Pathfinder, behöver lite hjälp med att starta ett solo äventyr.

okej har kört lite basic Dungeonmastery förut. Men detta blir första gången som ja kör ett äventyr för en spelare. Några bra förslag där kanske?

Det som är tanken är att Han ska köra en necromancer, som till början söker "power/kunskap". Sedan ska han bli en lich, och efter det ska han skapa en arme av undead och erövra landet.
Det är väl basen i äventyret :P

Tanken för att göra spelet lite lättare, är att göra hans char lite boostad så att han klarar av att äventyra. Att han får lite fler points att sätta på abilities och lite så.

Och första äventyret som han har, så kommer han få en companion som följer med honom. Semi-npc (player controlled in combat) eller fully npc (dm controlled always).

iaf, några ideer på companions och bra passande quests är välkommna.
Mina tankar var att antingen att första companionen ska vara en gargoyel, typ att i mitten av äventyret så hittar han ett egg, och i slutet av äventyret så kläcks det till en gargoyel. Som har den där lite mer "fågel" tänket när den föds. Typ, att den första den ser är "mamma" :P Sedan att den har de vanlige traitsen och sådant som är i Classic horror boken.
Eller att han räddar den från säker död, och den blir förevigt låst i att "återbetala detta" eller någe sådant.

Annars tänkte jag att han har en stark men korkad companion, typ att han betalat en warrior(eller liknande) att följa med honom på ett "Quest" och i slutet av detta quest, så transformerar han denna companionenen till en undead.

Så, tanken är iaf att han ska ha en mer permanent kompis.


en annan fundering är även på hur man kan spela ett större krig. Menar längre fram, om man ska köra att han har en arme av flertalet olika monster/undeads och ska erövra landet. Eller om man ska knåpa ihop ett eget system för "army playing", som blir lite mer brädspel inspirerat. Detta är dock långt fram i kampanjen, men lika bra att fundera på sådant som annars kommer skapa problem i framtiden :P

ooh, kanske en utstött goblin skulle passa som companion?
En med lite högre intelligens. som kan läsa, prata och skriva common (vilket gör att den blivit utsött).
Och ser spelaren som en perfekt ledare, stark, smart och har mycket dött omkring sig som den kan äta på.
Och då är frågan om goblinen ska vara en mer warrior/rogue stil. Eller om den ska vara en "aprentice" till spelaren. Typen en Goblin wizard/sorc

För det första skulle jag ge spelaren mer frihet i det långa loppet. Om du vet vad du vill att han ska göra, skriv en bok istället. Visst kan du se till att ta över världen är ett alternativ men att starkt hinta mot ett slut tar bort lite av poängen med att ha rollspel. Varför inte kunna invadera en parallell dimension eller ett annat land? Eller sätta ihop en ritual som gör alla odöda eller tar bort folks själar så att han har samma kontroll över levande som döda trots att de levande försöker protestera? Eller för den delen utrota död och lidande i världen?

Kompanjoner är bra, jag har inte sett något långt spel med mindre än två spelare men det kanske fungerar. I vilket fall är det då bra att ha en kompanjon som ger en illusion av ett party. Jag skulle rekommendera att ha en karaktär som vet mycket om hur världen fungerar, vem som är kung var, var man kan hitta banditer, vad den hemliga hälsningen är osv. Det ger bakgrunden mer djup så att det inte blir "- Var är jag? - I en fantasyvärld. - Jaha, vad ser jag omkring mig? - Träd.". Ger också möjlighet till uppdrag som inte bara är "gå dit, döda den". Sen behöver han ju inte vara smart för att vara kunnig.

Vad det gäller quests skulle jag säga att det viktiga är att spelaren kommer på sina egna quests, utan att pressas till det. Jag tror det bästa uppdrag jag någonsin spelat var när vi hade stött på en läkemedelsmagnats underhuggare ett antal gånger och vi tröttnade på honom och bestämde oss för att utföra en terrorattack mot deras högkvarter. Planen var unik och personlig, motivationen kom från spelarna själva och det kändes meningsfullt att gå efter någon vi hatade. Sen misslyckades planen ordentligt vilket satte en komisk krona på verket. Dock får man komma ihåg att spelledaren inte ska föreslå dessa planer, motivationen måste komma från spelaren själv, men spelledaren får gärna underlätta för motivationen, få någon npc att bli riktigt hatad, trycka på hur kär spelaren är i prinsessan eller hur vacker hon är osv och till sist är det viktigt att spelaren känner att han har makten att komma med planer och inte bara följer den snitslade banan spelledaren har lagt ut. Naturligtvis kan detta inte vara det första man gör, först måste världen och dess invånare presenteras så att spelaren har något att känna starkt om.

Sen tycker jag personligen att det är svårt med necromancers, då de ofta ska försöka verka tuffa, vilket gör att det finns väldigt litet utbud av saker man kan göra och att misslyckas påminner mer om att bryta karaktär än ett giltigt utfall. Då blir det lätt tråkigt att spela. Nu är sådant ganska lätt att undvika genom att se till han har tillräckligt med karaktär att det blir intressant ändå, men det kan vara bra att åtminstone tänka på.

Att spela krig är svårt. Mycket att hålla reda på och många viktiga beslut ska tas snabbt. Därmed inte sagt att det är omöjligt. Jag skulle ge spelaren i fråga val om hur slaget skulle spelas en spelomgång före det utspelar sig. Om karaktären har tänkt sig att sitta i ett tält och ge instruktioner blir det ett strategispel. Om han har tänkt sig att leda trupperna från hästryggen blir det annorlunda. Om han vill bli inburen på bärstol under invasionen blir det en tredje variant och så vidare. Däremot kan det vara värt att ta sig lite tid och tänka på vad motståndarna tänker göra och hur de tänker slåss.

Det är allt jag kommer på nu iaf.

Många bra saker

Jag är dock medveten om detta. Äventyrs ideen att köra necromancer som vill ta över världen (som bas idee), är spelarens egna förslag. Då jag vanligen frågar spelaren först "vad vill du spela" och "något förslag på eget mål?"
så att de har en egen bas story för karaktären, och sedan spinna ute ett nät av äventyr, städer och värld runt detta. Sedan är de helt upp till äventyrarna hur de vill spela.

--------- iaf för att kommentera på det du skrivit istl för randomheten i "spoilern"

1. I kort är äventyrs grejen överst vad äventyraren själv sagt att han vill spela. Sedan ska jag försöka spinna ihop det så att det blir kul att spela. Just att överta världen är också något som han gav som förslag. Dock gillar jag ritual ideen, kanske starta en ritual för att dra till sig alla själar i landet så att han kan öppna en portal till en annan dimension. Eller för att ta sig ut ur ett "fängelse". Kan förklara den ideen som nu slog mig, i en annan "spoiler" längre ner :P

2. Det låter som en god idee att ha någon mer "kunnande" med sig som kompanjon. Det plus att ge spelaren en god bakgrundsstory till landet/världen och sådant.

3. Jo jo, just den delen är enligt min mening ganska basic. Som spelledare ska man skapa en intressant värld. Med mycket bra äventyr som spelaren kan hitta av en eller annan anledning. Skappa världskartan och städer. Och fylla den med invånare som är intressanta och känns som levande varelser. Sedan vara redo att riva hela äventyret i små små bitar. När spelare väljer att göra något helt oförutsägbart som gör att resten av planerade kampanjen inte kommer bli av, och bara fortsätta spinna på vad spelarna gör och vill göra.

4. Sant. Skulle tro att denna spelaren kommer vilja köra som strateg, antagligen direkt från "tältet" men inte omöjligt att "bli buren på en tron i combat" kan komma in också.

"Fängelse" spoilern

Visst är det bra att spelaren själv har fått välja grundidén, och att ta över världen är en tillräckligt bra anledning för spelaren att börja spela. I långa loppet skulle jag nog personligen föredra att spelaren blir utrustad med så mycket information att man kan skapa sig en agenda som är relevant i världen, inte en stock-plot som att ta över världen som i sig har väldigt lite karaktär. Men så spelar jag inte i ditt spel heller, det du kör kanske funkar bättre med din och din spelares spelstil.

Fängelset låter som en vettig ide. Låter också som en kraftig magisk plats som skulle kunna användas antingen i ritualen nämnd ovan eller för att göra sig till lich.

nu har vi börjat spela iaf.


Ideen att man kan använda energin för att skapa en lich, hade ju funkat utmärkt