Jag kan relatera, inte just till en flickvän som gått bort, men har några nära som gjort det och i början känns det väldigt tungt att kunna gå vidare.
Man har olika sätt att gå vidare på och som folk skriver här, vissa gör saker som de brinner för osv.
Det viktiga är att låta det ta sin tid och sörja henne på ett sätt som gör att det känns "bra" för dig.
Jag vet att det inte känns som man någonsin ska kunna gå vidare efter en sådan tragedi men det gör man, tillslut, även om det för stunden känns helt omöjligt.
När jag fick beskedet att min bror gick bort för några år sedan så gick jag in på mitt rum och satt bara tyst, hade inte ork att göra någonting. Men mina medmänniskor var väldigt stöttande under den här perioden och förstod att jag upplevde en enorm sorg, saknad.
Men mitt råd, alltså, är att om du inte orkar göra någontin, så gör inte det. Självklart ska du äta och sådant som gör att du lever men du förstår nog vad jag menar.
Det är alltid tungt att förlora någon man håller kär, älskar, men man går vidare.
Det tar ett tag, för en del kortare än för andra men det är helt okej, man sörjer på olika sätt.
Efter ett tag kommer du förmodligen märka hur du mer och mer börjar orka göra saker igen.
Tänk dig det här som ett sår, sår läker även om en del är väldigt djupa så läker de.
I början när jag hade förlorat min bror hade jag väldigt svårt att prata om det men jag märkte att allteftersom jag berättade för nära vänner och de visade sitt stöd och så, så kändes det lättare.
Något som jag vet är att man ska inte bära på en sån här grej själv, i alla fall var det inte så för mig, det kändes lättande att få öppna sig lite så att säga.
Nu kan det här blivit väldigt luddigt men låt det ta den tid det tar så kommer du (även om det inte känns som det nu) att må bättre och bättre och tillslut kunna njuta av livet igen.
Kramar till dig!
Man har olika sätt att gå vidare på och som folk skriver här, vissa gör saker som de brinner för osv.
Det viktiga är att låta det ta sin tid och sörja henne på ett sätt som gör att det känns "bra" för dig.
Jag vet att det inte känns som man någonsin ska kunna gå vidare efter en sådan tragedi men det gör man, tillslut, även om det för stunden känns helt omöjligt.
När jag fick beskedet att min bror gick bort för några år sedan så gick jag in på mitt rum och satt bara tyst, hade inte ork att göra någonting. Men mina medmänniskor var väldigt stöttande under den här perioden och förstod att jag upplevde en enorm sorg, saknad.
Men mitt råd, alltså, är att om du inte orkar göra någontin, så gör inte det. Självklart ska du äta och sådant som gör att du lever men du förstår nog vad jag menar.
Det är alltid tungt att förlora någon man håller kär, älskar, men man går vidare.
Det tar ett tag, för en del kortare än för andra men det är helt okej, man sörjer på olika sätt.
Efter ett tag kommer du förmodligen märka hur du mer och mer börjar orka göra saker igen.
Tänk dig det här som ett sår, sår läker även om en del är väldigt djupa så läker de.
I början när jag hade förlorat min bror hade jag väldigt svårt att prata om det men jag märkte att allteftersom jag berättade för nära vänner och de visade sitt stöd och så, så kändes det lättare.
Något som jag vet är att man ska inte bära på en sån här grej själv, i alla fall var det inte så för mig, det kändes lättande att få öppna sig lite så att säga.
Nu kan det här blivit väldigt luddigt men låt det ta den tid det tar så kommer du (även om det inte känns som det nu) att må bättre och bättre och tillslut kunna njuta av livet igen.
Kramar till dig!
känns skönt att du skriver att det blir bättre och bättre, vissa säger att det aldrig blir bättre och det gör mig väldigt rädd
sorgligt
