pojkvän i en överdos när hon var 21, han var 25.
Du kommer vara förkrossad ett bra tag, men försök hålla dig aktiv.

Du kommer aldrig att glömma henne, men det kommer att kännas lättare med tiden. Gräv inte ner dig i det, vänd dig till dina vänner eller familj när du känner dig extra nere.

Min medmänniska, jag känner något liknande. Jag tacklar det genom att syssla med det som jag älskar och liksom kan vara själv och göra. Dvs, min hobby. Gör musik på datorn och det är den bästa terapin jag har.

Jag beklagar sorgen!
Hade hon någon dröm hon inte hann slutföra? Ett resmål kanske? Ett sätt att få lite "closure" kan vara att du då till exempel åker på den resan hon så gärna ville åka på. Vem vet? Du kanske blir positivt överraskad!

Nu är det bara ett exempel. Det kan vara något mindre också, som en bok hon ville läsa eller en måltid hon ville prova.. vad som helst.

Annars håller jag med dem andra - börja träna hårt. Sov länge och ät god mat tills du är redo för världen igen.

hon gick bort , inte till någon annan och därför känns det som hon fortfarande är min flickvän

Jag skäms över att göra saker som gör mig lugn/glad , jag skäms för skratta, äta eller något annat.

Kan lova att hon velat att du skulle äta, skratta leva osv. Men det är inte konstigt att du känner som du gör nu. Kämpa på!

Lev på och försök så gott du kan. Om du känner för att ligga hemma en hel dag utan att göra något, gör det! Ta en dag i taget och pressa inte dig själv på något sätt.

Livet är inte rättvist, gör mig ledsen att höra vad som hänt dig.

Massor av kramar från Jacquouille!

Tack, det värmer

all den här rastlösheten gör mig galen , alltid haft svårt att hitta stabilt umgänge och ni hittade jag henne

Vi pratade i stort sätt dygnet runt och umgicks minst 4 dagar i veckan , nu är det bara tomt